Afghaner har invandrat till USA sedan mitten av 1800-­talet, men den första stora vågen anlände efter Sovjetunionens invasion 1979. Miljontals lämnade då landet och många fick asyl i USA eller togs emot som flyktingar. Exakt varför Fremont och det omgivande East Bay blev centrum är inte helt klart. Många nämner det behagliga vädret och de kaliforniska bergens likhet med de centralasiatiska bergsmassiven.

Uppväxta i mellanförskap

Från köket på De Afghanan Cuisine bärs tallrikar fyllda med bolani (tunnbröd fyllt med potatis eller riven pumpa), ugnsbakad aubergine, ångad spenat med vitlök, kebab på lamm eller kyckling. Ingen alkohol serveras, däremot den salta yogurtdrycken dugh. Och Coca-Cola för den som föredrar det.

Vid ett av borden sitter tre generationer av familjen Kohistani. Ken och hans syster Arzo är båda i 30-årsåldern.

– Jag var sju år när vi lämnade och minns en hel del. Då var kulturen där en helt annan, i dag gör folk vad de kan för att klara sig. Här i USA är livet mycket enklare. Men folk är så mycket för sig själva, det är svårt att träffa människor och bli vän med sina grannar. De flesta bryr sig bara om sitt eget, säger Ken Kohistani.

Det kan vara komplicerat att vara både amerikan och afghan, säger hans syster Arzo.

– De afghanska traditionerna är något vi värderar mer nu när vi blir äldre men kanske inte så mycket när vi var yngre.

Bröd tre gånger om dagen

Familjen har besök av Farid Naisan och hans fru, afghaner sedan årtionden bosatta i Lund.

– Här är koncentrationen av afghaner större och det är mer traditionellt än i Sverige, menar Farid Naisan, till vardags professor i datavetenskap.

I kassan på den familjeägda livsmedelsmarknaden Maiwand Market står Kais Karimi. Han är född 1983 och kom med sin familj till USA som åttaåring. På hyllorna står varor från Afghanistan, Mellanöstern och Pakistan. Säckar med ris, påsar med torkad frukt, kartonger med teer.

– Det afghanska brödet är verkligen populärt, folk äter det tre gånger om dagen till alla måltider, säger Karimi.

”Vi är lyckligt lottade som placerats här, jag hör historier om folk som från andra delar av landet som drabbats av hatbrott och andra trakasserier.”

Jag frågar Kais Karimi hur det känns att vara afghansk invandrare i USA. 

– Jag känner mig inte ens som en invandrare, i det här landet försöker de få en att känna sig välkommen. Särskilt i Fremont. Vi är lyckligt lottade som placerats här, jag hör historier om folk som från andra delar av landet som drabbats av hatbrott och andra trakasserier.

Efter 11 september-attentaten fick dock även Kais Karimi ta emot en del glåpord och anklagelser.

– Då brukade min fru, som är en vit amerikan, säga ifrån. Det finns okunniga människor överallt. Afghanistan har varit på löpsedlarna i 25 år nu, de som fortfarande inte förstått vad det handlar om kommer aldrig att fatta.

Någon längtan att återse sitt hemland har han inte.

– Jag känner inte att det är mitt land längre. Vi har vuxit upp här med så stor frihet. Innan talibanerna tog över funderade jag lite på att åka dit, men inte längre.

”Inte Lilla Kabul längre”

År 2004 väcktes ett förslag om att formellt döpa om Centerville till Little Kabul. Alla affärsidkare var dock inte med på noterna och förslaget drogs tillbaka. Nu verkar staden på god väg att förlora även sin inofficiella titel.

– Det är betydligt färre afghaner här nu. Fremont känns inte riktigt som Lilla Kabul längre, säger Kais Karimi.

Matgästen Ken Kohistani säger samma sak.

– Fremont har förändrats, det brukade finnas fler restauranger men de senaste tio åren har mycket stängt och människor flyttat. Den afghanska gemen­skapen försvagas.

Orsaken är alla överens om: huspriserna.

– Många som köpte hus på 90-talet har sålt, köpt nytt, och har fortfarande pengar på kontot. När nyanlända frågar mig om bostadsmarknaden här råder jag dem alltid att stanna där de är om de inte tjänar minst 250 000 kronor per månad, säger Kais Karimi.

I Sacramento, två timmar nordost om Fremont, har ett nytt Lilla Kabul växt fram. Här bor Farhad Yousafzai som kom till USA från Afghanistan 2014. I Kabul jobbade han en tid för Svenska Afghanistankommittén och sedan med amerikanska statsfinansierade biståndsprojekt, vilket kvalificerade familjen för visum till USA. Sedan 2019 bor de i Sacramento, till stor del på grund av boendekostnaderna, trots att Yousafzai idag är egenföretagare inom försäkringsbranschen.

”Nyanlända afghaner och jämnåriga afghan-amerikaner befinner sig på olika nivåer.”

Barn och barnbarn till dem som kom till USA efter Sovjets invasion är väl integrerade i det amerikanska samhället, enligt Yousafzai – på gott och ont.

– Nyanlända afghaner och jämnåriga afghan-amerikaner befinner sig på olika nivåer. Andra eller tredje generationen är inte så intresserade av de nya eftersom de inte känner anknytning till afghansk kultur längre. Och deras föräldrar är pensionerade och har inte längre samma energi och resurser.

Olika syn på hemlandet

Kolonial- och stormakter bär stort ansvar för krigen i det moderna Afghanistan, men konflikter mellan etniska grupper och maktmissbruk från inhemska krigsherrar är också faktorer. Fremonts afghan-amerikaner har olika perspektiv på situationen i hemlandet. Någon lyfter fram Pakistans inblandning och att folkgruppen pashtuner trakasseras och mördas på pakistanskt territorium. En annan nämner i förbifarten att tadzjikerna var de som “byggde” Afghanistan, även om pashtunerna var där först. En tredje menar att talibanerna förbättrat säkerheten, inte minst för kvinnor, och att korruptionen minskat. Kanske det, säger nästa person, men under talibanerna sker mycket maktmissbruk bakom kulisserna – och de håller inte sina löften. Ytterligare någon anser att talibanerna tilläts överta makten för att hålla Ryssland borta.

Även när det gäller det nya hemlandet USA:s agerande och uttåg ur Afghanistan i somras finns många olika åsikter.

– Allt ansvar ligger hos det internationella samfundet, anser Farhad Yousafzai.

Butiksföreståndaren Kais Karimi är av en annan uppfattning.

– Jag är besviken på dem där borta, inte USA. Hur länge skulle USA stanna, det är inte deras land. De försökte få ordning men lyckades inte, säger han, innan han tar betalt av nästa kund med famnen full av afghanska bröd.