Att vara Thommy Berggren

År 2010 skulle publiken mötas av en ensam Mikael Persbrandt på Oscars scen, berättandes om sig själv i föreställningen ”Persbrandt”. Utåt sett tycktes regissören Thommy Berggren säker på att det skulle bli en succé. Ändå ställdes hela föreställningen in. Vad hade hänt?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den frågan blev utgångspunkten i pjäsen ”Den största av de största” som kom året därpå, och som nu har blivit en film av regissören Fijona Jonuzi. ”Den störste” tecknar bilden av en maktkamp mellan två män som båda är vana vid att ta plats, där den andra huvudrollen Mikael Persbrandt spelas av Eva Johansson.

– De står kanske för något som vi själva inte vågar leva ut. Vi kan både fascineras av och döma det, säger Fijona Jonuzi.

En påhittad regissörassistent syns också i filmen, och det är genom hennes ögon som tittarna betraktar männen. Konversationerna är hopfantiserade, men för att göra dem så porträttlika som möjligt har skådespelarna bland annat studerat alla intervjuer de kunnat komma över. Resultatet är utdragna monologer, manspreading och härskartekniker, men också en ömsinthet teatermännen emellan.

– Det viktiga har varit att hitta en mänsklig ingång och förståelse så man inte gör en parodi utan gestaltar en riktig person. Sedan är det klart att det är speciellt, han finns på riktigt och jag har aldrig träffat honom, säger skådespelaren Louise Löwenberg.

Hur är det att spela en nu levande person?

– I början hade jag prestationsångest att folk skulle tänka att det inte var likt. Det var också en känsla av att får jag göra så här? Är det okej att gestalta en annan levande person? Det är gjort omsorgsfullt men det finns också en kritisk blick på dem från vår sida.

Finns det någon tanke bakom att det är två kvinnor i rollerna?

– Det blir ett extra lager för att vi är kvinnor. Det har både män och kvinnor sagt att man får syn på andra saker för att vi är kvinnor, säger Louise Löwenberg.

Fijona Jonuzi jämför arbetet med filmen en beteendestudie.

– Varför kommer han alltid försent, Micke? Och Thommy som pratar på det här sättet, vad står det för? Det är en viss fåfänga som hela tiden utspelar sig mellan dem som blir komisk. Man kan också känna att de blir mindre skrämmande.

Både Thommy Berggren och Mikael Persbrandt har erbjudits att titta på filmen, men vad de tycker är oklart.

– Mikael Persbrandt dök faktiskt upp på inspelningens sista dag. Väldigt plötsligt så där. Han frågade ”Jaha ... vad kommer det här bli? Kommer det bli komedi eller blir det kritik? För det är också tillåtet”. Han var nyfiken, fattade jag det som, men han ville inte lägga sig i, säger Fijona Jonuzi.