Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Krigsmullret började under G7-mötet i Quebec i början av juni då USA:s president Donald Trump vägrade ställa sig bakom den gemensamma kommunikén och anklagade i synnerhet Kanadas premiärminister Justin Trudeau, bland annat för att “knivhugga sin granne i ryggen”. Tysklands Angela Merkel och Frankrikes slöt upp bakom Kanada. Wall Street Journal noterar att språkbruket “påminner om det som föregår en krigsförklaring mellan länder”. Det första ”offret” på den fronten blev motorcykeltillverkaren Harley Davidson, som meddelat att de drar ned produktionen för export i USA för att istället tillverka inom EU.
Efter att ha tullbelagt stål och aluminium från EU, Kanada och Mexiko skiftade Trump fokus till Kina: en första omgång ömsesidiga strafftullar fick effekt i juli, en andra omgång var planerad till den 23 augusti; hittills omfattas varor för 50 miljarder dollar, och det finns planer på att lägga till ytterligare 200 miljarder. Mest dramatiska har konsekvenserna blivit i Turkiet, där USA:s beslut att inkludera landet i stål- och aluminiumtullarna utlöste en djup ekonomisk kris. Den turkiska regeringen har lovat att svara med bojkott av amerikansk elektronik.
I USA har en av effekterna hittills blivit att kostnaden för att återuppbygga hus ödelagda i de kaliforniska bränderna gått upp med i genomsnitt 20 000 dollar, på grund av tullarna på importerat stål och virke som till stor del kommer från Kanada.
Om det här trappas upp kan det definitivt försämra den ekonomiska utvecklingen i världen, säger Stefan de Vylder, nationalekonom och författare till böcker som Världens springnota och Utvecklingens drivkrafter.
– Det som betyder mest så här långt är inte tullarna i sig, utan att osäkerheten ökar. Jag är oroad för var det kommer sluta.
”Borde strunta i att svara”
I den internationella affärspressen har Trump-regeringens politik fördömts och förkastats som ekonomiskt vansinne. Men hur kan man se på frågan ur ett vänsterperspektiv? När Trump som en av sina första åtgärder drog sig ur det asiatiska frihandelsavtalet TPP, fick han ett sällsynt erkännande för det av Bernie Sanders och andra på vänsterkanten. Under 1990- och 2000-talet var demonstrationer mot frihandelsavtal (den mest berömda 1999 i Seattle) några av de största internationella manifestationerna. Betyder det att tullar är antikapitalistiska? Det globala kapitalet oroas av hotet om handelskrig – men vilka skulle konsekvenserna bli för vanligt folk? Och i ett större perspektiv än den aktuella konflikten – hur ska man se på frågor om handel och protektionism?
– Ett handelskrig kommer leda till lägre tillväxt och dyrare varor runtom i världen. Specifika industrier i specifika länder kommer tjäna på det, men världen som helhet förlorar, säger Stefan de Vylder.
Och en av de största förlorarna blir USA själv, argumenterar han i en aktuell artikel på bloggen Amerikaanalys.se. Landet är mer beroende av de varor man importerar från Kina än vice versa. Trump har inte förstått hur handel idag fungerar, menar de Vylder – det är inte bilar som skickas ena vägen och datorer den andra, utan långa produktionskedjor där en bil eller dator kan innehålla delar tillverkade i dussintals länder.
– Det enda skyddstullar leder till är kaos i de här globala produktionskedjorna och att allt blir dyrare. De få jobb som kanske tillkommer i amerikansk stål- och aluminiumindustri, till exempel, kommer inte uppväga de jobb som förloras i alla industrier som är beroende av insatsvaror som stål. Det handlar bara om att Trump vill se handlingskraftig ut – ekonomiskt finns inga skäl, säger han.
Han beklagar också hur EU och Kina har reagerat.
– Egentligen tycker jag att de borde strunta i att svara med egna tullar. De borde bara säga ”OK, värst för era egna företag och konsumenter”. Men det vore kanske politiskt omöjligt.
Kina försöker avancera teknologiskt
J.W. Mason, ekonomiprofessor vid New York City University, gör i artikeln ”What we get wrong when we talk about trade” samma analys av hur internationell handel fungerar – till stor del sker den inom samma företagskoncerner, följer inga marknadsprinciper och är ”handel” bara till namnet, påpekar han.
– Därför blir förmodligen effekterna mindre än Trump-regeringen tror, bedömer han.
Webbtidningen World Socialist Web Site menar att politiken måste förstås utifrån att USA öppet pekat ut Kina som ”strategisk rival” och att tullarna riktar sig till stor del mot produkter inom utvalda områden där Kina försöker avancera teknologiskt.
– Det är ett möjligt motiv. Jag tror inte det kommer fungera särskilt väl dock – Kina litar främst till sig själv för sin tekniska utveckling idag, säger Mason.
Hans bedömning av konsekvenserna för resten av världen är dock rätt annorlunda än de Vylders.
– Att USA höjer tullar kanske inte, i sig, är något bra. Men om det bryter frihandelskonsensus i världen, och gör det enklare för andra länder, som mer behöver det, att sätta upp meningsfulla handelshinder, då kan det faktiskt vara positivt.
