– Våldet borde inte behandlas som en kvinnofråga eftersom män är aktörer. Men ska vi vänta på att någon annan tar tag i det så går det tyvärr för långsamt, säger Marlène Schiappa efteråt.
Hon är i grunden författare och journalist och har skrivit feministiska essäer om sådant som våldtäktskultur och kombinationen moderskap och karriär. Det var med fokus på det sistnämnda hon gjorde sig ett namn: hon hade en stor blogg som hette ”Mamma arbetar” (Maman travaille).
Ovanligt med pappaledighet
Som tvåbarnsmamma har hon haft svårt att få ihop det i ett land där föräldraledigheten är kort, pappaledighet knappt existerar och det ses som självklart att mamman har huvudansvaret för barnen. Hon har länge förespråkat större respekt för arbetande mammor – bland annat genom en rättvisare fördelning av föräldraansvaret. När president Macron utsåg henne till jämställdhetsminister fick hon chansen. Hon sade vid upprepade tillfällen att hon ville införa något som liknar svenska pappamånader. Nu har hon ändrat sig gällande det ”obligatoriska inslaget”.
Varför det?
– Det som fungerar i ett land fungerar inte nödvändigtvis i ett annat. Enligt en rapport som redogör för effekterna av tidigare familjepolitiska åtgärder i Frankrike så ger allt som är obligatoriskt en motsatt effekt på fransmännen. De vägrar. Det är inte rätt väg att gå. Däremot vill jag se en förlängning av pappaledigheten – de nuvarande elva dagarna, varav bara tre är obligatoriska, är på tok för kort tid. Ersättningen bör vara högre också – för både mammor och pappor.
De svenska pappamånaderna är inte obligatoriska, bara vigda åt den ena föräldern.
– I Frankrike ses de tyvärr som obligatoriska, här måste vi börja från en annan ände. Varken franska mammor eller pappor vill ha så lång föräldraledighet som i Sverige. För oss är det viktigt att kunna gå tillbaka till jobbet, säger Marlène Schiappa.
För henne är arbete en huvudfråga: kvinnans möjlighet att göra karriär på samma villkor som mannen. I det perspektivet blir barnomsorg viktigare än föräldraledighet.
Populär minister
På signal från en kollega reser sig Marlène Schiappa upp. Hon måste börja röra på sig för att komma i tid till nästa punkt på dagordningen. Dagens ETC får ställa resten av frågorna på språng genom en mässhall. Hon fortsätter lugnt samtalet medan livvakterna motar undan nyfikna. Några unga tjejer ropar ”Lycka till, madame minister!”
Marlène Schiappa är bland de fyra mest populära ministrarna i Frankrike, enligt en opinionsmätning i februari. Hon är medlem i president Macrons centerparti LREM (La République en marche) och var en av hans mest ihärdiga kampanjarbetare. Att hon stöttar regeringens liberala arbetsmarknadsreformer kritiseras av vänsterfeminister som menar att osäkra arbetsvillkor drabbar kvinnor i högre grad än män. De konservativa gillar henne inte heller eftersom hon är tydlig med aborträtt och hbtq-rättigheter. Feministernas främsta kritik annars handlar om att Schiappa är för ”macronistiskt pragmatisk” – att hon inte vill välja sida och därför blir tandlös när det finns skarpa skiljelinjer inom fransk feminism. Men kritiken är inte jättehård. Anne-Cécile Mailfert från Fondation des femmes säger exempelvis till dagstidningen Libération: ”Schiappas liberalism gör det omöjligt för mig att stötta henne, ändå önskar jag henne större svängrum än hon har nu.”
Begränsad ministermakt
Schiappas ministerpost är av lägre rang än andra ministrars. Hon kallas ”statlig sekreterare för jämställdhet mellan kvinnor och män” på franska. Det innebär bland annat att den tilldelade budgeten är synnerligen begränsad.
– Jag kan agera handlingskraftigt eftersom president Macron har utnämnt jämställdhet till en huvudfråga under sitt mandat. Jag menar att vi kommit långt redan nu, säger Marlène Schiappa.
Hon nämner Schiappa-lagen – den lag som hon nyligen presenterade i parlamentet och som ska ge polisen rätt att bötfälla sextrakasserier på plats där det sker. Dessutom ska ”sexistiska hatbrott” införas i lagboken och det sätts en byxmyndighetsålder vid 15 år efter ett uppmärksammat fall där en drygt 30-årig man friades för våldtäkt på en elvaårig flicka för att ”hon inte protesterat”.
Lagen uppkom i #metoo-uppropens kölvatten. Nu kritiseras hon för att inte ta avstånd från två av sina ministerkollegor som anklagats för övergrepp. Det vill hon inte prata om. Hon har tidigare parerat frågan genom att å ena sidan hävda att inga bevis finns medan hon å andra sidan försvarar kvinnors rätt att tala ut.
– Jag har mitt arbete att sköta men ses gärna längre fram och går igenom vilka framsteg som gjorts och inte gjorts, säger Marlène Schiappa.
