Konsten att döma boken efter omslaget

Sara Acedo är en av Sveriges flitigast anlitade bokomslagsformgivare och med en karriär som firar 30 år i år är chansen att du har en av hennes böcker hemma tämligen stor. Några av de senast formgivna böckerna är den internationellt uppmärksammade ”Kött” av David Szalay respektive ”Ymnighetshornet” av Soraya Bay. Två vitt skilda omslag som dock har gemensamt att de ska attrahera läsare utan att avslöja för mycket om handlingen.

– Omslaget är det första du ser och förmedlar känslan för boken. Det sätter tonen. Men jag tror inte att ett omslag i sig kan hjälpa eller stjälpa en bok, säger hon.

Arbetet med att formge ett bokomslag börjar vanligtvis långt innan boken är färdigredigerad. Ett förlag hör av sig med en mer eller mindre tydlig önskan och finns det ett manus får Sara Acedo läsa det. Ibland blir det skumläsning då tidsramarna är snäva och i vissa fall får hon nöja sig med en muntlig genomgång.

– I läsningen framträder specifika detaljer att ta fasta på och jag får en vag känsla för hur det ska se ut. Under arbetet föds också fler idéer. Oftare än man tror är den första idén den bästa, men det vet man inte förrän man har gjort fler förslag.

”Ingen innehållsförteckning”

Ett riktigt bra omslag ska, enligt Sara Acedo, inte avslöja för mycket. Det är ingen innehållsförteckning utan ska snarare bjuda in än berätta handlingen.

– Utifrån ett formgivarperspektiv ska omslaget vara visuellt anslående och tilltalande samtidigt som det ska berätta vilken typ av bok det är så att man hittar rätt läsare. Det är också viktigt att försöka ge boken en egen identitet.

Rent tekniskt handlar det också om att skapa tydliga hierarkier. Är titel eller författarens namn viktigast och vad ska då vara störst? Hur många bokstäver ska få plats på omslaget? Hur får man till en harmonisk kombination?

– I slutändan är man ute efter ett omslag som inte bara är text med bild eller bild med text. Det måste finnas en visuell rytm i både färg och placering, säger Sara Acedo.

Lämna något åt fantasin

Precis som det finns riktigt bra omslag så finns det också riktigt dåliga. Utan att nämna några konkreta exempel, menar Sara Acedo att ett dåligt omslag fokuserar på fel saker. Det gör att boken kan se ut att vara i en genre den inte är i.

– Det kan också vara ett omslag som för tydligt följer trender. Det kan förvisso vara en fördel just då, men det blir också extremt omodernt ett halvår senare.

Hon får medhåll av omslagsformgivaren Michael Ceken. Om Sara Acedo är veteran är Michael Ceken snarare i början av sin karriär. Trots det har han redan många uppmärksammade omslag i sin portfolio.

– Ett dåligt omslag vill lite för mycket, men det slutar med att man skriver läsaren på näsan. Man måste lämna lite till fantasin, säger han.

Precis som Sara Acedo betonar han att ett bra bokomslag ska ange bokens ärliga ton, men utan att avslöja för mycket, och att det ska råda symbios mellan typografi och bild.

– Ett bra omslag är ett sådant man tittar två gånger på.

Hatkärlek till ljudboksomslag

De senaste åren har bokomslagen fått en ny arena där de har till uppgift att attrahera en publik som hellre lyssnar på än läser böcker. På ljudbokssajterna visas förvisso omslagen, men i ett annat format och när folk skrollar ses respektive omslag generellt färre sekunder än när någon går runt i en bokaffär.

– Ljudboksomslagets design var inte alls lika uttalat viktigt för bara fem år sedan. Nu vill vissa förlag att man ska börja med att skissa på det medan de fysiska är sekundärt. Man måste tänka på att omslaget ska fungera både rektangulärt och kvadratiskt och det är lite klurigt. Jag har en hatkärlek till det.

Sara Acedo beskriver ljudbokomslagen som en devalvering av vanliga bokomslag där det genrespecifika framhävs och förtydligas på bekostnad av detaljer.

– Allt måste vara göras tydligare på ett ljudbokomslag. Jag tror på reduktion och försöker dra ner på antalet element, säger hon.

Text trendar

Andreas Kittel är grafisk formgivare och lärare i design på HDK-Valand. Han menar att omslaget för en bok kan liknas vid logotypen för ett företag eller en produkt. Det är en representation av boken, både i den fysiska och den digitala världen.

– I det senare fallet visas omslagen ofta smått och måste snabbt fånga vår uppmärksamhet. En stark visuell signal hjälper till, till exempel ett tydligt grafiskt element eller en färg. Ett exempel är Lydia Sandgrens debutroman ”Samlade verk” från 2020, vars distinkt gula omslag genast fastnade på näthinnan, säger han.

Andreas Kittel har svårt att se generella trender i bokomslagsvärlden. Tvärtom är det rätt stor variation, menar han. Förutom inom vissa genrer, exempelvis spänningsgenren där omslagen fortfarande domineras av mycket svärta och suggestivt foto.

– Men om jag ändå ska peka på någon generell tendens, så verkar det renodlade typografiska omslaget ligga i tiden. Fram till nyligen såg vi annars mängder av bokomslag med utsnitt och detaljer ur någon målning, gärna av konstnären Karin Mamma Andersson. Nu är omslagen allt oftare komponerade av enbart bokstavsformer.

Han tycker att det påminner om hur det brukade se ut före 1970-talet då bokformgivaren även kunde vara typograf. Och kalligraf. 

– Ofta var typsnittet handritat och unikt för varje bok. Om det verkligen är en trend, och om den håller i sig, är det ganska uppfriskande.

Sara Acedos favoritomslag

1. ”Everything Is Illuminated” av Jon Gray, det svartvita originalet. Det var väldigt normbrytande när det kom just för att det är handtextat och reducerat i färger. Omslag hade inte sett ut så innan. 

2. ”Blod och tarmar i plugget” av Bernt Danielsson. Det är så fruktansvärt kaosigt, men ändå väldigt välkomponerat. Allt kan vara bra så länge det är välgjort. Det gjorde intryck på mig som ung och jag har burit med mig det.

3. Coralie Bickford-Smiths artdirection av Penguin clothbound Classics-serie. En serielösning som lyckas vara både väldigt klassisk och samtida, och som dessutom har hållit bra över tid. Dessutom folierat på linneklot.

Michael Cekes favoritomslag

1. ”Han sa ja” av Bo R. Holmberg. Allt var gjort av skolpapper, superenkelt. Det är något med det grafiska som har stannat kvar i mig. Jag kommer ihåg hur de ser ut 30 år senare. 

2. ”1984,” av George Orwell, originalet med ögon som har illustrerats av Göran Boman. Det är en enkel idé som sammanfattar hela romanen på ett tydligt sätt.

3. ”Nordisk Fauna” av Andrea Lundgren. Ett mer samtida omslag formgivet av Lukas Möllersten, som jag önskar jag gjort själv. Fångar så fint stämningen i boken och väcker nyfikenhet. Dessutom tryckt i klotband och är så härlig att hålla i.