Reportage.

2015-11-08 11:00
  • Ingrid Carlqvist. Bild: Stig Åke Jönsson/TT
    Ingrid Carlqvist.
  • Ingrid Carlqvist och den islamfientliga nederländske partiledaren Geert Wilders.  Bild: Stig-Åke Jönsson/TT
    Ingrid Carlqvist och den islamfientliga nederländske partiledaren Geert Wilders.

I huvudet på en islamofob

Ingrid Carlqvist har gjort till sin livsuppgift att varna för islam som ett större hot mot demokratin än nazismen. ETC har träffat henne för att försöka förstå vad hon är så rädd för.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Dagen före intervjun har Ingrid Carlqvist hållit tal på Sergels torg i Stockholm och inför ett femhundratal åhörare och förbipasserande varnat för islamiseringen av Sverige och den annalkande kollapsen. 

Hon är en av Sveriges främsta islam- och invandringsfientliga opinionsbildare och ett välkänt namn inom så kallade alternativmedier. Hon är grundare av Tryckfrihetssällskapet i Sverige, chefredaktör för den islamofobiska nyhetssajten Dispatch International och hennes artiklar sprids genom den amerikanska tankesmedjan Gatestone.

– Jag har fått ett exklusivt kontrakt med dem, de tycker att jag är superbra, och mina artiklar översätts till engelska, tyska, franska, spanska, polska, holländska och en rad andra språk. 

En av hennes senaste artiklar, ”Sverige farligt nära kollaps”, om hur ”svenskarna” kan vara i minoritet i sitt eget land om bara 10–15 år, har delats femtiotusen gånger på engelska. 

Ingrid Carlqvist tillhör den främlingsfientliga arena till höger om Sverigedemokraterna, som de senaste åren fått kraftig vind i seglen. Det finns flera anledningar till att intervjua henne. Det finns också ett par skäl att inte intervjua henne.  Som att hon representerar åsikter som många menar är direkt farliga. Eller att man genom att upplåta spaltutrymme åt hennes tankar legitimerar och normaliserar rasism.

Samtidigt går det inte att tänka bort att åsikter som hennes existerar och frodas i dag. Inte heller går det att förstå det samhällsklimat som råder utan att sätta sig in i varifrån en relativt stor del av befolkningen numera hämtar sin världsåskådning. Referenser och delningar till texter från alternativa medier dyker upp allt oftare, och en växande skara hämtar nu all sin omvärldskunskap från dessa delar av internet, som ”vågar” tala om det som andra medier ”mörkar”. En av de populärare sajterna, Avpixlat, har enligt egen utsago en kvarts miljon unika besökare per vecka, vilket i så fall gör den till en av Sveriges större nyhetssajter. Det handlar inte längre om en liten och obetydlig del av samhället som uppfylls av de tankar som frodas här. Uppsvinget för de högerextrema sajterna går också hand i hand med att en femtedel av befolkningen numera uppger att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. Nästan två miljoner svenskar.

Samtidigt har en annan del av befolkningen inte en aning om vad som skrivs i dessa alternativa medier eller vilka sanningar som de förmedlar. Få som läser ETC har nog hört talas om Ingrid Carlqvist tidigare. Det är också ett skäl till att träffa henne. 

Ju mer debatten har polariserats, desto svårare tycks det ha blivit att kommunicera med människor på andra sidan, eller ens se vilka de är. Istället frodas demoniseringen fritt, på bägge sidor, och brandfacklorna haglar. 

Hur ska vi ta oss ur det här? 

Jag tackar Maria-Pia Boëthius för en ledare hon skrivit som påminner om att det mitt i allt negativt också finns ljusglimtar, som visar på positiv politisk organisering och framtidstro. Hon svarar att hon heller aldrig varit med om ett ”debattklimat” som idag, inte under Vietnamåren, aldrig. ”Men jag känner igen det, från 1930-talet, inte i Sverige men i andra europeiska länder”, skriver hon.

Det om något borde väl vara ett tecken på att det är dags att åtminstone försöka hitta mer konstruktiva vägar för att bemöta våra meningsmotståndare. 

Jag har stämt träff med Ingrid Carlqvist på ett café på Drottninggatan i Stockholm. Det är ett försök att inte ta ytterligare spadtag ner i skyttegraven, utan se om det går att mötas, diskutera och kanske minska polariseringen. 

Det visar sig lättare sagt än gjort.

Fortsätt läs på nästa sida