Konflikten är av sociopolitisk natur och har sitt ursprung i europeisk, kolonial erövring. Dagens Kamerun kontrollerades av Tyskland från sent 1800-tal fram till första världskriget, då territoriet delades i en större del styrd av Frankrike och en mindre del i nordost styrd av Storbritannien. Två separata identiteter etablerades där den ena blev franskspråkig och den andra engelskspråkig. 1961 slogs bägge delarna samman till en självständig kamerunsk, federal republik. Modellen ersattes emellertid med en enhetsstat 1972, där makten hamnade i den fransktalande delen. Den tidigare autonoma engelsktalande delen blev till två vanliga regioner. Missnöje över maktkoncentrationen har bubblat under flera decennier. 

I slutet av 2016 utbröt protester i de engelsktalande regionerna över att centralmakten låtit placera franskspråkiga domare där. Protesterna slogs ned med åtskilliga skadade och dödade till följd. Ett år senare utbröt de första militära sammandrabbningarna mellan regeringsstyrkor och väpnade separatister – som utropat självständighet i ett territorium de kallar Ambazonia. 

Flera människorättsorganisationer har fastslagit att bägge sidorna har begått stora övergrepp. Human Rights Watch har kritiserat den kamerunska regeringen och president Paul Biya för att ha slagit ned på både yttrandefriheten, föreningsfriheten och på politisk opposition i de engelskspråkiga regionerna. Regeringsstyrkor har både begått massakrer och attackerat hjälporganisationer. 

De väpnade separatisterna har även de dödat åtskilliga människor. Sedan slutet av 2017 upprätthåller man också en blockad av utbildningsväsendet i de engelskspråkiga regionerna. FN:s organ för samordning av humanitär hjälp, OCHA, har konstaterat att 700 000 barn nekas grundläggande utbildning till följd av att deras skolor stängts ner. En direkt konsekvens är att allt fler barn rekryteras in i väpnade grupper eller blir bortgifta. Både rektorer, lärare och barn som velat fortsätta med skolundervisning i konfliktområdet har trakasserats, kidnappats och dödats. 

– En skolväska på ryggen borde inte göra dig till en måltavla. Ändå riskerar barnen här livet varje dag bara genom att gå till skolan. Den akuta skolsituationen i Kamerun behöver internationell uppmärksamhet, inte omvärldens dödliga tystnad, sa Norska flyktinghjälpens generalsekreterare Jan Egeland i början av december.

De långsiktiga konsekvenserna av den blockerade skolundervisningen lär bli mycket svåra – och än så har länge har alla medlingsförsök misslyckats med att sätta stopp för konflikten.