När de fyra storbankerna redovisade sina årsvinster för 2013 blev rubriken i Dagens Industri ”Bankfesten”. De fyras samlade vinst är hela 91,9 miljarder. Det är en mycket hög vinst i en ekonomi som i övrigt nästan står stilla. Bankernas vinst 2013 är inte jämt fördelad. Nordea tjänar mest i kronor räknat medan SEB ökar vinsten mest. 91,9 miljarder är vinst före skatt. Det betyder att de fyra storbankerna tillsammans gör en vinst som utslagen per svensk blir nästan 10 000 kronor. Slår vi ut det per sysselsatt betyder det att varje anställd i Sverige i snitt skapar en vinst i banken på nära 20 000 kronor. Är det verkligen rimligt?

Banker är företag som i teorin ska flytta pengar som inte används, till de områden där de kan användas och göra nytta. Men om bankerna göra rekordvinster i ett läge där ekonomin inte utvecklas, där arbetslösheten biter sig fast över sju procent och där investeringarna från företag, ägare, kommuner och stat är låga, då betyder det att bankerna tjänar pengar utan att göra samhällsnytta. De tjänar miljarder på att andra måste utnyttja deras tjänster.

Ingen riktig ränta

Den som får sin lön insatt på en bank får ingen riktig ränta. När pengarna används, oftast via ett kort, går nya avgifter iväg. Om löntagaren dessutom har ett lån (vilket de flesta har) kommer räntan för lånet kraftigt överstiga räntan för sparandet.

Det handlar inte bara om sparandet på lönekontot. Bankernas stora avgifter kommer från pensionsfonder och andra placeringar löntagarna är en del av via pensionssystemet eller försäkringar. De skandaler som presenterats under året om ”aktiva fonder” med höga avgifter som bankerna sålt fast de varken varit aktiva eller mer lönsamma än billigare fonder, kan man se som en del i vinstresultatet i år. Bankerna tjänar pengar på att småföretag och löntagare får betala för att använda sina egna pengar.

Men bankernas stora vinster kommer också från staten och kommunerna. Riksbankens reporänta (räntan till bankerna) är bara 0,75 procent. Få bostadslån (som ska vara de billigaste lånen) ligger under 2,5 procent. Det betyder att långivaren betalar mer än tre gånger så mycket mot vad banken betalar för att låna. Ännu mer absurt blir detta när banken lånar ut till offentlig sektor (kommunala bolag eller staten). Skattebetalarna får då betala mellanskillnaden som uppstår när riksbanken lånar ut billigt till bankerna som sedan lånar vidare dyrt. Det här kallas räntegapet och det är en stor förklaring till bankernas nya rekordvinster.

Bankerna redovisar inte antalet privatkunder på samma sätt. Många är också kunder i flera banker. Men tittar man på SEB, Nordea och Swedbank får man en bild där varje kund ger en rejäl summa mellan 2 400 och 4 500 kronor per år till banken.

För att förstå systemets effekt på jämlikheten i samhället kan det räcka med att fundera på vem som lånar och vem som inte lånar. Den rika tiondelen av Sveriges befolkning har en förmögenhet större än alla andra tillsammans. Det är inte de rika som betalar bankens vinster.

Utan alla andra.

En utdelningsfest

De stora vinsterna brukar förklaras med att banker som gör vinst är mindre skakiga än banker som har små marginaler.

Problemet med det påståendet är att bankernas vinst i första hand går direkt till en extra hög utdelning. Vinsten skickas till ägarna, faktiskt höjer SEB sin utdelning med 46 procent på ett enda år. Även Handelsbanken delar ut mer än någonsin.

De fyra stora bankerna tjänar rekordvinster i en tid där Sveriges ekonomi står still.

Kanske de stora uttagen handlar om att man vet att skulle det gå illa, då kommer staten att rädda banken än en gång.

Man brukar säga att bankerna är ”för stora för att få falla” i förlustår.

Man kan vända på det och inse att de också verkar ”för stora för att stoppa” när vinsten tas ut.

Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren

Källa: Handelsbanken, SEB, Nordea, Swedbank, årsredovisningar 2008-2012, bokslutskommuniké 2013.