Ett stenkast från moskén i Bamakos nyare affärskvarter är imam Ibrahim Kantao fullt upptagen med att signera checkar som ska finansiera fler moskéer, men också skolor, vårdcentraler, vägar och vattentorn. Väggarna inne på hans behagligt luftkonditionerade kontor täcks av ritningar på fler sjukhus och skolor, bland annat ett universitet som, när det står färdigt, ska undervisa över 1 500 studenter i arabiska, islamologi och sharia, islamsk lag. Ibrahim Kantao är direktör för Al-Farouk, en av de mäktigaste islamska välgörenhetsorganisationerna i Mali.
Bekräftas av saudiska dokument
Organisationen investerar tre miljoner dollar, drygt 25 miljoner svenska kronor, årligen i landet. Bara i fjol byggde man 300 moskéer och 30 kliniker med medel från Saudiarabien, Turkiet och islamska organisationer i Storbritannien. Al-Farouk driver också Sahel-universitetet där 400 studenter läser arabiska, islamsk lag och datorkunskap.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I ett land där två tredjedelar av alla vuxna varken kan läsa eller skriva och många byar saknar väsentligheter som vägar, vattensystem och tillgång till sjukvård är investeringarna ofta välkomna.
– Mali går igenom en tuff period. Landet har fortfarande inte återhämtat sig efter militärkuppen och islamisternas ockupation 2012 och många kämpar för sin dagliga överlevnad. Då vill jag göra vad jag kan för att hjälpa, säger Ibrahim Kantao, vars kontaktnät sträcker sig över hela Gulfregionen.
Sheikh Mohammed bin Rashid al Maktoum, Dubais ledare och Saudiarabiens premiärminister, skickar varje år 400 datorer till Al-Farouks skolor i Mali.
Men pengarna ges inte kravlöst. Med investeringarna kommer lektioner i wahabismen, eller salafismen, den stränga saudiska tolkningen av islam som förespråkar sharia, islamisk lag och hudud, straff som amputation av händer för tjuvar och stening.
Tusentals reser till Gulfländerna
Saudiska regeringsdokument, publicerade av Wikileaks, visar hur långt Riyadh är villiga att gå för att sprida salafismen. I februari 2012 rekommenderade Saudiarabiens ambassadör i Bamako att Riyadh investerar i moskéer, skolor, kulturprogram och sommarkurser för att stärka Saudiarabiens position i Mali och främja bilden av landet som ”beskyddare av den ädla islamiska tron”. I över en halv miljon läckta dokument framträder ett system för finansiering av moskéer, islamiska centra och Saudi-utbildade präster som spänner över Asien, Afrika och Europa. Även i Sverige satsar rika saudier pengar i utbildning och bygger moskéer.
På Sahel-universitet sitter de kvinnliga eleverna längst bak i klassrummet. Slöja, niqab eller hijab, är obligatorisk. Kadidjatou Cissé, 19, och Halima Sangare, 20, läser tredje och sista året på skolan. De strikta reglerna är en del i processen för att bli en bättre muslim, säger Halima Sangare.
– Alla i min familj är muslimer, men jag är den enda som pratar arabiska. När jag hörde att det fanns en skola där all undervisning skedde på arabiska tjatade jag på min pappa tills han gick med på att skriva in mig här.
De bästa eleverna från Sahel-universitetet får stipendium för att studera i Saudiarabien, där Ibrahim Kantao själv studerade som ung.
Kadidjatou Cissés pojkvän läser juridik på universitetet i Riaydh, Saudiarabiens huvudstad.
– Om jag kan hitta ett jobb och min familj tillåter hoppas jag flytta efter, säger hon.
Skolans rektor professor Seydou Mady Baba Sylla förnekar bestämt att de utländska investerarna skulle ha något som helst inflytande över själva undervisningen, som godkänts men inte alltid kontrolleras av staten. I skolinspektionens krav ingår att en del av undervisningen ska hållas på franska, men det sker inte alltid. Några av eleverna pratar enbart arabiska, vilket försvårar för dem när de vill söka jobb eller studera vidare. De senaste åren har tusentals malier rest just till Gulfländerna för att studera och arbeta.
Trots saudiernas investeringar är inte alla helt nöjda med utbytet.
– De som reser till Saudiarabien kommer tillbaka med idéer som inte hör hemma i Mali, säger Mohammed Maki Bah, ledare för Malis muslimers ungdomsförbund.
Han menar att lokala salafister går de utländska organisationernas ärenden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Studierna i islamologi och arabiska ska vara ett sätt för ungdomar att studera vidare eller skaffa ett jobb, inte för att marknadsföra en utländsk agenda. Tyvärr är det på tok för enkelt för Gulfländerna att investera i skolor och sjukhus eftersom regeringen inte kontrollerar vart pengarna går eller hur de används, säger Maki Bah.
