Ofta nämns exempel från länder där lönerna är lägre, jobben ”enklare” och olika sorters lärlingssystem finns, i debatten om att få människor som ”står långt ifrån arbetsmarknaden” i arbete.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Flera förslag om sänkta kostnader för arbetsgivare har kommit det senaste året, senast Alliansens utspel om ”inträdesjobb” i början av veckan.
Omöjlig jämförelse
Ofta nämns Tyskland som ett föregångsland där arbetslösheten är låg. Landet har bland annat så kallade mini-jobs och ett särskilt lärlingssystem som spelar en viss roll för sysselsättningen.
Men det är svårt att titta på andra länders statistik över löner och arbetslöshet (se bilden) för att hitta modeller för att ”sänka trösklarna” på den svenska arbetsmarknaden, menar docenten i nationalekonomi Andreas Bergh på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
– Sverige är helt unikt eftersom kollektivavtalet täcker så mycket av arbetsmarknaden, och att arbetsmarknadens parter själva bestämmer så pass mycket som andra länder reglerar med lagar. Därmed finns inget annat land som har testat en modell med sänkta löner, så som Alliansen nu föreslår, säger han.
Sverige ligger högt
För att jämföra de lägsta lönerna mellan länder med olika sorters ekonomier och där köpkraften ser olika ut så brukar man jämföra hur stor minimilönen är i förhållande till medianinkomsten i landet. I en sådan jämförelse ligger Sverige högt, med en genomsnittlig lägstalön på runt 70 procent av medianlönen.
De flesta andra länder har betydligt större lönespridning än så, men det är svårt att dra några slutsatser om sysselsättning eller arbetslöshet genom att bara titta på lägstalönerna, menar Andreas Bergh.
”Working poor”
De olika länderna som forskarna tittar på när de söker samband mellan löner och sysselsättning, skiljer sig mycket åt på olika sätt, men det finns vissa slutsatser att dra.
– Det som jag ändå tycker är ganska tydligt är att de länder som har låga lägstalöner har problem med att folk som jobbar tjänar dåligt och är fattiga trots att de har ett jobb, den så kallade ”working poor”-problematiken, säger Andreas Bergh.
Å andra sidan är problemet i Sverige snarare att människor är fattiga för att de inte får tag i något jobb alls, och också går längre perioder på bidrag, menar han.
– Vi har ett större problem med utanförskap och bidragsberoende som de inte har i till exempel USA. Det är avvägningen mellan de här olika problemen som är dilemmat, säger Andreas Bergh.
Förespråkarna av sänkta löner eller ”enkla jobb” brukar motivera det med att invandrare ska få lättare att komma i jobb, vilket också kan bli en effekt, enligt Andreas Bergh.
– Du ser också att utlandsfödda har lättare att komma in i de här länderna. Men där blir det ofta en debatt om att ”invandrare kommer och tar våra jobb”, medan det i Sverige pratas om att invandrare kommer hit och inte jobbar, säger Andreas Bergh.
Sociala konsekvenser
Om politikerna bestämmer sig för att slå in på en väg med lägre arbetsgivarkostnader bör de hålla koll på utvecklingen för människor som hamnar på jobb med låga löner, menar Andreas Bergh.
– Det är skillnad på om folk får ett jobb med lite lägre lön och fastnar i låglönejobb under längre tid, eller om folk börjar där och sedan rör sig uppåt i inkomstfördelningen. Det spelar stor roll för vilka de ekonomiska och sociala konsekvenserna blir.
Det finns dock inga försök i andra länder med speciella anställningsformer, likt Alliansens förslag, som vi kan titta på och lära oss av. Snarare bör vi dra lärdomar av vår långa tradition av experiment med anställningsformer.
– Sverige är säreget även där, i vår förtjusning över arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vissa är bra men andra har ingen effekt alls och kan uppfattas som helt meningslösa. Därför kan vi inte rakt av lära av ett annat land, utan vi måste lära av vår egen erfarenhet, säger Andreas Bergh.
