Ett statligt bolag med ett viktigt samhällsuppdrag att hjälpa människor till en meningsfull tillvaro med rutiner, kollegor och uppgifter som gör skillnad.

Här erbjuds den jobb som annars blir utan jobb.

Så ska det ju fungera.

Men istället pressas funktionsnedsatta tills de går sönder, ja, till och med begår självmord. Det finns liksom ingen värre cynism.

Andreas Cervenka skriver om Samhall i sin nya bok ”Girig-Sverige”. Statens krav är fört hårt ställda vad gäller avkastning (fem procent), bolagets ledning inbillar sig att de agerar på vilken ”marknad” som helst och vill vara ”ledande”. ­Cervenkas analys är att finansvärldens tänkande sipprat in och förstör ­verksamheten.

En konsekvens kunde Uppdrag granskning avslöja förra året, nämligen att Samhall – efter att ha vunnit en upphandling om att städa på flygplatsen Arlanda – helt enkelt tog över tidigare entreprenörens personal och klassade dem som funktionsnedsatta.

– Man pratade aldrig om funktionshinder eller funktionsvariationer, det var ständiga diskussioner om nya affärer och ekonomi. Det var det stora fokuset, berättade Urban Nyman, som sa upp sig efter 18 år på Samhall, i det programmet.  

Nu ska Riksrevisionen äntligen öppna locket. Det är på tiden. Och hade sannolikt aldrig hänt om inte journalistiken, särskilt Elinor Torp på Dagens Arbete, exponerat att något är väldigt, väldigt fel.