En annan som resonerar i liknande banor är den svenske miljövetenskapsprofessorn Johan Rockström. Han tycker att Sverige borde utnyttja Trumps tullar just som en möjlighet – för att lägga miljöstraffavgift motsvarande våra egna koldioxidskatter på alla amerikanska produkter.
Mason har utvecklat sina tankar i essän ”A cautious defense of economic nationalism”. Demokratisk politik existerar fortfarande bara innanför nationella gränser menar han, och om den ska ha något utrymme, behöver den ofta kunna sätta upp hinder för flödet av varor och kapital. Han påpekar också att nästan alla gamla industriländer själva har använt sig av protektionism historiskt.
– Utveckling innebär per definition att göra saker på områden där du inte är konkurrenskraftig än. USA, Japan, Tyskland och många andra länder skyddade intensivt sina framväxande industrier, tills de var mogna att konkurrera på världsmarknaden. Om vi ser till riktigt fattiga länder, är dessutom tullar en av statens få pålitliga inkomstkällor, eftersom de ofta inte har särskilt mycket fungerande indrivning av skatter.
I förbifarten avfärdar han också ett av Trump-administrationens huvudargument mot Kina – att landet kränker amerikanska företags immateriella rättigheter egendom.
– Det finns inte ett enda land som industrialiserats utan att stjäla mer avancerade länders immateriella rättigheter. Den amerikanska boktryckarbranschen byggdes exempelvis upp på piratkopior av brittiska titlar. Det var inte annorlunda än att Indien idag byggt upp en framgångsrik läkemedelsindustri genom att ignorera patent, säger han.
”Vissa tullar som är motiverade”
Samtidigt, påpekar de Vylder, är världsekonomin idag är inte vad den var för 50 eller 100 år sedan. Protektionism kan ha fungerat då, men knappast längre. Redan på 40-50-60-talet kunde man se problem när länder som Argentina och Brasilien skyddade sina hemmamarknader (så kallad importsubstitution). Det blev mest att de skyddade ineffektivitet och gynnade en inhemsk elit, medan konsumenterna fick betala överpriser för dåliga varor, menar han.
– Men därmed inte sagt att ett land som Sydkorea eller Kina, vars handelsinriktade strategi varit enormt framgångsrika, tillämpar en oreglerad marknadsekonomi. De har en stat som ingriper aktivt i ekonomin på väldigt många sätt, kraftfullt. Men inte genom att isolera sig från omvärlden.
Hur kan då ett land i säg Afrika eller Latinamerika agera idag för att försöka skapa ekonomisk utveckling?
– Statliga satsningar på infrastruktur, forskning och utbildning. Investera i människor – skola, sjukvård, trygghet. Jämställdhet! Minska korruptionen. Försöka förhindra att kapitalet flyr till skatteparadis – en viktig skillnad mot länder som Kina och Vietnam är att, även om de är långtifrån korruptionsfria, så investerar även mutkolvarna sina pengar inom landet i stället för utomlands, säger de Vylder.
– Sedan finns det vissa tullar som är motiverade, som när afrikanska länder skyddar sig mot att EU dumpar sitt livsmedelsöverskott där till underpriser. Men som generell ekonomisk modell tror jag inte att protektionism fungerar idag.
Är vänstern och folkrörelser då fel ute när de demonstrerar mot frihandelsavtal?
– Dagens så kallade frihandelsavtal handlar mest om annat än tullar. Det som protesterna varit hårdast mot – med all rätt – är de skydd för privata investeringar som avtalen innehåller. Men handel i sig är inget negativt, det möjliggör specialisering och stordriftsfördelar. Men det finns också förlorare, vilket politikerna äntligen börjar förstå.
Men brukar inte till exempel miljöskyddslagar också betraktas som handelshinder, om en kemikalie är tillåten i ett land men inte ett annat och så vidare?
– Jo visst, på det sättet tycker jag absolut att politiken måste få stå över handel och privata vinstintressen. Men det är frågan om vilket motivet är bakom lagarna. Om det handlar genuint om att skydda miljön, om att skydda människors hälsa, och så vidare, absolut. Men om målet egentligen är mer att skydda företag i det egna landet, då tror jag inte på det.
JW Mason ställer sig emellertid skeptisk till sådana slutsatser och är kritisk till de Vylders historieskrivning.
– Om man jämför med andra tidsperioder, hade även exempelvis länderna i Latinamerika sin högsta tillväxt under den protektionistiska politiken. Den har oförtjänt klassats som ett misslyckande. Det var tvärtom avregleringen efter det som blev en ekonomisk katastrof.
Kanske kommer sommarens eskalerande protektionism att ge en fingervisning om vad tullar har för konkreta effekter för olika länders konsumenter och ekonomier idag. Än så länge syns vissa tecken på att resandet av nya tullmurar är på väg att hejdas eller brytas ned igen. I veckan skickade Kinas regering handelssändebudet Wang Shouwen till Washington för att skaka liv i handelssamtalen mellan jätteekonomierna. Om det leder till någon långsiktig vapenvila i handelskriget återstår dock att se.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
