Därmed betalade Eric Douglas ungefär samma skattesats som en tjänsteman med 50 000 i månadslön – trots att han tjänade nästan 600 gånger mer.
Bland de 1 000 svenskar som tjänade allra mest tillhör Söderström undantagen och Douglas regeln. De flesta skattade cirka 30 procent. Förklaringen är att de främst deklarerar kapitalinkomster, och att skatten då blir relativt låg.
Platt skatt på kapital
Utöver kommunalskatten betalar högavlönade svenskar också statlig inkomstskatt. Den högsta marginalskatten låg på 60 procent fram till i år. Efter att värnskatten avskaffats landar den på 55 procent. Det innebär att välbetalda löntagare skattar 55 kronor på den sista intjänade hundralappen. Skatten på tjänsteinkomster är alltså progressiv.
Skatten på kapitalinkomster är däremot platt. Finansmannen och småspararen betalar samma skattesats på utdelningar och kapitalvinster. En princip som framförallt gynnar de rikaste, visar Långtidsutredningen i sitt senaste huvudbetänkande. 2017 gick 58 procent av alla kapitalinkomster till den hundradel av svenskarna som tjänade mest. Bara 11 procent hamnade hos de nedre nio tiondelarna av befolkningen.
De skenande kapitalinkomsterna i toppen är huvudorsaken till de senaste decenniernas växande inkomstklyftor i Sverige. Men skattesystemets skevheter har spätt på ojämlikheten. Så har det varit sedan den stora skattereformen 1991. Innan dess slogs alla inkomster ihop, skatteskalan var betydligt mer progressiv och utjämningen var betydande. Men 1991 skiljdes kapitalinkomsterna från tjänsteinkomsterna. Vi fick vad som brukar kallas ett ”dualt” skattesystem, där tjänsteinkomster beskattades progressivt medan kapitalinkomster taxerades med en platt skatt på 30 procent.
Under 2000-talet har systemet förändrats, mest till det sämre, menar Åsa Gunnarsson, juridikprofessor vid Umeå universitet och expert på skatterätt. Åtminstone ur ett rättviseperspektiv. För det är kapitalägarna som dragit vinstlotten.
– Ett problem är det stora gapet mellan skatten på kapitalinkomster och skatten på arbete, ett annat är att reglerna tillåter ett så stort arbitrage, alltså en möjlighet att omvandla arbetsinkomster till lågbeskattade kapitalinkomster, säger hon.
Sänkt skatt på utdelningar
Reglerna för så kallade fåmansbolag, aktiebolag med ett fåtal ägare, har ändrats flera gånger. 2006 sänktes skatten på utdelningar till 20 procent, samtidigt som utdelningsgränsen höjdes. 2014 blev också reglerna för beräkningen av gränsbelopp generösare. Summa summarum har förändringarna öppnat för skatteplanering och vad Långtidsutredningen beskriver som en omfattande ”inkomstomvandling”.
Utdelningarna från fåmansbolag har formligen exploderat. 109 miljarder kronor delades ut 2017, en ökning med över 500 procent sedan 2005. Och systemet utnyttjas flitigt av den mest välbeställda hundradelen, som stod för 65 procent av utdelningarna 2017.
Stora belopp i ISK
Kapitalbeskattningen är rentav regressiv idag, påpekar LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström. Många rika skattar nämligen mindre än både 30 och 20 procent på inkomsterna.
– Det finns olika sätt att placera kapitalet så att det inte blir särskilt mycket skatt, säger hon.
Ett sätt är att bedriva aktieaffärer genom ett investeringssparkonto, ISK, en sparform som infördes 2012 och som är väldigt förmånligt beskattad. Man skattar nämligen inte på vinsterna utan på en beräknad schablonintäkt – i nuläget 1,51 procent av kapitalunderlaget.
De senaste åren har börsen avkastat i snitt tio procent per år. Med en så hög avkastning blir skatten på de verkliga vinsterna i ett investeringssparkonto bara 11 procent, räknade Ekonomistyrningsverket ut 2016. Vilket ska jämföras med den ordinarie skatten på utdelningar och kapitalvinster som är 30 procent.
2017 beräknades kapitalunderlaget i investeringssparkontona till 708 miljarder. Allt tyder på att de verkliga vinsterna var betydligt högre än den deklarerade schablonintäkten på nio miljarder. Det här skapar ett glapp mellan de redovisade och faktiska kapitalinkomsterna, vilket påverkar statistiken.
”Få bukt med klyftorna”
Mångmiljardbelopp hamnar i skugga varje år. De rika tjänar ännu mer än vad som framgår av de officiella siffrorna, samtidigt som de skattar allt mindre och klyftorna växer.
– Det är helt klart på väg åt fel håll. Det har uppstått maskhål i systemet som dränerar hela skattebasen, säger Åsa Gunnarsson.
Hon efterlyser ett system där kapitalinkomster och tjänsteinkomster beskattas lika, efter samma skatteskala, och som gör det meningslöst att ”inkomstomvandla”.
Åsa-Pia Järliden Bergström vill först och främst se en enhetlig kapitalbeskattning, det vill säga att alla kapitalinkomster behandlas lika och beskattas med 30 procent.
– Det skulle betyda väldigt mycket för inkomstskillnaderna. Efter det får man diskutera om de som har de allra högsta kapitalinkomsterna borde ha ännu högre skatt, säger hon.
Hur viktigt är det att göra något åt kapitalinkomstskatten?
– Det är helt centralt. Kommunerna har stora behov framöver. Vi måste få in mer pengar utan att höja kommunalskatten med flera kronor. Och då tycker vi på LO att det ska tas in via de statliga skatterna, inte minst på kapitalinkomster. I januariavtalet står det dessutom att man vill minska inkomstskillnaderna, och Dagens ETC:s undersökning visar ju tydligt att det största problemet är att höginkomsttagarna har stora kapitalinkomster som är förmånligt beskattade. Och det måste vi göra någonting åt för att få bukt med klyftorna.
