”Det är inte högsta huset i Eslöv. Men det har balkonger från trapphuset. Någon portkod behövs inte. Han kan gå in och upp till högsta våningen. Av naglarna finns inget kvar att bita på. Han biter ändå. Om han bara kunde få fortsätta städa trapphus med Frida, vara här i Eslöv. Få veta det. Chefens mun sprutar ur sig ord. Fast men inte fast. Olika kunder, olika objekt, MÅSTE jobba på OLIKA ställen. Kaos i fikarummet. Sura miner. Skrik och utskällningar. Vasst i skallen. Klockan i mobilen, 12:55. Mammas röst, stressad också. ’Mamma kan inte prata just nu men jag ringer om en liten stund.’ Slut på naglar. Slut.”
Dagens Arbetes granskning av statliga Samhall har resulterat i mängder av artiklar. Just den här handlar om Jolyne som hann städa i sex veckor på Samhall innan han tog sitt liv under en arbetsdag.
– Det handlade om ovissheten och att han kastades runt bland massa olika kunder, det var vad vår granskning visade. Men Samhall anmälde inte ens dödsfallet. De hävdar inför Arbetsmiljöverket att det har utretts, men de anhöriga får inte se utredningen så de lämnas utan svar. De har ingen aning om vad som hände utöver vår granskning. Inte ens vår svenska tillsynsmyndighet bestraffar Samhall för att de inte är transparenta eller kan berätta vad som hände, säger journalisten Elinor Torp som granskat Samhall i flera år för Dagens Arbete.
Når inte de med störst behov
Statligt ägda Samhall får nästan sju miljarder kronor om året för att skapa meningsfulla arbeten åt personer med funktionsnedsättning. Men de senaste åren har de kritiserats hårt för att verksamheten inte är tillräckligt anpassad till målgruppens behov. Det är inte heller de med störst behov som får anställning hos Samhall uppger fyra av tio arbetsförmedlare i en rapport från Arbetsförmedlingen.
Just nu genomför Riksrevisionen en granskning av Samhall för att se om kritiken stämmer och om de uppfyller sitt uppdrag.
Journalisten Elinor Torp, som är nominerad till en guldspade för sin granskning, tror att det delvis är en reaktion på den mediala uppmärksamheten.
– Det är verkligen hög tid att Riksrevisionen gör det här. Samhall får nästan sju miljarder i stöd och det finns noll transparens kring hur pengarna används. Man vet helt enkelt inte om det går till att hjälpa de här människorna som inte fixar den reguljära arbetsmarknaden. Som vår granskning har visat så mår ju många sämre av att vara där och det kan till och med gå så illa att det slutar i ett självmord. Så ska det ju inte vara, det är ju inte därför de får den här stora summan pengar.
”Göras om i grunden”
Efter att ett regionalt skyddsombud i Eskilstuna tillsammans med ett huvudskyddsombud drev frågan om arbetsmiljön och anmälde Samhall så reagerade tillslut Arbetsmiljöverket. Men problemen är långt ifrån isolerade till Eskilstuna påpekar Elinor Torp.
– Jag har varit på många platser i landet, i norr till söder och öst till väst och det ser lika illa ut. Första linjens chefer ringer mig varje vecka och berättar att de är rädda att människor ska mista livet på jobbet. De känner inte att det kan ta arbetsmiljöansvaret trots att det är delegerat till dem. Det är så illa. Så det är synd om cheferna på golvet också.
På sikt hoppas Elinor Torp att Riksrevisionens granskning kan belysa det som behöver förändras så att det blir något positivt för de alla dessa människor som har det tufft.
– Jag tror att Samhall måste göras om i grunden. För idag så är det inte bra för de som arbetar där. I teorin är bolaget något väldigt fint och det behövs en lugnare plats för de som funkar lite annorlunda. Men idag är Samhall inte den platsen.
