Att Macron skulle byta ut sin premiärminister var allmänt känt sedan flera veckor. Han skulle svara på covid-19-krisen med en ny och fräsch regering att samarbeta med de två sista åren av sitt mandat och inför nästa presidentval år 2022.

Skulle återuppfinna sig själv

Under krisen antydde presidenten flera gånger att krisen visat att politiken måste drivas vänsterut. Han som gick till val på stora nedskärningar av den offentliga välfärden tycktes erkänna sig motbevisad.

– Det pandemin visar oss är att gratis sjukvård och vår välfärdsstat inte är kostnader eller belastningar utan värdefulla tillgångar – avgörande när ödet slår till. Våra gemensamma resurser och tjänster måste stå fria från marknadens lagar, sade president Macron i sitt ödesmättade tal till nationen den 12 mars, strax innan han meddelade att landet sattes i karantän.

I de tal som följde fortsatte han att tala om förnyelse av politiken och han själv i första rummet  – han skulle ”återuppfinna sig själv”.

Snittar och champagne

I Elyséepalatset källargångar pågår renovering. Byggjobbare bankar upp nya väggar. Dagens ETC frågar en av dem om renoveringen är del av presidentens förnyelse.

– Här förändras ingenting, det är bara fernissa, svarar han.

Efter presidentens tal bjöds journalisterna på snittar och champagne tillsammans med medborgarrådet för klimatet. Det pratades om vilket stark grön markering talet hade varit. Kanske skulle klimatet skulle bli presidentens hjärtefråga framöver? Stolarna där presidenten och premiärministern suttit stod kvar med sina namnlappar. Macron kallades ”Republikens president” medan premiär­ministern fick nöja sig med ett enkelt ”Monsieur”.

En pressassistent närmar sig journalisterna och meddelar att det snart är dags att gå. Dagens ETC frågar om hon tror att nästa premiärminister kan vara en kvinna, eller kanske en gammal socialist?

– Jag skulle inte satsa på det, sade hon.

Bara symbolpolitik

Hon hade rätt. Bara ett par dagar senare meddelade premiärminister Édouard Philippe sin avgång och kort därefter presenterade president Macron hans efterföljare: Jean Castex. En relativt okänd men väldigt konservativ politiker som tidigare jobbade nära den förre presidenten Nicolas Sarkozy.

I den franska nationalförsamlingen är folk inte förvånade.

– Alla vet att Macrons favoritföreträdare är Sarkozy. Det här är ett slutgiltigt bevis på att Macron är en högerpolitiker som bara riktar symbolpolitik vänsterut. När det kommer till kritan så är han höger, säger tjänstemannen Gérard Robert till Dagens ETC.

Katolsk högerreaktionär

Regeringen som har bildats under den nya premiärministern har hämtat flera toppnamn från det som kallas La Sarkozie – den maktsfär som omgav president Sarkozy och som fortfarande är honom trogen. Den nya kulturministern Rocelyne Bachelot hade olika ministerposter under Sarkozy och den tunga posten som inrikesminister – positionen som flera gånger fungerat som språngbräda till president – tillföll Gérald Darmanin.

Darmanin kommer från traditionella högerpartiet Republikanerna och står nära Nicolas Sarkozy som han fortfarande träffar regelbundet. Han är en katolsk reaktionär som 2013 uttryckte sitt offentliga stöd för den hbtq-fientliga rörelsen Manif pour tous samt sitt eget motstånd till samkönade äktenskap. Han utreds därtill för våldtäkt och missbruk av maktposition då han ska ha krävt sex av en kvinna för att hjälpa henne i en rättstvist, i sin roll som borgmästare i Tourcoing. Han erkänner sexakten, efter vilken han gjort henne ”en tjänst” –  men inte tvånget.

Utnämningen av Darmanin rimmar inte bara illa med Emmanuel Macrons flört till vänster – utan även med invigningslöftet: att jämlikhet mellan män och kvinnor skulle vara mandatperiodens ”stora fråga”. Frankrikes feminister ser det som ett hån att en våldtäktsanklagad man under utredning blivit inrikesminister.

– Emmanuel Macron är strateg och vill bli omvald år 2022. Den katolska högern är en viktig väljargrupp och högern är större än vänstern, säger Gérard Robert.

Idol presenterade nyligen en opinionsundersökning om fransmännens positionering höger – vänster. 39 procent positionerade sig till höger, 32 procent i mitten och bara 13 procent till vänster.

Ministrar ur maktsfären ”La Sarkozie”

Premiärminister Jean Castex

Generalsekreterare vid Elysee-palatset och nära rådgivare till Nicolas Sarkozy under hela dennes mandat. 

Inrikesminister Gérald Darmanin

Ledde Nicolas Sarkozys president- valskampanj och träffar honom fortfarande regelbundet.

Kulturminister Roselyne Bachelot

Var såväl idrotts- som hälsominister under Nicolas Sarkozys tid på presidentposten. 

Justitieminister Éric Dupond-Moretti

Advokat som kallat sig både höger och vänster. Nära vän och samarbetspartner med Nicolas Sarkozys personliga advokat.