– Situationen är fruktansvärd, så klart. Det finns fortfarande inte tillräckligt med bostäder för oss här att bo i. Vi vill att de bygger upp allting igen. Vi vill bo här, säger Valentina Nazarenko.

Alla hennes tre söner är utflutna ur hemmet: två är soldater och den tredje går på kockskola, så hon och Marina behöver lyckligtvis inte leva så trångt. Men de lider ändå brist på mycket.

– Och vi har inte fått några pengar alls från staten, fortsätter Valentina Nazarenko. Det sägs att man har skickat pengar, men inget av det har kommit till oss. Problemet ligger i de lokala myndigheterna, de behåller pengarna själva. En av de lokala politikerna var nyss på semester i Österrike.

– Eller är hon fortfarande kvar där, undrar Marina Nazarenko? 

Det är lätt att hitta missnöje av det här slaget i Ukrainas krigsdrabbade områden. Folk som fäller anklagelser om korruption och om att inga pengar eller humanitär hjälp når fram till dem. Desto svårare är det är att verifiera misstankarna. Men irritationen är påtaglig hos de många som anser att det tar för lång tid att bygga upp de raserade samhällena. 

– Jag arbetade på restaurang tidigare som köksbiträde, men restaurangen är fortfarande förstörd av bombningarna. Vi har inte heller råd att flytta till Kiev. Vi har inget annat val än att stanna kvar här, säger Valentina Nazarenko.