Kultur & Nöje.

2016-09-08 21:00
Ola Larsmo skildrar livet i en svensk bosättning i Minnesota i slutet av 1800-talet. Bild: Christine Olsson/TT
Ola Larsmo skildrar livet i en svensk bosättning i Minnesota i slutet av 1800-talet.

Den svenska slummen

I Ola Larsmos Swede Hollow skildras amerikaemigranterna som inte gjorde klassresa. Det är inte något storstilat epos utan en lågmäld skildring av en tidigare närmast okänd grupp. Rasmus Landström har läst en arbetarroman som landar mitt i samtiden.

Det råder Amerikafeber i Sverige – igen. Bara de två senaste åren har en mängd böcker och pjäser kommit som behandlar emigrantöden. Vilhelm Mobergs Utvandrarna har satts upp som teater, Lennart Pehrsson har skrivit sin triologi om emigrationen, Ester Blenda Nordströms Amerikanskt har kommit i nyutgåva, två böcker om amerikaemigranten Joe Hill har publicerats och Jan Ewert Strömbäck har givit ut en bok om kopplingen mellan den svenska och amerikanska arbetarrörelsen. Nu i dagarna kommer ytterligare ett bidrag: DN-journalisten och PEN-ordföranden Ola Larsmos roman Swede Hollow.

Under 1800-talets sista hälft och 1900-talets första emigrerade närmare 1,3 miljoner människor från Sverige. Vår bild av utvandringen är starkt präglad av Vilhelm Mobergs utvandrarepos: modiga bönder som byggde sig ett paradis i Minnesotas bördiga jord. Detta är egentligen en rätt skev bild. Den allra största delen av emigranterna var arbetare som hamnade i städerna där de fick diska spottkoppar eller svabba bargolv. I den nya vågen av emigrationsskildringar ligger fokus på just denna grupp och Ola Larsmos Swede Hollow är det första skönlitterära försöket att skildra den.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Swede Hollow utspelar sig 1897 i det vi i dag skulle kalla en illegal bosättning i St Paul, Minnesota. Där får vi möta familjen Klar som har emigrerat från Sverige och rest ett plåtskjul i den fattiga svenskdalen. Här bor pappa Gustav som går och knackar is från järnvägen. Vi får möta döttrarna Ellen och Elisabeth i deras jakt på arbete samt den sammanbitna modern Anna. Eftersom boken är över 400 sidor och pryds av svartvita porträtt på emigranter förväntar jag mig först ett epos om familjen – men ganska snabbt inser jag att Swede Hollow är något helt annat. Detta är inte liberalen Vilhelm Mobergs berättelse om modiga klassresenärer; snarare är det en stillsam skildring av tröstlöst arbete och livet nere vid dalen. Med andra ord en del av den våg av arbetarlitteratur som berättar om dem som inte tog sig uppåt.

1890-talet var en hård tid för arbetare i USA. Årligen dog 35 000 amerikaner i arbetsplats­olyckor och motsvarigheten till LO – AFL – bestod av högavlönade yrkesmän med trygga anställningar som var mycket skeptiska till okvalificerade migrantarbetare. Vi befinner oss alltså i tiden före den bångstyriga amerikanska arbetarrörelsen fått luft under vingarna, men om detta skriver Ola Larsmo inte mycket. Istället anar vi arbetarnas utsatthet i korta passager. När Elisabeth råkar sy sig själv i handen rusar förmannen fram till henne och berättar att hon inte har något jobb i morgon. Vid järnvägen blir en arbetare överkörd av ett tåg. När jag läser om detta tänker jag osökt på uttrycket ”enkla jobb” som vissa idioter lagt sig till med. Varsågod, här har ni dem: enahanda, själsdödande och fullständigt livsfarliga.

Läs vidare på nästa sida: Svenskar sågs som rasmässigt degenererade

Swede Hollow

Ola Larsmo

Albert Bonniers förlag