Veronica Palm: Förr höll man koll på S-medlemslistor – för att kunna bränna dem om nazisterna kom

När jag vara SSU:are fick jag lära mig att vi skulle ha kontroll på våra medlemslistor. Det var innan datorisering och centralisering. Listorna på vem som var medlem fanns på lokal nivå och skulle hållas inlåsta. Dels för att alla ska kunna vara medlemmar utan att behöva berätta eller röjas för exempelvis sina föräldrar eller sin arbetsgivare. Men också för att historierna från kriget levde vidare. Vi fick berättat för oss hur våra företrädande höll kontroll på medlemslistorna för att kunna bränna dem om nazisterna kom. För att skydda våra kamrater och vår rörelse skulle medlemslistorna vara hemliga.

Av samma skäl var det viktigt att äga vår egen verksamhet. Staten var inte god när arbetarrörelsen bildades och kommer kanske inte alltid att vara. Att bygga en stark och fri folkrörelse är viktigt i sig och en motkraft om fascismen kommer tillbaka. För att inte bli portade från möteslokaler startades en gång Folkets Hus-rörelsen. För att kunna bedriva egna studier samlade SSU in pengar (en krona per medlem) till en egen kursgård, Bommersvik, som köptes 1931. Och för att inte vara beroende av offentliga medel startade SSU 1947 sin lotteriverksamhet, som tio år senare blev ett gemensamt företag med Socialdemokraterna.