”Patienterna kommer inte att påverkas negativt, sjukhuset genomför förändringarna med fortsatt god patientsäkerhet.” Sjukhusdirektören Björn Zoëgas mantra upprepas gång på gång i medierna efter att nyheten om jättevarslet på Karolinska pumpades ut. Ett varsel som har sänt chockvågor på sjukhuset där de anställda redan går på knäna. Kollegor gråter. Redan innan varslet levererades surrades det i fikarummen om galopperande stressymptom. Expertis på uppdrag som räddar liv faller som käglor.
Nu är stämningen mer kaotisk än någonsin.
Man ska vara försiktig att prata i katastroftermer. Den typen av retorik gynnar sällan de konstruktiva politiska krafterna. Men att som stockholmare inte drabbas av just katastrofkänslor av den pågående och till synes ostoppbara skandalen runt Karolinska är nästan omöjligt. Vi följer nyheterna om korruption och oprofessionella upphandlingar. Vi vet hur svårtillgänglig vården blivit. Det är inte bara siffror för oss. Alla som har erfarenhet av en cancerkö har känt av ångesten den skapar. Att ett varsel på 600 vårdtjänster inte skulle påverka de som söker vård är naturligtvis en total orimlighet. Vi är många som kan räkna och begriper det. Sjukhusledningen ljuger stockholmarna rakt upp i ansiktet.
Samtidigt undrar man vem som orkestrerat Zoëgas ödmjuka framträdande i medierna. Eller hur samtalen kring hans uppdrag har förts. För inte är det på tjänstemannanivå det största ansvaret ligger. De största bovarna är naturligtvis politikerna.
Att dessa politiker har belönats med toppuppdrag inom sina partier samtidigt som de har blod på sina händer är djupt anstötligt. Finansregionrådet Irene Svenonius får en plats i Moderaternas partistyrelse. Signalen partiledningen skickar här är nästintill övertydlig: ett korrupt skandalbygge och en sönderprivatiserad vård är något Moderaterna ser som förebild. Filippa Reinfeldt, som var moderat sjukvårdslandstingsråd när upphandlingen gjordes, ler alltjämt in i tv-kameran medan hennes politiska karriär spirar.
Straffet får stockholmarna och de vårdanställda dela. För de som behöver vård försvinner inte. Att politikerna smalnar av sjukhusets uppdrag minskar inte vårdköerna. En cancerpatient som väntar på operation blir inte friskare av att en misskött budget friseras genom varsel.
Facket skriker av frustration. Där vet man att de vårdanställda redan dras med en fruktansvärd övertid som de inte lyckas kompa ut. Men som läkaren och Jona Elings Knutsson skrev på Twitter: Läkarna och undersköterskorna skulle kunna tolka varslet som en signal från ledningen och politikerna att de nu ges grönt ljus för komp. Att de från och med nu kan börja ta ut sin övertid och ge sig själva ett andrum. Om de inte behövs kommer det väl inte märkas – eller?
