I dagarna publicerar Wright en essäsamling där han sammanfattar mycket av sitt tänkande kring klass från de senaste fyrtio åren. Den heter Understanding Class och är en efterlängtad bok. Bland annat går Wright i polemik mot Piketty och funderar över medelklassens roll i det postindustriella samhället. Han diskuterar även begreppet ”prekariatet”.
Flera olika klassbegrepp
Det är för att prata om dessa saker som jag ringer upp honom via Skype. När jag får tag på honom, på hans kontor vid Wisconsins universitet, är han speedad. Han har nyligen kommit hem från en föredragsresa och två dagar tidigare fick han sitt andra barnbarn. Tankarna kommer huller om buller om allt från arbetarkooperativ och antikapitalistiska strategier till lyckan över att bli morfar. Det vita håret spretar åt alla håll vilket får honom att se ut lite som Doc i Tillbaka till framtiden.
Vi börjar med att tala om vad klass betyder och om det ens går att ge någon enkel definition på begreppet. Wright menar, liksom många andra sociologer, att det finns flera olika klassbegrepp.
– Inom sociologin talar man till exempel om skillnaden mellan ”Big Classes” och ”Small Classes”. Big Classes är det marxistiska sättet att se på det, där det egentligen bara finns två klasser: arbete och kapital. Ur detta perspektiv är det inte så viktigt exakt vilken status och social position du har utan vilka samhällsintressen du representerar. När demonstranterna under Occupy Wall Street skanderade ”We are the 99 percent”, till exempel, gav de uttryck för en marxistisk grundsyn: att eliten har andra intressen än oss.
Small Classes, å andra sidan, handlar om skillnaderna och motsättningarna mellan olika yrken, berättar Wright. Hur skiljer sig en högutbildad frilansande kulturarbetare med låg lön från en fast anställd civilingenjör? Vad har vi för positioner i samhällshierarkin? Varför röstar vi som vi gör?
– Jag har alltid föredragit att tala i termer av Big Classes eftersom jag är marxist. Men i boken försöker jag foga samman perspektiven. Det finns inte någon motsättning mellan att analysera olika yrkesgruppers statusskillnader i ena stunden, för att i nästa placera in dem i kampen mellan arbete och kapital.
– Medelklassen är till exempel intressant att tala om i termer av status. Men vi kan också beskriva medelklassen som en ”motsägelsefull klassposition” som slits mellan arbetarklassens och kapitalistklassens intressen.
Ett försök att uppdatera Marx
Just begreppet ”motsägelsefull klassposition” utvecklade Wright på 1970-talet. Det var en tid då det pågick en intensiv klassdiskussion, många forskare intresserade sig för medelklassen som växte så det knakade i hela västvärlden. Att tala om ”motsägelsefulla klasspositioner” var ett försök att uppdatera den marxistiska analysen. Det leder oss osökt in på hur världen återigen håller på att förändras, där medelklassen i stora delar av västvärlden nu krymper.
– Jag tycker att det är viktigt att vi talar om hur medelklassen blir allt osäkrare och hur de otrygga anställningarna breder ut sig. Jag förstår varför ett begrepp som ”prekariatet” uppstått. Det jag vänder mig mot är att man talar om det som en egen klass. Vore prekariatet en egen klass skulle den ha andra intressen än till exempel arbetarklassen. Men det som prekariatet skulle tjäna på – exempelvis basinkomst och en strängare reglering av arbetstiderna – vore bra även för arbetarklassen. Det finns ingen motsättning mellan prekariatet och arbetarklassen vad gäller samhällsintressen.
Du har en del problem med Thomas Pikettys tankar kring klass också?
– Ja, men först och främst vill jag säga att jag har stor respekt för Pikettys arbete och hans enorma insamling av data kring förmögenheter och inkomstskillnader. Det jag har problem med är hans klassanalys. Låt mig ta ett exempel. Kapitalet i tjugoförsta århundradet inleds med att Piketty konstaterar att inkomstklyftorna växer i större delen av världen. Varför är det så, undrar han? Det är en klassfråga. Problemet är att han aldrig besvarar den. ”Kapitalet” innehåller inget försök att analysera sambanden mellan saker. Mellan tillbakapressade löner och större vinster till exempel. Eller hög arbetslöshet och blomstrande finansmarknader.
Wright påpekar att Piketty använder en annan definition av ordet ”kapital” än vad han själv gör. Han menar till exempel att ägandet av kapital alltid bygger på att någon ”exploateras”, vilket Piketty inte anser.
”Världen hänger ihop”
Plötsligt avbryter Wright sig själv och ber om ursäkt för att han trasslar till det.
– Jag ska ge dig en enkel definition av vad klass är. Piketty visar att de rika blir rikare medan de fattiga blir fattigare och att det är olyckligt. En klassanalys hade visat det är för att de fattiga blir fattigare som de rika blir rikare.
På så sätt visar Wright att klass är ett betydligt mer avancerat begrepp än vad det i förstone verkar. Det handlar inte bara om ekonomiska skillnader utan bakom det vilar en hel samhällsteori. Wright avslutar med en punchline:
– Klass utgår från att världen hänger ihop. Det kan låta självklart med det är inte så många andra samhällsteorier som gör det.
