ANALYS. Johan Ehrenberg.

2017-11-23 03:00

Vi måste sluta ljuga om utsläppen i Sverige

Att prata om Sverige som ett klimatpolitiskt föredöme är lika dumt som att säga att oljelandet Norge, med sina satsningar elbilar, är ett föredöme.

Går det att få ett slut på dumheterna som politiker och medier gärna upprepar om att Sverige är ett föregångsland med sjunkande klimatutsläpp? Den myten skapades av Fredrik Reinfeldt som hävdade att svenska utsläpp minskade kraftigt samtidigt som BNP steg. Sverige var beviset på att ökade transporter, konsumtion och produktion inte alls betydde ökad förstörelse och utsläpp.

Men det var en lögn och den blir inte mer sann för att den upprepas. Utsläppen i Sverige ökar. Inget siffertrixande kan gömma den verkligheten.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


När Naturskyddsföreningen tittar på svenska utsläpp konstaterar organisationen kallt att vi räknar helt fel. Vi i Sverige skapar var och en i snitt över tio ton växthusgasutsläpp per år. Tillsammans över 100 miljoner ton. Men bara 54 miljoner av dem räknas i utsläppsstatistiken för Sveriges del i klimatförhandlingarna, eftersom de övriga handlar om sådant vi svenskar köper och som producerats i annat land, eller sådant vi själva genomför utanför landets gränser – till exempel en flygresa.

Svenskars utsläpp från konsumtion och transporter utanför landet är hela 67 miljoner ton, alltså mer än allt det vi ska ”påverka” genom vår klimatpolitik.

Det här är svenska utsläpp som inte finns, eftersom de inte syns.

Sverige är inget föredöme

Att påstå att Sverige är ett klimatpolitiskt föredöme är lika dumt som att påstå att Norge – med sina satsningar på elbilar – skulle vara det. I själva verket skapar Norge enorma mängder utsläpp genom att fortsätta ta upp allt mer olja och gas från Nordsjön. Det finns inget sätt att få landets invånare att leva klimatrent så länge som det pågår. Klimatskulden är skyhög, och även om alla norrmän färdades helt klimatrent och bara åt klimatneutral mat skulle skulden vara kvar. Men den räknas ju inte – eftersom oljan och gasen exporteras.

Så idag har vi alltså en klimatpolitik där alla länders regeringar kan skryta om små insatser eftersom de enbart räknar utsläpp kopplade till produktion och transporter inom landet och drar ifrån de exportrelaterade. Plötsligt blir då en biogasanläggning en jättestor klimatnyhet, medan flygets kraftiga ökning blir en ickefråga.

Det här är att lura sig själv, eller rättare sagt: det är att lura medborgarna att vi som nation agerar och bryr oss politiskt och ekonomiskt när sanningen är att vi gör så lite som möjligt.

SCB, Sveriges statistiska centralbyrå, ger kontinuerligt statistik på våra utsläpp.

Myndigheten räknar enbart svenska utsläpp, men i motsats till de siffror som används i klimatförhandlingarna har alla utsläpp inom landet räknats in, även de som skapas av flyg och sjöfart. Dessutom visar SCB hur utsläppen kopplas till vår samlade BNP, alltså alla varor och tjänster vi skapar under ett år.

Den senaste rapporten var riktigt dyster för den som tror att Sverige är ett föredöme.

Utsläppen ökar.

Misslyckande för regeringen

SCB:s kalkyler baseras på något som kallas produktionsbaserade utsläpp. Det är alla utsläpp vi skapar i landet, och myndigheten gör inga avdrag för varuexport. Andra kvartalet 2017 ökade utsläppen med 2,8 procent jämfört med samma period 2016.

Det är ett stort misslyckande för den rödgröna regeringen.

Men statistiken som används för att följa upp klimatmålen, nationella såväl som internationella, visar samtidigt på oförändrade utsläpp. (Det kallas territoriella utsläpp, det vill säga export räknas bort, men import räknas inte in).

Vad är det då som ökar så mycket?

