I vår värld är det finansvärlden som styr hur det ska gå för världsekonomin och i finansvärlden idag finns det också någon som bestämmer och det är Federal Reserve Bank, FED. För att få ett grepp på vad som händer i finansvärlden är det viktigt att ta in själva grundstrukturen för vår planets finanser: den amerikanska dollarn som världsvaluta.
Världsvalutafunktionen betyder att dollarn både används som valuta i USA men dessutom används som valuta i världshandeln. 60 procent av all handel i världen görs med dollar. Om Sverige ska köpa mat från Argentina eller bilar från Japan så växlas de svenska kronorna först till dollar som varan köps med. När Sverige säljer något så säljer vi för dollar som sedan kan växlas tillbaka till kronor. Det här gäller för alla valutor, som rubel, yen, yuan eller euro. Alla andra valutor är alltså underordnade och får en stor del av sitt värde från dollarn. Vi kan till och med säga att alla andra valutor är derivat på dollarn, en sorts lokala dollar med en viss men ändå begränsad självständighet. I vårt fall, dollar-kronor. Eftersom FED kontrollerar dollarn så kontrollerar de världens finanser. Vi kan beskriva det som att det är sprejat över alla världens banker och i alla dystra kulvertar i världens finanssystem: the FED reigns.
Det är klart att världsvalutafunktionen ger USA stora fördelar. Exempelvis, om USA trycker 1 000 miljarder dollar för att finansiera sin militär så leder det inte till inflation i USA utan det blir inflation i hela världen eftersom dollarn är världsvaluta. Alla andra måste göra samma sak, om inte Sverige skulle trycka lika mycket, procentuellt sett, dollar-kronor skulle den svenska kronan stiga i värde och exporten åka ner i källaren. Så när FED trycker dollar så trycker Riksbanken kronor, bara som ett exempel, och amerikansk inflation blir svensk inflation.
Dollarns världsvalutafunktion är ett av fundamenten i världens finanssystem. Ett annat är att storleken på finanssystemet, storleken på skulden i förhållande till den underliggande ekonomin har växt på ett nytt sätt sedan 1970-talet. Sedan 1970-talet krävs det alltmer skuld i form av nya dollar för att åstadkomma allt mindre tillväxt. Det betyder att finanssystemet växer mycket fortare än den underliggande ekonomin.
På 1970-talet åstadkom en dollar i skuld en dollar i tillväxt. Idag krävs ungefär fem dollar i skuld för att åstadkomma en dollar tillväxt. Det är inte de offentliga utan de andra skulderna som växer okontrollerat och där ingår hushållsskulderna där i sin tur bostadslånen är den stora massan. Det är likadant i stora delar av världen och i Sverige.
Det betyder också att skulderna som alltså är skulder på den ena sidan och fordringar och besparingar på den andra sidan, har blivit värdelösa. De kommer inte att kunna betalas tillbaka i framtiden eftersom ekonomin växer långsammare än skulden. Ett förhållande som kontinuerligt försämras. En tillväxtekonomi som kräver växande berg av skulder/fordringar som är obetalbara (för att kunna växa) blir instabil. Den instabiliteten visar sig i finanssystemen i så kallade finanskriser.
Världsekonomins tilltagande svårighet att växa är inte FED:s fel eller något som FED kan göra något åt. De växande skulderna måste istället ses som nödvändiga för att hålla tillväxten vid liv. Det FED kan göra är däremot att utveckla hanterandet av det växande finanssystemet och det växande komplexa systemet av skulder, derivat, börser och finansinstrument som det består av. Låt oss titta på några exempel.
Att en skuld i en sektor av ekonomin är obetalbar och värdelös blir inte ett omedelbart problem förrän värdelösheten i skulderna/fordringarna realiseras. I praktiken betyder det att en ekonomi som växer med obetalbara skulder som drivkraft kan fortsätta göra det ganska länge.
Skulder kan realiseras som värdelösa av främst två saker, alltför många låntagare i en sektor som till exempel bostadssektorn i ett land kan inte längre betala räntan. Skulderna förfaller till betalning och är nu officiellt värdelösa. De institutioner som äger skulderna/fordringarna, som banker, försäkringsbolag och pensionsfonder (till exempel Lehman brothers, AEG och KPA pension) blir insolventa och går mot konkurs.
En annan sak som kan hända är att länder eller stora företag med en svagare ekonomi än genomsnittet (till exempel Deutsche bank och Grekland), i en lågkonjunktur både får problem med att betala på gamla lån (som är stora och hela tiden växer i förhållande till den egna ekonomin) samtidigt som de behöver nya lån för att inte gå under.
Finanskriser idag kan bara lösas genom att de skulder som blivit realiserade som värdelösa ”köps” av riksbankerna och placeras på deras balansräkning. De värdelösa fodringarna, eller som de kallas i modern finansjargong, de giftiga tillgångarna, steriliseras. De tas bort från systemet som därmed inte behöver uppleva en spridning av värdelöshet genom hela skuldkomplexet, en sådan spridning skulle nämligen förstöra världens finanser, förstöra banker, försäkringsbolag, bolåneinstitut, företag, pensionsfonder och hela ekonomin.
En riksbanks möjlighet att köpa värdelösa fodringar för att ge dem tillbaka deras värde (i finanssystemet) är givetvis i princip obegränsad eftersom det är riksbankerna som trycker pengarna. När en riksbanks ”tillgångar” ökar så betyder det alltså att den är ute och hanterar instabilitet i skuldkomplexet, något hotar att gå sönder, riksbanken köper det och parkerar det i sin egen svällande balansräkning.
