I höstas startade pilotprogrammet Inclusive Internationalization som riktar sig till nyanlända med flyktingbakgrund och forskarutbildning. Tanken var att hitta sätt som underlättar för nyanlända forskare att få in en fot i den svenska universitetsvärlden och snabbare komma ut på arbetsmarknaden. Resultatet blev totalt åtta deltagare från Syrien, Palestina, Jordanien och Marocko.
Planen från början var att ta in 20 forskare till programmet, men den stora svårigheten visade sig vara att hitta en matchande institution som vill ta på sig handledarrollen. Trots att de tidigare fått signaler om att nyanlända ingenjörer med forskarbakgrund har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, så blev det bara en ingenjör som kom med i programmet.
– Vi trodde att vi skulle få in många ingenjörer, men så blev det inte. Kanske har de hittat andra vägar, exempelvis via ÅF eller Jobbsprånget som också har bra program för nyanlända ingenjörer, säger Karolina Catoni, internationell handläggare vid Göteborgs universitet och samordnare för Inclusive Internationalisation, till Ingenjören.
Hård konkurrens
Ett stort problem för nyanlända forskare är att det är hård konkurrens om forskarjobben. Många väljer istället att satsa på att hitta andra typer av jobb. Läkare, eller andra med legitimationsyrken, har prioriterat att få ut sin legitimation för den svenska arbetsmarknaden.
– Vi har fått extremt stora insikter vilka utmaningar den här målgruppen står inför. För en person som varit på flykt de senaste fem åren kan det vara svårt att uppfylla de krav som ställs på att få en forskartjänst, säger Karolina Catoni, till Ingenjören.