Nästan hälften, 48 procent, av Sveriges landyta ägs privat. Trots det ägs bara elva procent av Sveriges mark av kvinnor. Den genomsnittlige markägaren är 56, gift och man. Han äger i snitt 84 000 kvadratmeter (8,4 hektar) mark och tjänar 240 000 kronor om året efter skatt. Det framgår i Statistiska centralbyråns publikation Markanvändningen i Sverige, som för första gången har analyserat hur mycket av marken i Sverige som ägs av män respektive kvinnor.

– Jag var ganska inställd på att det skulle vara ojämnt, men att det var så stor skillnad kom som en överraskning. Sedan har vi räknat den som deklarerar som ägare, så i vissa fall kan det vara för att det är männen som har deklarerat. Men det är också intressant om det är så, säger Jerker Moström, som har sammanställt rapporten och arbetar med markanvändningsstatistik och geografisk analys på SCB.

”Rimligt med större förändring”

Siffrorna är från 2010, men Moström säger att det inte finns någon anledning att tveka på att fördelningen fortfarande skulle vara aktuell.

– Jag har svårt att se att det skulle ha varit någon stor ändring i de strukturella ägandeförhållandena över några år. Utan att veta säkert tycker jag att det vore orimligt med en större förändring av den generella bilden att kvinnor äger ungefär en fjärdedel av den privat ägda marken.

Maria Sjöberg, som är professor i historia vid Göteborgs universitet och bland annat har forskat i genushistoria, tycker att rapporten kan vara ett intressant sätt att tydliggöra maktstrukturer. Men hon är inte alls förvånad över att skillnaderna är så stora.

– Det här har varit ett mönster så länge vi har haft privat markägande. Jag tycker egentligen att det låter ganska lite. Om vi hade förflyttat oss tillbaka före 1800-talet hade strukturen varit ännu mer manligt dominerad. Kvinnor har alltid kunnat äga mark, men de har inte alltid kunnat disponera den.

Delats och ärvts

Inte heller hos FN:s livsmedels- och jordbruksorganiation FAO är man särskilt förvånad över att män äger betydligt mer mark än kvinnor.

– Det är inte så att vi borde vänta oss att det ska se ut så här, men det låter mer eller mindre som samma trend som vi ser på global nivå. Vi ser praktiskt taget aldrig ett kvinnligt ägande som överskrider 40 procent. Det vi mäter är dock lite annorlunda – vår research handlar oftast om vem som kontrollerar jordbruket, säger Ana Paula de la O Campos, ekonom vid FAO.

Hon menar dock att det är viktigt att undersöka varför ägaren behöver mark, vad som gör markägande viktigt i sammanhanget och vilken sorts rättigheter andra har till marken. Därför gör allemansrätten att den ojämna fördelningen ”blir lite bättre”, säger de la O Campos.

– Men för att förstå fördelningen bättre är det ofta nyttigt att titta på hur mark har delats ut och ärvts historiskt sett. När vi tittar på ägande och användande av mark globalt så handlar mycket om traditioner, arvsrätt och vilka roller män respektive kvinnor uppfattas ha inom jordbruket.

Offentliga ägandet har minskat

Både andelen privat ägd mark och andelen mark ägd av företag har stigit under 2000-talet, samtidigt som det offentliga ägandet har minskat. Näringslivet äger enligt SCB:s rapport 32 procent av Sveriges mark, någonting som i huvudsak är kopplat till skogsbranschen.

Det allra största skogsbranschföretaget när det gäller markägande är statligt ägda Sveaskog, som äger drygt fyra miljoner hektar, ungefär 10 procent av Sveriges landyta. Det är nästan lika mycket som alla kvinnor tillsammans.

– Det säger mycket om hur världen fungerar, tycker Ana Paula de la O Campos.