Kultur & Nöje.

2017-03-02 17:55
Karin Ekberg. Bild: Linda Helin / Ellinor Hallin
Karin Ekberg.

Karin Ekberg: "Det saknas utrymme för att dela stora erfarenheter"

I sin förra film skildrade hon sina föräldrars skilsmässa. Nu är regissören Karin Ekberg tillbaka med dokumentärfilmen Efter Inez som handlar om ett ungt par som förlorar ett barn i magen. 

"Min erfarenhet är att folk vill berätta om stora livshändelser", säger hon. 

Bilbarnstolen är monterad och de har redan köpt en barnvagn. Men på en sista rutinkontroll innan förlossningen hör barnmorskan inga hjärtljud och det visar sig att Denize och Filips dotter har avlidit i magen. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Nu berättar dokumentärfilmaren Karin Ekberg deras historia. 

– Att göra den här filmen var tufft men väldigt lärorikt. Det var inte direkt en film jag kunde jobba med och sedan åka direkt till nästa projekt, säger Karin Ekberg. 

Karin Ekberg långfilmsdebuterade 2014 med filmen Att skiljas där hon dokumenterar sina föräldrars skilsmässa. 

Redan då började hon intressera sig för temat eftersom föräldrarna pratade om när de förlorade ett barn strax efter förlossningen.

"Dubbelt trauma" 

På den tiden var det ingenting man pratade högt om utan sorgen fick man bära själv. Det fick Karin att börja fundera över hur föräldrar som förlorat sina spädbarn blir bemötta. 

– Många upplever ett dubbelt trauma. De förlorar ett efterlängtat barn och blir samtidigt väldigt ensamma. Jag tror att det beror på att alla är rädda för döden och det här är den största paradoxen av alla – att födelse blir död. Vi vill inte bli påminda om att det kan hända. Därför överger vi föräldrarna när de har det som svårast. 

För att lära sig mer om ämnet träffade Karin Ekberg forskare, barnmorskor och föräldrar som själva förlorat sina barn. 

En dag ringde en bekant och berättade att hennes systerdotter var höggravid men att barnets hjärta slutat slå. Karin träffade de unga föräldrarna redan dagen efter förlossningen. De var kvar på BB i tre dagar och hade sin dotter hos sig, vilket är möjligt med särskilda babykorgar med kylfunktion.

– Jag klev rakt in i ett rum fullt av sårbarhet och kärlek. Det är ett av mina starkaste ögonblick som dokumentärfilmare någonsin, säger Karin Ekberg.

Sedan dess har hon följt Denize och Filip i två och ett halvt år och de har fått en nära relation. Att människorna hon filmar ska lita på henne är det viktigaste för att det ska bli bra. 

För Karin Ekberg har det aldrig varit några konstigheter i att dokumentera människor i svåra situationer.

– Min erfarenhet är att folk vill berätta om stora livshändelser men att det saknas rum för det. Att dela sina erfarenheter är ett djupt mänskligt behov, säger hon. 

Efterlängtat avslut

Den 8 mars har filmen premiär på Tempo dokumentärfestival. I höst visas den på bio och så småningom även i SVT. Föräldrarna Denize och Filip ser fram emot premiären. 

– Det känns rätt skönt att den ska visas nu för det blir som ett avslut. Vi har hållit på med det här i två år och äntligen börjar det bli klart, säger Filip. 

Varje år dör över 400 spädbarn i Sverige. Denize och Filip hoppas att filmen ska kunna fungera som ett stöd för alla föräldrar som drabbas. 

– Det känns viktigt att berätta vår historia. Jag visste inte ens att barnen kunde dö i magen för ingen pratar om det. Kanske kan filmen stötta andra, säger Denize.