Sättet att resonera kring vård som en produktionsvara handlar om New Public Management, som började användas i början på 90-talet. Enligt detta synsätt går även offentliga institutioner bättre om de drivs som en industri.

– Nu har vi alltså en beställar/utförarmodell där regionerna beställer vård som vi producerar. Tidigare träffade representanter för vården politikerna i regionen för att bestämma hur mycket pengar vården behövde, som man sedan fick i en klumpsumma. Nu har varje behandling en kod som ger en viss ersättning, vi har alltså blivit producenter av koder, förklarar Darius Barimani, ST-läkare i kirurgi på Karolinska universitetssjukhuset.

Även Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och regioner konstaterar att det innebär ett dilemma:

– Problemet är att få ihop kostnaderna och intäkterna. Så länge intäkterna inte räcker till i totalen blir det ett underskott.

Finns inga koder som täcker

Karolinska är ett av de sjukhus som gått med stort underskott, enligt helårsprognosen för förra året 1,6 miljarder kronor. Svaret på hur det kan bli så handlar inte bara om ett nytt dyrt sjukhus utan går att finna i bristerna i ersättningssystemet, menar Darius Barimani.

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

– Systemet med koder har kommit till för att privata och offentliga vårdgivare ska kunna få lika betalt för samma behandling. Problemet här är att vi inte gör samma behandlingar. De privata vårdgivarna gör ofta snabba, enklare ingrepp på friskare patienter. Vi utför väldigt komplicerade operationer. Det finns ingen kod som täcker in att man står i operationssalen i åtta till sexton timmar, som man gör vid cancerrecidiv. Vi har också många multisjuka patienter och avancerad teknologi som kräver en viss personalstyrka, säger han.

På grund av vårdvalet där patienten ska ha rätt att välja vårdgivare, flyttas nu pengar från offentlig sektor till privat. I fallet med Karolinska har det inneburit att 950 miljoner kronor försvunnit, vilket bland annat medfört att den vanliga akutmottagningen stängts.

– Det är ett väldigt konstigt sätt att spara. På grund av att vi är ett universitetssjukhus så måste vi ha en viss personalstyrka dygnet runt. Den har fortfarande kapacitet att sköta en akutmottagning och göra operationer. Nu har ju vårdplatserna stängts, så vi har det jätte­tufft med vårdplatsbrist som alla andra sjukhus i närheten, säger Darius Barimani.

Vårdunderskott trots plus

Vissa regioner går plus totalt men har ändå underskott inom vården. Det handlar om att de olika nämnderna, som hälso- och sjukvårdsnämnden har sina egna budgetar.

– Vi ser att de flesta regioner har underskott i vården, kostnaderna ökar så snabbt. Vissa regioner har ett överskott genom aktier som man har för att täcka kostnader för personalens pensioner. Det ger plus i bokföringen, men är inte pengar som kan användas till annat. Det är också väldigt sällan man omdirigerar pengar från en nämnd till en annan, det går inte att hålla på och ändra förutsättningarna för nämnderna, säger Annika Wallenskog.

Budgeten för vården, liksom för övriga nämnder görs för nästkommande år, ett år i taget.

– Det görs för att förutsättningarna kan ändras så fort. Däremot gör man även en plan för de två åren som följer på budgeten, som är till för att ge mer långsiktiga förutsättningar.

Darius Barimani menar att den ideologi som styr vårdens organisering i slutändan drabbar patienterna.

– Det här är helt människo­frånvänt, säger han.