Initierat.

2017-08-03 16:00
  • Bild: Jessica Gow/TT
  • Anne-Marie Lindgren, journalist, författare och socialdemokrat.
    Anne-Marie Lindgren, journalist, författare och socialdemokrat.

Lägre löner löser inte problemet

I dag saknar den svenska arbetsmarknaden rätt kompetens. Rimligtvis borde alltså den arbetsmarknadspolitiska debatten handla om att ge arbetssökande de kvalifikationer som behövs, men icke. I stället handlar den om sänkta löner och ”enkla jobb”, som bara ökar segregationen.

I dag har arbetsgivare, både offentliga och privata, svårt att rekrytera den personal de behöver.

Det handlar inte om folk med extraordinär kompetens. Utan om den sortens vardagliga jobb, på olika kompetensnivåer, som är nödvändiga för att samhälle och näringsliv ska fungera.
Som byggnadsingenjörer och byggnadsarbetare, sjuksköterskor och undersköterskor, lärare, fordonsmekaniker, kockar och serveringspersonal. För att nu ta några ur högen.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Bristen på folk som svarar mot kompetenskraven betyder förstås att verksamheterna hämmas, att företag tappar expansionsmöjligheter och att välfärdssektorn fungerar sämre.

Så då borde väl den arbetsmarknadspolitiska diskussionen handla om åtgärder som ökar tillgången på folk med de kvalifikationer arbetsgivarna frågar efter?

Inte då. Debatten i dag handlar om det rakt motsatta – hur man på olika sätt ska lyckas förmå arbetsgivare att anställa folk som INTE har de kvalifikationer som behövs.

Låga löner – lägre än dagens lägsta – antas vara medlet att åstadkomma det.

Visst, det är den motsatta sidan av arbetsmarknadsproblemen i dag: en stor grupp arbetssökande som har mycket svårt att få jobb. Främsta skälet är för kort utbildning och brist på relevant yrkeskunskap.

Gruppen beräknas dessutom öka, vartefter de senaste årens många nyanlända – varav cirka en tredjedel bedöms som kort­utbildade – kommer ut på arbetsmarknaden.

Man ska inte förneka det problemet. Men Sverige har alltså redan i dag EU:s högsta förvärvsfrekvens. Den arbetskraftsreserv vi har att ta till finns i huvudsak bland de nyanlända. Och bland de övriga som finns anmälda hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande.

Det verkar då onekligen mer rationellt med åtgärder som får fler i denna enda tillgängliga reserv att svara mot arbetsmarknadens behov. Hellre än att försöka konstruera fram jobb som arbetsmarknaden inte spontant uppvisar några behov av.

Och där alla erfarenheter säger att det faktiskt är mycket svårt att skapa jobb på tvärs mot vad arbetslivet efterfrågar!

Den i dagens debatt så omhuldade föreställningen om att lågutbildade kommer att få jobb bara lönerna sänks bygger på teorin att om priset på en viss typ av arbetskraft sänks, så kommer efterfrågan att öka. Men det empiriska stödet för det är svagt – faktiskt.

Just sänkta löner för lågt utbildade har för all del inte prövats på svensk arbetsmarknad. Däremot finns ett stort antal subventioner som sänker arbetsgivarnas lönekostnader för anställningar av långtidsarbetslösa eller nyanlända.

I princip har det samma effekt som sänkningar av den anställdes lön. Stödet varierar men kan vara så högt som 100 procent. Det har dessutom gjorts försök med generella subventioner, som sänkta arbetsgivar­avgifter, för särskilda grupper anställda. Effekterna är i samtliga fall marginella.

Sänkta arbetsgivaravgifter, som provats bland annat i Finland, Nederländerna och Sverige, är så dyra i förhållande till utfallet att det inte är värt kostnaden. Riktade anställningssubventioner kan öka chanserna för personer med svagare kvalifikationer att få jobb, men effekterna för den totala sysselsättningen är små.

Stöden är många: nystartjobb, instegsjobb, YA-jobb, trainee­jobb, extratjänster, särskilt anställningsstöd, lönebidrag, moderna beredskapsjobb i staten, och litet till. Lönebidrag avser endast personer med funktionshinder, medan övriga stöd utgår för långtidsarbetslösa och nyanlända.

Läs vidare på nästa sida: Stöden möter inget stort intresse

Anne-Marie Lindgren är en s-märkt författare och journalist.

Hon var medförfattare till flera av Social-
demokraternas partiprogram under 1970-, 1980- och 1990-talen.

Hon har även varit chefredaktör för tidskriften Tiden och utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja.

I dag är Anne-Marie Lindgren journalist på Social-
demokraternas nyhetstidning Aktuellt i politiken.