Låt oss nu titta på finanskrisen 2008–2009. Den utlöstes av att skulderna/fordringarna i den amerikanska bostadsmarknaden realiserades som värdelösa, de så kallade subprime-lånen. Dessa lån var i sin tur tillgångar/fordringar för pensionsfonder, banker och försäkringsbolag. När fodringarna blev värdelösa gick alla dessa finansinstitutioner mot konkurs. Den realiserade värdelösheten i bostadslånedelen hotade i nästa steg att sprida sig till andra delar av skuldkomplexet. En av de saker som FED gjorde var att köpa de värdelösa fordringarna/lånen till deras påstådda värde. FED utvecklade dessutom en arsenal av nya verktyg och åtgärder.
En ny subprimekris skulle givetvis kunna förebyggas genom att förbjuda banker och låneinstitut att låna ut subprime till till exempel bostadsköp, bilköp, Grekland eller oljefrackingindustrin, en annan väg skulle kunna vara att ha en så pass hög ränta att subprime blev omöjligt. Men om vi istället antar att nya och fler lån är nödvändiga för att hålla igång ekonomin och att det hela tiden behövs mer pengar för att åstadkomma tillväxt, så är det inte en möjlig väg att gå inom ramarna för den fossila och globala tillväxtekonomin. Men det finns andra metoder, faktum är att dagens FED antagligen inte skulle ha låtit finanskrisen 2008 hända.
Subprime-krisen utlöstes ytterst av fallande bostadspriser. Dagens FED skulle ha följt två vägar, för det första göra allt för att hålla bostadspriserna uppe, sänka räntan i tid kombinerat med andra åtgärder för att få banker och bolåneinstitut att fortsätta låna ut mer. För det andra, aktivt och tidigt gå in köpa fordringar som ser ut av att vara i fara. Helt enkelt agera snabbare och kraftfullare. Inget Lehman Brothers och inget Bear Stearns, ingen fallande börs, ingen fallande världshandel, ingen kris.
Att hantera kriser inom finanssystemet handlar för FED:s del om teknik. De kan skapa oändliga mängder med dollar, allt handlar bara om att sätta in dem på rätt plats vid rätt tidpunkt. Timing och rätt dos. För några år sedan intervjuades dåvarande FED-chefen Janet Yellen och fick frågan om hon trodde det skulle komma någon ny finanskris, inte under hennes livstid, svarade Yellen självsäkert.
Men i takt med att FED och andra stora riksbanker som ECB förfinar sin teknik så växer instabiliteten och komplexiteten i systemet också. Kriserna som måste hanteras kommer den ena efter den andra.
Ingen kan längre förklara hur allt sitter ihop egentligen. Förhållandet mellan dollarn och yenen styr guldpriset? Deutsche banks monstruösa derivatbok på 450 000 miljarder kronor köps delvis av Barclays, Goldman Sachs och Morgan Stanley som kompenseras rikligt för besväret? Tyskland ger ut statsobligationer till minusränta som investerare faktiskt köper eftersom de tänker tjäna pengar på att räntan sjunker ännu lägre?
2019. I källarvåningarna under FED-byggnaden i New York har FED sin egen handelsplats där de kan köpa och sälja sig igenom tillgångar och priser och skulder och övervaka världen. På en av skärmarna visas Liborräntan, räntan som sätts varje natt mellan bankerna när de ger korta lån till varandra. Skärmen har visat en rak linje sedan finanskrisen när räntan steg till 6 procent. Sedan dess har det varit lugnt. Liborränta kring en procent. Den elfte september 2019 får skärmen plötsligt liv.
Räntan som hovrat kring en, två procent sedan 2009 sticker plötsligt iväg till 10 procent. Varför då? Ingen vet, brist på förtroende igen, men varför? – det kan finnas tusen skäl. FED agerar snabbt.
Tillbaka till repomarknaden. FED börjar låna ut pengar över natten. Fed börjar låna ut pengar över dagen. FED börjar köpa statsobligationer igen. Summorna växer snabbt.
I början av december ligger FED ute med omkring 300 miljarder dollar i lån. En ny möjlig kris tornar upp sig, nu i samband med årsskiftet måste nämligen de amerikanska bankerna få ordning på sina balansräkningar för att uppfylla kraven på kapital, bland annat. Behoven av att låna pengar kommer bli ännu större.
En före detta strateg och expert på repromarknaden på FED, Zoltan Pozsar, som nu arbetar på Credit Suisse skriver i en artikel att han tror att repomarknaden kan gå sönder just nu i samband med årsskiftet. Det behövs ännu mer pengar. Och Fed gjorde just det, torsdagen den 12 december gick de ut med nya bulletiner om att öppna kranarna, minst 500 miljarder fanns redo att pumpas in i bankerna. Över årsskiftet låg FED ute med 255 miljarder.
Repomarknaden gick inte sönder den första januari 2020. Ingen kreditfrysning, ingen börskollaps, ingen fallande världshandel, ingen ny finanskris.
Fast några dagar senare kom nästa överraskning. Behovet av mer pengar verkar inte lägga sig fast årsbokslutspeaken borde vara över. Fredagen den tredje låg FED ute med 259 miljarder, och tisdagen den sjunde blev en ny rekorddag med ännu mer injektioner.
FED verkar inte ha fått grepp på det här än.
