Det upptäckte kulturarbetaren, komikern och författaren Kalle Lind för många år sedan.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag har länge intresserat mig för perifer och bortglömd kultur. Från början var det ett sätt att hitta något eget att skämta om, berättar han.

Glapp i attityden

För att fylla igen kunskapsluckorna har han metodiskt samlat på sig böcker från loppisladornas dammigaste hörn.

– Jag har bland annat en försvarlig bunt memoarer och biografier. När ett känt namn förknippas med något man normalt inte associerar med personen så blir det automatiskt roligt, säger Kalle Lind.

Ett exempel är ”Erik Laller­stedt lagar fiskbullar – gott, snabbt och billigt” som stjärnkrögaren serverade 1990. Den finns med bland titlarna i nya boken. Det gör också ”Skattar bäst som skattar sist” från 70-talet, en bok som lär ut hur man undgår att betala skatt i Sverige. En möjlig kioskvältare – om inte skattereglerna hade förändrats sedan Gunnar Sträng.

– Sedan har vi den fantastiska ”Byråkrater berättar” där taxeringsintendenter från Riksskatte­verket berättar sina roligaste anekdoter från jobbet. Det hade kunnat vara en spännande berättelse om svenska levnadsförhållanden om inte intendenterna varit de torraste av torrbollar. Man storknar över detaljrikedomen i berättelserna om hur tjänsteman X från avdelning Y en onsdag i vecka 42 … Den sätter läsaren på prov, säger Kalle Lind.

I andra änden av spektrat finns böcker som ”Kuk kuk, sa göken”.

– Jag är intresserad av 60-talets litterära porr. Den kallades ”porr”, men fin porr, och kunde ligga framme under cocktail­partyt. ”Kuk kuk, sa göken” är en saga om ett gökur som uppfanns i Schweiz på 1500-talet, som när det slår – ”kuk-kuk”– skapar en ohejdbar lusta. Den har en litterär ambition som jag föreställer mig att ingen var intresserad av då, säger Kalle Lind.

Även senare utgivna böcker som Lasse Kronérs ”Åttio väldigt goda mackor” kvalar in. Den kan ha startat kändisar ger ut kokbok-trenden, misstänker Kalle Lind.

– Alla recept inleds med raden ”Ta en skiva bröd och stek den i smör”. Det är svårt att tro att någon i dag så ohejdat skulle hylla snabba kolhydrater, men Lasse var bara okonstlad (skratt). Redan här märks ett glapp i attityden jämfört med 2003, säger Kalle Lind.

Triggas av processen

Det är de här glappen och den intellektuella processen bakom i dag nattståndna böckers tillkomst som triggar honom.

– Hur tänkte författaren, vilket skikt kom hen ifrån? Hur tänkte förlaget när de bestämde sig för att ge ut just den här boken, i just den här utformningen? Det är spännande att försöka förstå, snarare än fördöma. Att betrakta ratade gamla böcker som historiska ­dokument kan vara ett sätt att förhålla sig mer ödmjuk till sin samtid, menar han.

– Det fascinerar mig hur snabbt attityder och gängse föreställningar kan förändras. Mycket som var stötande för några få decennier sedan är det inte nu, och tvärtom.

”Ett stycke frusen tid”

Kultboken ”Svenska bordeller: En kartläggning av etablissemang i Sverige, till tjänst för resande och turister” av Ragnar Åslund är en annan favorit.

– Jag tror att den var ett avancerat practical joke och jag är helt säker på att ingen förstod det. Jag kan gott tänka mig att någon kom till Ludvika och förstod att han var förd bakom ljuset – men inte kunde berätta det för någon. Ett lysande upplägg! När jag går i pension ska jag forska på heltid om Ragnar Åslund, säger Kalle Lind.

Att prata inaktuella böcker med dig gör mig mer sugen på att läsa dem än hoppa över dem. Vad säger du om det?

– Många säger det, det är inte illa i så fall. Jag säger inte att böckerna är dåliga, bara att de inte är nödvändiga i dag. Jag ser dem som ingångar till mentalitetshistoria. Att öppna en bok anno 1972 är lite som en tidsresa, ett stycke frusen tid, säger han.