Sedan dess har modellen framhävts som ett ideal, inte minst i den svenska debatten. Svenskt Näringsliv har talat om ”det framgångsrika australiensiska exemplet”, och enligt Centerpartiet har den ”arbetsförmedlarpeng” som nu ska bli verklighet i Sverige redan prövats ”med stor framgång i bland annat Australien”.
”The land down under” har kort sagt blivit ett mönsterland för den som vill lägga ner Arbetsförmedlingen och skapa ett system där privata aktörer tar över.
Eller som Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström argumenterade i en riksdagsdebatt för ett par år sedan, med hänvisning till just Australien:
– Det finns ingen anledning att vi ska fortsätta lägga miljarder i skattepengar på Arbetsförmedlingen som inte klarar av att förmedla jobb, när det finns andra sätt som bevisligen funkar mycket bättre.
Men hur bra funkar egentligen den australiensiska modellen, som sedan 2015 går under namnet ”Jobactive”?
Inte alls bra om man frågar Australian Unemployed Workers Union, AUWU, en organisation för arbetslösa med omkring 15 000 medlemmar.
– Det är vår bestämda uppfattning att Jobactive är en katastrof, säger Jeremy Poxon på AUWU till Dagens ETC.
Meningslösa aktiviteter
Organisationens rådgivare har dagligen kontakt med dussintals arbetssökande som vädjar om hjälp. Och en rapport som organisationen skrev förra året är full av vittnesmål från arbetssökande som inte får det stöd de har rätt till av sin privata ”jobactive provider”, som tvingas till meningslösa aktiviteter, som känner sig förnedrade, som pressas att söka jobb de inte kan få, som drivs in i tillfälliga och osäkra kontrakt, som drabbas av godtyckliga bestraffningar och berövas sin arbetslöshetsersättning.
För det åligger numera de privata handläggarna att kontrollera att de arbetslösa uppfyller sina plikter. Och det är mest vad det går ut på, säger Jeremy Poxon. Om det till en början fanns en tanke om stöd och matchning så har den trängts undan av idén att arbetslöshet och ”bidragsberoende” bara kan brytas med krav och sanktioner. Valfrihetssystemet har blivit mer och mer av ett vinstdrivet kontrollsystem, menar han.
– Allt fler är överens om att Jobactive inte hjälper de arbetssökande att hitta ett jobb. Istället berikar systemet privata bolag som bestraffar arbetslösa, säger Poxon.
Administration och kontroll
Alla är visserligen inte överens med AUWU. Center-högerkoalitionen som styr landet menar att systemet i grunden är bra, att det sätter folk i arbete, även om man lovat rätta till vissa brister i nästa upphandlingsrunda. Men oppositionen, socialdemokratiska Labor, har levererat hård kritik. I januari slog en Labor-ledd senatskommitté fast i en stor rapport att arbetssökande ”får jobb trots Jobactive, inte tack vare det”.
Handläggare har ”helt enkelt inte tid att ge anpassat stöd eller tillräcklig service”, menade man, eftersom de i snitt har 150 klienter, jämfört med 94 för tio år sedan. De ägnar också mycket tid åt administration och kontroller. Samtidigt måste de fylla sin kvot, få tillräckligt många i jobb så att de statliga pengarna kan inkasseras. Så istället för att rustas och guidas till varaktiga arbeten pressas många arbetssökande att ta ett jobb snabbt, vilket som helst. Samtidigt läggs lite eller ingen tid på människor som behöver mer stöd. De ”parkeras”, som det kallas, och tvingas delta i irrelevanta kurser, vilket ändå ger vissa intäkter till utföraren. Många fastnar i långtidsarbetslöshet. En av fem har funnits i systemet i mer än fem år.
Längre i arbetslöshet
Långtidsarbetslösheten har ökat i Australien sedan 90-talet, en utveckling som kundvalssystemet i alla fall inte har avvärjt. Enligt Jobs Australia, som representerar systemets non profit-aktörer, hänger det ihop med finansieringsmodellen, men också med vinstjakten. De svårplacerade är helt enkelt olönsamma.
– Systemet misslyckas med att hjälpa de människor som behöver mest hjälp, det vill säga de långtidsarbetslösa, säger organisationens analytiker Peter Defteros till Guardian Australia.
Ökade vinstkrav
Den vinstdrivna andelen har ökat från en tredjedel till över hälften på senare år. Och den stora vinnaren i senaste upphandlingsrundan blev USA-ägda Max Solutions, som nu har omkring 40 procent av alla arbetssökande i sina rullor, enligt Guardian Australia.
Ökade vinstkrav och åtstramningar från regeringen har inte bara drabbat arbetslösa, utan också dumpat arbetsvillkoren för handläggarna, menar kritikerna.
I en stor granskning i Guardian Australia vittnar flera anställda hos vinstdrivna aktörer om stora brister: låga löner, låg utbildningsnivå, hög belastning, hög personalomsättning och metoder som ofta går på tvärs med de egna värderingarna. ”Vad Jobactive-systemet har gjort är att förvandla arbetslöshet till en industri”, berättar en anställd. ”Ju lägre man arbetade där, desto troligare blev det att man såg arbetssökande som vandrande dollartecken”, säger en annan. ”Bolaget bryr sig inte om vilket slags jobb man skaffar åt någon eller om man verkligen hjälper dem. Om den arbetssökande faller tillbaks i systemet igen så innebär det mer pengar till bolaget”, menar en tredje.
Även delar av näringslivet är kritiska till systemet, om de alls bryr sig. Bara 4 procent av företagen annonserar via de skattefinansierade privata utförarna, jämfört med 18 procent år 2007. Större företag använder sig som regel av rekryteringsfirmor, samtidigt som småföretag har svårt att hitta lämplig personal. Peter Strong, vd på Council of Small Business of Australia har beskrivit Jobactive som ”ett misslyckande” och ett ”totalt slöseri med tid”.
Så tycker arbetslösa i Australien
”Jag trodde att utföraren skulle hjälpa mig skaffa jobb, men jag har aldrig fått hjälp med att söka ett arbete eller fila på en ansökan.”
– Sarah, Sidney
”De kallar en till ett möte. Frågar dig vad du har gjort sedan sist, kontrollerar att du har uppfyllt dina plikter, det är allt, sedan går du därifrån. Kallar du det service?”
– Archie, Sidney
”De privata arbetsförmedlingen framstår som en låtsasvariant av en
rekryteringsfirma. De har inga jobb att förmedla.”
– Roger, Melbourne
”Det känns som om du besöker en polis. De fungerar som poliser när de borde fungera som professionella rekryteringsfirmor.”
– Jason, Adeleine
”Den privata arbetsförmedlingens beteende förvärrar läget, får dig att känna dig mindre värd, mindre kapabel, mindre optimistisk.”
– Adam, Geelon
”De hänvisar en till en kurs i syfte att nå sina egna mål, inte dina … sedan tvingar de en till ett tillfälligt nonsensjobb i ett par månader, ett subventionerat jobb som inte varar.”
– Kevin, Sidney
Källa: Rapporten Working it out: employment services in Australia, Percapita & AUWU
Artikelserie: Privatiseringen av arbetsförmedlingen – dag för dag
Del 1: Spelet bakom reformen.
Del 2: Australien – verkligheten bakom Centerpartiets idealbild
Del 3: Så drabbas arbetssökande av kaoset
Del 4: Alternativen till privatisering
