Grunden för bankkrisen var den amerikanska husmarknaden och de slappa reglerna som gjorde att bankerna kunde låna ut stora summor till människor som annars inte hade kunnat få lån. Det var ett luftslott och ett upplägg som genom den amerikanska drömmen om husägande bidrog till att göra storbankerna omatchat rika. Subprimemarknaden, lån till låntagare som saknade kreditvärdighet, hade aldrig varit större och folk fick lån på felaktiga villkor i paket som såldes vidare i avancerade upplägg för att dölja risken.

Riksbanken flaggade tidigt

Redan tidigt 2007 såg den svenska Riksbanken tecken på att de internationella finansmarknaderna var utsatta för risk. Något var på gång och myndighetens analytiker höjde beredskapen. Konkret betydde det att man skärpte övervakningen av hur likvid marknaden är och hur mycket pengar som är i rörelse. När kraschen var ett faktum lånade den svenska Riksbanken ut pengar till grannländer som påverkades hårdare, och två enskilda institut fick likviditetsstöd för att klara sig. Men det var aldrig ta om någon svensk bankkollaps.

Förmögenhet i blod

Henry, Meyer och Emanuel Lehman var tre tyska bröder som sålde torrvaror i en liten butik i den amerikanska södern för över 150 år sedan. Affären utvecklades till en bomullsmarknad och bomull, Alabamas då största export, var så värdefullt att det accepterades som betalning för andra varor.

Företaget tjänade väl på samarbetet med delstatens bomullsbaroner som förslavade över 435 000 män, kvinnor och barn. Huvudstaden Montgomery var den amerikanska söderns viktigaste nav för slavhandeln – och det var olagligt för ”fria svarta” att överhuvudtaget vistas i Alabama. Framför brödernas butik på Commerce Street marscherade dagligen slavar slagna i kedjor och det fanns lika många ”slavdepåer” som hotell, barer och banker.

Under det amerikanska inbördeskriget stöttade de Sydstaterna – man samlade in pengar åt fängslade soldater, sålde statsobligationer och hade officiella finansiella och administrativa uppdrag åt guvenören. 

Efter kriget började Lehman­bröderna handla med fler finansiella instrument och investerade bland annat tungt i uppbyggnaden av det amerikanska järnvägsnätet. Man gav också ekonomiska råd om lån, räntor och investeringar till privatpersoner och företag.

För stor för att misslyckas

Lehman Brothers innehav och tjänster var samhällskritiska men i september 2008 fick man inga garantier om statlig räddning, och de andra storbankerna vägrade rädda konkurrenten. Konkursen fick den amerikanska finansmarknaden att närma sig total kollaps, och myndigheterna ändrade snabbt inställning. Man gick ut och sa att ingen annan storbank fick gå i konkurs och att man skulle sätta in betydande resurser och garantier för att säkra de övriga bankernas överlevnad.

Löftet från staten stabiliserade marknaden men gav väg för uttrycket ”för stor för att misslyckas”, som innebär att skattebetalarna ytterst står för storbankernas kostnader vid en kollaps utan att någonsin få ta del av vinsterna.

Biden väljer annan väg

Idag menar amerikanerna att de har lärt sig av kraschen 2008. När nischbankerna Silicon Valley Bank och Signature Bank nyligen kollapsade gick president Joe Biden ut för att stävja oro. Trots att miljarder har gått upp i rök ska kunder och skattebetalare skyddas – medan giriga ägare och investerare ska hållas ansvariga. 

Tillsynsmyndigheterna har idag bättre koll på var marknadens risker finns, och banker måste ha betydligt mer eget kapital idag än tidigare. Där är bankerna i Sverige bland de starkaste i Europa, och Finansinspektionen ser idag inte något generellt eller specifikt hot mot det svenska finansiella systemet.