Två dagar har gått sedan tågstrejken bröt ut och än verkar ingen lösning vara i sikte. Vid lunchtid idag varslade Seko om att utöka strejken till Kustpilen, som går mellan Linköping och Kalmar/Västervik. Stridsåtgärderna där träder i kraft den 17 juni.

Dagens ETC har pratat med Sara, som jobbade i nästan två år på Öresundståg. Hon menar att strejken var enda utvägen.

– Ingen gör det här för att jävlas. Vi är så hårt pressade och måste sätta ner foten. Nu hade det gått så långt att det här var sista utvägen. Att det verkligen blev en strejk är ett tecken på hur illa det är, säger hon.

Sara är själv inte en av dem som strejkar – hon hann säga upp sig innan strejken bröt ut.

– Jag mådde psykiskt dåligt av att arbeta där. De bröt ned mig på så många sätt. Det finns gränser för vad man orkar. Det funkade inte längre att stå och vänta med mössan i hand för att få några pass i månaden, med en lön som inte går att leva på, och sedan bli utskälld när man väl tackade nej till jobb, säger hon.

Inringd med kort varsel

Sara var timanställd och hade oftast bara några pass inbokade i sitt schema i förväg. Övrig tid skulle hon vara tillgänglig om hon behövdes. De flesta månader innebar det jobb på mellan 50 och 60 procent. Att många nu oroas över att behöva bli timanställda istället för att ha fasta tider har hon full förståelse för.

– Det är ingen trygghet alls. Du vet inte hur stor din lön du blir, och samtidigt vågar man inte planera något eftersom du kan bli inringd. Det är stressande och tar mycket energi.

Veolia själva hävdar att varslen är nödvändiga. De måste anpassa personalstyrkan efter ekonomin. Mikael Danielsson, affärsområdeschef på Veolia, menar att oron för att bli timanställd är obefogad.

– Man oroar sig för något som inte har skett. Vi har inte för avsikt att försämra för vår personal, personalen är vår främsta tillgång. Vi vill ha så många heltidsanställningar som möjligt, säger han.

Att Veolia skulle vara en dålig arbetsplats menar han heller inte stämmer.

– Jag känner inte igen det. Vi gör arbetsklimatmätningar, och även om vi inte får toppbetyg visar helheten att man trivs med sina chefer och sin arbetsgivare. Det som sker nu är propaganda för att påverka opinionen, så är det ofta i konflikter, säger han.

"Går ut över de anställda"

Men Sara håller inte med om det. Hon står fast vid att arbetsmiljön är en katastrof och att oron är befogad.

 – Jag har varit på väldigt många arbetsplatser i mitt liv, men aldrig varit med om ett ställe med lika dålig personalpolitik, säger hon.

Runt 75 000 resenärer drabbas av strejken, och Sara förstår att de inställda tågen gör människor arga. Men hon hoppas att resenärerna ska se orsaken.

– Det är så klart hemskt att många drabbas. Men vi måste få upp ögonen för vart vi är på väg. Vill vi ha en järnväg som fungerar så kan vi inte låta företag fortsätta komma in på marknaden genom att dumpa priserna. Det kostar ju pengar att köra tåg, och att ha personal. Ska ett företag göra vinst på tågtrafiken får man nog inse att det går ut över de anställda.

Fotnot: Sara heter egentligen något annat.