Jo, transporterna. Framför allt ökar utsläppen inom kategorin utrikes transporter och då särskilt smutsig sjöfart. 14 procent blev ökningen jämfört med samma tid 2016. Samtidigt ökade utsläppen från gas, el och värmeverk med 3,7 procent.

Industrin minskade totalt sett sina utsläpp men inte på grund av lägre utsläpp per vara, utan på grund av att tillverkningen minskade en del. I tabellen ovan visar vi hur förändringen ser ut.

Jordbrukets utsläpp är en stor klimatbov i Sverige. 15 procent av våra samlade utsläpp kommer därifrån. Jordbrukets utsläpp är tills stor del kopplade till maskiner (diesel) och konstgödsel.

Detsamma gäller el, gas och värme som faktiskt inte alls är så rent som vi kanske tror. Denna kategori skapar tolv procent av Sveriges utsläpp och ökningen beror framförallt på mer eldning på grund av en kyligare vår.

Gruvorna står tillsammans för en liten del av utsläppen, två procent. Ökningen på 6,7 procent är därför inget jätteproblem eftersom utvinningen ökade mer än utsläppen.

Industrin är däremot Sveriges näst största klimatbov (23 procent av utsläppen) och en minskad produktion slår direkt på utsläppen som då sjunker – detta kvartal med 3,5 procent. Orsaken var mindre tillverkning av diesel och bensin i raffinaderier och mindre kemikalieprodukter, det vill säga inga minskade utsläpp per vara utan färre varor – vilket gör att sektorn kan öka lika snabbt igen med ökad efterfrågan.

Transportsektorn – största boven

Byggsektorn ökade med 4,9 procent på grund av ökat byggande. Framförallt är det transporter och arbetsmaskiner som skapar utsläppen. Totalt står byggandet för tre procent av de svenska utsläppen.

Men den stora boven, totalt sett, är transportsektorn. 23 procent av alla utsläpp inom landet kommer från transporter, borträknat privatbilismen. Sju partier gjorde nyligen en överenskommelse om att transportsektorns utsläpp ska minska med 70 procent till 2030. Det är omöjligt om utsläppen får öka som de gör idag. 14 procents ökning beror visserligen delvis på bunkerolja som kanske köps upp för att användas kommande kvartal, men transporterna borde minska med nära två procent varje kvartal om utsläppsmålet ska uppnås. Istället går vi åt andra hållet.

Tjänstesektorn bidrar också med utsläpp. Totalt står tjänstesektorn för 5 procent av våra utsläpp, och ökningen på 0,5 procent beror bland annat på ökat resande i tjänsten.

Men staten då? Och kommunerna? Där minskade ju utsläppen! Ja faktiskt, med 0,7 procent. Det kan man kanske glädjas åt, men glädjen blir mindre när man förstår att just den sektorn bara står för en procent av våra samlade utsläpp. Det är inte offentlig sektor som är klimatboven i landet – utan produktion och privat konsumtion.

De privata hushållens utsläpp är stora. De står för lika mycket som jordbruket, 15 procent, och det kommer till överväldigande del från privatbilismen. Denna utläppspost minskade med två procent för andra kvartalet. En förklaring är även här mätmetoder. Biodieseln ökar, och då minskar utsläppen även om växthusgaserna på kort sikt är desamma som från fossil diesel. Men det räknas som mindre utsläpp.

Dags att ta siffrorna på allvar

Summa summarum har Sverige – under den klimataktiva svenska regeringens ledning – ökat utsläppen med nästan tre procent jämfört med året innan.

Även om det kan gå upp och ner i perioder får vi hoppas att denna vetskap innebär att vi åtminstone slutar skryta om den svenska klimatpolitiken och börjar ta problemet på allvar.

Så hur blir vi klimatneutrala?

Ja antingen gör vi som nu: bränner skog, importerar allt smutsigt och exporterar det smutsiga vi skapar. Då blir vi klimatneutrala och jorden går under.

Eller också tar vi siffrorna på allvar och börjar bromsa fossil bilism samt med lag tvingar fram energisnålare hus, minskat flygresande och kraftiga investeringar i rena transporter och mat.

Ja, det kostar. Men alternativet är snygga siffror i Excel-arken och en förstörd jord.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg