Sara Abdollahi: "Man måste få balla ur"

Karin Johannissons Den sårade divan undersöker hur tre skapande kvinnor, Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs, i det tidiga 1900-talet förhöll sig till och använde sig av sina psykiatriska diagnoser för att skapa utrymme för livet och konsten. Det är också utgångspunkten för nya podcasten Hysteria, där Sara Abdollahi möter olika skapande kvinnor.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– När män har haft utrymmet att ”jagas av sina demoner” och använda det i konsten, har kvinnor jagats av skuld och skam. Jag ville göra den här podcasten, dels som en hyllning till Karin Johannisson och dels som en hyllning till mig själv och andra skapande kvinnor. Och lyfta fram samtida skapande kvinnor och prata om hur de gör för att skapa egna rum.

Vad är din relation till ångest kopplat till skapande?

– Jag har haft ångest hela mitt liv. Den har mer eller mindre dämpats eller höjts beroende på var i livet jag befunnit mig. Men jag har kommit fram till att ångest är en vanlig del av livet. Istället för att låta den begränsa en kan man använda sig av den. Jag tycker det finns en skillnad på ångest, det finns en ångest som handlar om att inte kunna betala hyran, om att vara fattig. Så finns det den fina ångesten, den som är kopplad till främst skapande män och till en övre klass. Jag vill undersöka hur man kan imitera den ångest som geniförklarar en. Jag tycker att alla ska få hjälp som behöver det, men jag vill också normalisera, vi som har ångest vi lever vanliga liv. Det finns ett krav på kvinnor att vara starka hela tiden. Det blir en prestation att hela tiden vara den starka feministen.

Behöver vi prata mer om svaghet?

– Vi behöver prata mycket mer om svaghet och smärtpunkterna.

I det första avsnittet gästas podcasten av Dimen Abdulla, husdramatiker på P1. I det timslånga avsnittet diskuteras hur man förhåller sig konstnärligt till Leila K, att ta vägen via det riktigt dåliga för att hitta det bra, när skapandet blir en fabrik med kvantitativa krav på leverans och konsten blir en produkt. Det pratas också en del om nojor.

Vad tänker du om debatten om duktiga flickor?

– Vi kan inte hålla på med det här med duktiga flickor, de blir aldrig genier. Den komplexa kvinnan blir det. Den sköra och komplexa. Duktighet har blivit en slags diagnos som puttar ut kreativitet. Att ha ångest och låta den driva en är motsatsen till att vara duktig och hela tiden stävja den. Man måste få balla ur ibland.