2008 skakades världen av nyheter om hur människor på landsbygden i Haiti gjorde kakor av lera och gräs för att mätta hungern. Matkravaller bröt ut i flera länder. Bakgrunden var att priserna på baslivsmedel, speciellt vete, majs och ris, på kort tid rusat, som mest upp till en tredubbling.
2011 var det en ny, mindre topp, som tros ha bidragit till den ”arabiska våren”.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Matkrisen” var förstasidesnyheter för en kort tid, men överskuggades snart av den stora finanskrisen, och lågkonjunkturen som följde drev också snart ned livsmedelspriserna igen.
Idag är den något av en bortglömd episod.
Torka i olika delar av världen
Men – skulle samma sak kunna hända igen? Redan i början av året, rapporterar Business Times, började marknaderna satsa på stigande istället för fallande spannmålspriser, efter att Argentina drabbats av den värsta torkan på 30 år.
Sedan dess har det följt en torka i Australien som exempelvis 9 News rapporterar kommer att leda till ”en katastrof för vete och boskap” om den inte bryts under de närmaste månaderna.
Över hela Nordeuropa har värmeböljan skadat skördar i länder som Storbritannien, Sverige, Tyskland och Baltländerna, med skördar som i vissa fall är ner mot hälften av de normala.
Även i USA har stater som Kansas drabbats av torka.
Världsmarknadspriset på vete har gått upp med runt 30 procent sedan årets början. I Europa har priserna gått upp 15 procent under de senaste tre veckorna och är de högsta på fyra år, enligt Reuters, som konstaterar att det ”väcker minnen av säsongen 2007/2008 då stegrande priser skapade en matkris”.
Spekulativ bubbla
Vad var det då som ledde fram till nämnda matkris? Prisrusningen skedde efter ett år när de globala skördarna ökat med 4 procent, så någon akut brist rådde inte, även om högkonjunktur världen över drog upp konsumtionen.
Biobränsleboomen – som idag avtagit betydligt – bidrog till att öka efterfrågan på spannmål, och höga oljepriser pressade upp kostnaderna för konstgödsel, traktorbränsle och annat, men de faktorerna förklarade tillsammans mindre än 10 procent av prisökningarna. Den explosiva rusningen, under loppet av ungefär ett år, hade en annan huvudorsak: spekulation på finansmarknaderna. ”Fondpengar som flyter in i jordbruksprodukter har dragit upp priserna. Det är på modet. Det här är livsmedelsråvarornas år.”, förklarade exempelvis Abah Ofon, råvaruanalytiker på Standard Charter Bank.
En spekulationsbubbla brukar uppstå när värdet på en tillgång stiger och tron på framtida värdeökningar kommer över en tröskel där det blir självförstärkande. När den tagit fart hoppar många människor på den trots att de inser att det handlar om en bubbla, eftersom de tror sig själva om att kunna hoppa av i tid och inte vill missa chansen till vinster.
Bitcoin är det senaste exemplet på en spekulativ bubbla.
Vete, majs och ris skiljer sig dock från de flesta andra sorters tillgångar som det kan spekuleras i genom att vanliga människor måste köpa och förbruka dem i sitt dagliga liv.
Avgörande för den förra spekulationsruschen i mitten av 2000-talet var att det fanns en stor mängd kapital som letade efter investeringsmöjligheter.
Idag har vi, i spåren av finanskrisen, en större mängd finanskapital än någonsin, skapat ur luften av världens centralbanker som cirkulerar på marknaderna, och eftersom räntorna i stora delar av världen fortfarande ligger nära noll letar det också efter investeringsmöjligheter.
Betydelsefullt i den förra ruschen var också den enorma makt som världens största jordbruks- och livsmedelsföretag har. Uppköp av spannmål kontrolleras till exempel till närmre 90 procent av företagen Archer Midlands Daniels (ADM), Bunge, Cargill och Dreyfuss.
2008 medgav en representant för ADM att företaget själva drivit på spekulation: ”Instabilitet på råvarumarknaderna har gett oss historiska möjligheter. Ännu en gång utnyttjade vårt team vår finansiella flexibilitet och vår globala resursbas för att leverera aktieägarvärde”.
Idag har inte bara de företagen ännu större kontroll över marknaden – ADM har också förhandlat om att köpa upp Bunge, vilket skulle öka koncentrationen ytterligare ett steg. Världsjättar inom bland annat konstgödsel och genmanipulerade fröer har också gått samman under de senaste åren, eller förhandlar om att göra det.
Globalt spekulationsobjekt
Sedan matkrisen har också jordbruksmark utvecklats till ett globalt spekulationsobjekt. Organisationen GRAIN, som studerar jordbruksfrågor, har katalogiserat runt 500 jätteaffärer om sammanlagt 30 miljoner hektar (två tredjedelar av hela Sveriges yta) där internationella aktörer köpt upp landområden för storskalig odling. En del är multinationella spekulanter, däribland pensionsfonder, inklusive svenska AP-fonder, medan andra tvärtom representerar stater som Kina och Saudiarabien. Det kan ses som att de långsiktigt oroar sig för världens livsmedelsförsörjning, och att var och en vill se till att i god tid säkra resurser för egen del.
Hittills har alltid själva livsmedelsproduktionen hållit jämna steg med konsumtionen – att en väsentlig del av jordens befolkning ändå är hungriga eller undernärda har berott på ojämn fördelning. Det är inte helt säkert att den utvecklingen kommer fortsätta. Fram till 2050 beräknar FN att världens livsmedelskonsumtion kommer öka med 70 procent, medan samtidigt idag åtminstone en tredjedel av världens jordar redan producerar så intensivt att avkastningen inte går att öka ytterligare, eller ökar bara mycket långsamt.
Ifall tecken kommer på att produktionen inte längre kan hålla undan för den ökade efterfrågan, kan spekulationskapital mycket snabbt strömma in för att köpa livsmedel, för att hinna före en väntande prisstegring. Särskilt om det verkar som om klimatförändringarna kommer att göra svår torka till ett allt tätare återkommande problem.
En annan möjlighet är att nästa stora spekulationsobjekt inte blir livsmedel, utan en ännu mer livsnödvändig resurs – vatten. Investerarsidan Marketwatch publicerade i april i år ett långt reportage med rekommendationer för olika strategier att investera i ”vatten – en långsiktig vadslagning på en livsviktig resurs med begränsad tillgång”.
