Initierat

Jämlikhetsdata och klasskamp mot splittring

Publicerad 22 februari, 2018

Bild: Bild: Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC

Jämlikhetsdata blev en snackis efter Vänsterpartiets kongress nyligen. Det borde inte vara kontroversiellt. Däremot bör det ställas rimliga förväntningar på hur mycket statistik kan bidra till att minska diskriminering och ojämlikhet, skriver Rikard Warlenius.

Rikard Warlenius

Direkt efter Vänsterpartiets kongress startade en förvirrad debatt om beslutet om att införa jämlikhetsdata. TT ringde upp Statistiska Centralbyrån och fick en kommentar om att det är olagligt att registrera etnicitet, och därmed tycktes beslutet omöjligt att genomföra. Många drog också paralleller bakåt i tiden, till rasinstitut och judestämplar i passen.

Men jämlikhetsdata handlar inte om att upprätta register, utan om statistiska undersökningar som anonymt frågar efter självupplevd grupptillhörighet. Bara två diskrimeringsgrunder – ålder och kön – brukar finnas med i statistik från till exempel SCB. Med jämlikhetsdata tillförs även övriga fem diskrimineringsgrunder: könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning samt sexuell läggning.