Först slog en FN-utredning fast att rohyngierna hade utsatts för grav förföljelse:

– Myanmars våld mot rohingyerna bär alla tecken på etnisk rensning och är ett klart brott mot alla deklarationer om mänskliga rättigheter. Våldet har varit ohyggligt grovt, slog FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Zeid bin Ra’ad fast efter att rapporten publicerats.

Berättelser kommer fram

Även USA:s utrikesdepartement har genomfört en liknande undersökning och kommit fram till samma slutsatser som FN-delegationen. Rapporten kräver sanktioner mot en rad höga militärer i landet och fallet har anmälts till Internationella brottsdomstolen ICC.

Även om många pekat på att det är det militära ledarna som genomfört grymheterna mot rohyngierna så anklagas Suu Kyi för att inte ha försökt ingripa för dem och inte gjort något för att förhindra de militära operationerna.

Nu börjar också allt fler berättelser om hennes personliga auktoritära ledarstil komma fram.

Ett fall handlar om tidningskolumnisten U Ngar Min Swe som skrivit en rad Facebook-inlägg där han anklagat Aung San Suu Kyi för att ha tagit mutor och splittrat landet.

På ett ställe har han även kallat henne, utan att nämna namn, en maktgalen prostituerad.

Fängelse för upproriskhet

Påhoppen polisanmäldes och kolumnisten anklagades för ”upproriskhet” och en domstol dömde honom till sju års fängelse. Att brottet rubricerades som upproriskhet i stället för förolämpning eller förtal beror på att straffen i Myanmar är mycket strängare för att göra uppror.

Domen har väckt stor uppmärksamhet runt om i Myanmars grannländer och en lång rad artiklar på temat ”En hycklares uppgång och fall” har publicerats.

Dessutom har två journalister från Reuters dömts till långa fängelsestraff för att ha rapporterat om krigföringen mot rohyngierna. De dömdes efter en gammal lag från diktaturtiden, Official Secrets Act.

Hon var ljuset

Men konsekvenserna är värre än så för människorättsaktivister och -organisationer. Aung San Suu Kyi var hoppet för länder i Sydostasien som länge levt och i många fall fortfarande lever under diktaturer. Hon var ljuset i mörkret, den förebild man hänvisade till.

Hennes försvarare, som blir allt färre, hänvisar till att hon är i militärens händer. Det är sant att militären har kvar mycket av makten, landets överbefälhavare general Min Aung Hlain har konstitutionell amnesti, han kan alltså inte dömas för något brott.

Dessutom utser han tre av landets tyngsta ministrar, de som har makten över gränserna och de väpnande styrkorna samt en fjärdedel av parlamentsleda­möterna, vilket räcker till att blockera varje förändring av konstitutionen.

Men det är ändå möjligt för Aung Saan Suu Kyi att genom­föra lagförändringar i parlamentet i kraft av sitt partis majoritet, vilket hon inte gjort.

Hon kritiseras också för att inte stödja någon form av kvinno­rörelse, hon själv är den enda kvinnan i sin regering.

Dessutom berättade domaren i fallet mot kolumnisten att han drev fallet vidare efter att fått stöd för åtalet av Aung San Suu Kyi själv.

Kan återgå till diktatur

Yttrandefrihetsaktivisten Maung Saungkha, som själv fängslats av den tidigare militärjuntan, säger till flera asiatiska tidnigar att om regeringen fortsätter så här så får Myanmar aldrig demokrati utan återgår till att vara en diktatur.

Inte heller ekonomin har blivit bättre efter hennes tillträde. Idag riskerar Myanmar att bli lika mycket utstött från världsgemenskapen som under militärdiktaturens tid. En rad länder, bland dem USA, kräver att hårda sanktioner ska införas mot landet.