Det finns mycket tänkvärt i det Karlsson skriver. Hon berör dock inte huvudpoängen med ett enda ord: att hon ljuger ihop citat jag inte har sagt, tillskriver mig åsikter jag inte har samt placerar mig i en intellektuell position där jag inte hör hemma.

Så låt oss ta det igen: Karlsson hävdade i sin första text att jag skulle ha ”fnyst åt” representation samt att jag ”alltid” talar om klass och inte om andra maktordningar. Nu fortsätter hon att hitta på: jag och två andra tänkare har enligt henne ”så svårt att tala om de övriga förtryck som hör ihop med klassamhällets ojämlikhet”.

Vad snackar hon om? Jag har ägnat tjugo år åt exakt dessa frågor! Hallå, någon hemma? Typ – jag skriver en text i veckan om saker som kvinnors reproduktiva arbete, hur kön, klass, etnicitet, ålder och ursprung samverkar i människohandelns mekanismer, skillnaden i värdegrund mellan innerstadsskolor och förortsskolor, om papperslösa arbetares kamp i restaurangbranschen, hur attackerna mot SFI skapar en ny underklass och att det som kallas utanförskap egentligen bara handlar om klassamhälle – ska du lära mamma göra barn?

Den enda faktiska text hon tar upp av mig är en ledare på ETC om en rapport från Katalys som visar att arbetarklassen försvunnit från svensk tv. Det betyder enligt Karlsson att ”den del av arbetarklassen som röstar på Sverigedemokraterna är mer intressant för svenska vänsterskribenter än den del av arbetarklassen som drabbas av Sverigedemokraternas politik.” Vad i allsin dar har det med saken att göra?

Vi talar här om att HELA arbetarklassen försvunnit från tv. Det betyder 48 procent av befolkningen, och eftersom arbetarklassen är den mest blandade klassen innebär det att tv har blivit en vit övre medelklassbastion där liv visas som andra ska avundas! Karlsson tycker i stället att jag skulle ha tagit upp en helt annan rapport. Nu har Neergaard skrivit om detta sedan ungefär 2002, och jag har flera gånger haft nytta av hans och Mulinaris analyser (vilket såklart Karlsson inte märkt.) Men: det är just detta jag menar med vd-syndromet!

Karlsson, du är inte min vd och jag är inte din anställd. Kom ner på marken! Vill du att en fråga ska diskuteras – gör det själv! Och gör det direkt, utan att fråga ”varför säger ingen annan något om det här” – för det är att stänga tilltalet, göra det till en kulturdebatt i stället för en samhällsdebatt, något internt snarare än något som berör alla.