Fråga: Hej Frances. Vi stressar hela dagen på vår arbetsplats. En får slänga i sig lunchen på stående fot och hinner knappt kissa. Borde det inte finnas regler om det, undrar vi?
/ Stina och Ayse.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Svar: Hej Stina och Ayse. Det finns regler, i Arbetstidslagen. Ni har rätt till både rast och pauser. Rasten (oftast en matrast) brukar vara obetald. Då ska ni kunna lämna arbetsplatsen om ni vill. Kan ni inte det så ska rasten vara betald och räknas in i arbetstiden. Pauser ska alltid vara på betald tid. Ni ska kunna gå på toa, ringa ett samtal eller bara andas. Om det inte går att bestämma själv när man tar paus, så ska cheferna planera in det. Det står inte i lagen hur långa pauserna ska vara. ”Fem minuter i timmen” är en praxis som ofta används vid löpande band. En annan variant är att slå ihop pauserna till en kvart på förmiddagen och en kvart på eftermiddagen.
Ni och facket ska kräva att lagen följs. Om bemanningen inte räcker till för att ni ska kunna få de raster och pauser ni har rätt till, så måste bemanningen ökas. Men var ska ni börja just hos er? Ett första steg kan vara att berätta för arbetskamraterna vad ni har rätt till. Skriv ut eller skriv av paragraferna 15–17 i Arbetstidslagen. Sätt upp på en anslagstavla eller inne på toa eller dela ut. Gör på det sätt som passar hos er.
Lycka till!
/ Frances
15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället. Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger. Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.
16 § Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.
17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna. Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger. Pauser räknas in i arbetstiden.
Lästips: ”Paus för galna vargar” i antologin ”Hopsnackat” som ingår i serien Folkrörelse på arbetsplatsen (Frances Tuuloskorpi, red.).