I Mali är staten skild från religionen, ett arv från när landet var en fransk koloni. Sedan 2013 har Mali en minister för religiösa frågor och dyrkan. Tanken är att ministeriet ska företräda alla religiösa inriktningar i Mali, till skillnad från det mäktiga Höga muslimska rådet som enbart samlar Malis muslimer och där salafister som Ibrahim Kantao har stort inflytande.
Den ansvarige ministern, Thierno Amadou Diallo, vill se ökad kontroll av utländska organisationer som sponsrar skolor och moskéer, initiativ som han menar ligger bakom wahabismens växande inflytande.
– Regeringen har missförstått begreppet laïcité, det vill säga att religionen är skild från staten. De har helt släppt frågor som rör religionen – de varken utbildar imamer eller stöttar moskéer och koranskolor. Och det trots att över 90 procent av befolkningen är muslimer. När staten inte betalar imamens lön är det också väldigt svårt att kontrollera vad han säger i sin predikan. Det samma gäller för utländska intressen som bygger moskéer och skolor i Mali, säger Thierno Diallo.
Ett exempel är World Association of Muslim Youth (WAMY) som byggt ett gigantiskt center, komplett med ett universitet och en moské, i Bamako. Organisationen arrangerar sy- och matlagningskurser för kvinnor, undervisar i arabiska och sexualundervisning med stöd av bland annat organisationer i Saudiarabien. Hittills har ansträngningarna att få WAMY och övriga, liknande organisationer, att registrera nya moskéer misslyckats. Faktum är att ministern inte ens vet hur många moskéer det finns i Bamako.
”Alla behöver imamen”
Medan regeringen kämpar för att kontrollera de utländska välgörarna, har några av Malis mest inflytelserika sufiledare bildat Groupement des leaders spirituels musulmans du Mali, ungefär Kollektivet för muslimska andliga ledare i Mali. Initiativtagare är Cherif Ousmane Madani Haidara, en av Malis mest inflytelserika sufi-ledare och vicepresident i landets Höga islamska råd (HCI). För Cherif Ousmane Madani Haidara är kopplingen mellan Gulfländernas investeringar och salafisternas ökande inflytande uppenbar.
– Extremisterna kommer allihop från Gulfregionen, och i första hand från Saudiarabien. Islam är en tolerant och fredlig religion, men precis som jihadisterna försöker de här imamerna övertala ungdomarna att jihad och terrorism ger dem fördelar i paradiset, säger han.
Problemet, menar Cherif Ousmane Madani Haidara, är att Gulfänderna har resurser som Malis regering saknar.
– De bygger vägar, skolor och sjukhus – precis det som befolkningen på landsbygden behöver.
Varje kväll samlas hundratals anhängare på innergården till Cherif Ousmane Madani Haidaras moské i bostadsområdet Banconi. Utöver moskén finns här också en skola, ett sjukhus och ett vattentorn. Cherif Ousmane Madani Haidara, som är mångmiljonär, har också asfalterat vägar och satt upp gatlyktor i kvarteret. Tillsammans med de andra sufi-ledarna har han skänkt 20 miljoner CFA (västafrikanska franc), drygt 300 000 kronor, till regeringen och armén i kampen mot terroristnätverket al-Qaidas Nordafrikagren, al-Qaida i det muslimska Maghreb (AQIM), och lokala jihadistgrupper i norra Mali.
Han besöker själv en ny moské nästan varje helg. Massmötena, donationerna till armén och det ständiga resandet påminner om en politiker under valkampanjen.
– Alla behöver imamen. Det är honom de kommer till med sin döda. När de gifter sig är det han som leder ceremonin. Om två personer har en dispyt ber de imamen om råd. Politiker bråkar hela tiden. En imam ska inte vara emot någon. Därför ska de inte heller blanda sig i politiken, säger han.
I våningen intill moskén där han tar emot hänger porträtt på imamen tillsammans med Marockos kung Mohammed IV bredvid diplom från Irans ambassad. I ett hörn står lådor med koraner från turkisk organisation. Via sina kontakter har Cherif Ousmane Madani Haidara skickat 500 religiösa studenter från Mali till Fez i norra Marocko. I utbildningen ingår kurser i att möta radikalisering och religiös extremism. Bara det senaste året har terrorister slagit till mot hotell i Bamako och Malis grannland Burkina Faso. I februari i år miste över 20 människor livet när beväpnade män sköt mot turister och helglediga ivorianer i turistorten Grand-Bassam drygt fem mil utanför huvudstaden Abidjan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Med det växande hotet från terrorister kommer också en rädsla för radikalisering. I Mali har det lett till en misstänksamhet mot långa skägg och kvinnor i heltäckande slöja. Medlemmar i religiösa grupper med en tolkning av islam som avviker från sufismen, den inriktning som dominerar i Mali, har arresterats.
Misstron mot de som avviker och försöken att kontrollera moskéer och religiösa ledare riskerar att spå på radikaliseringen, menar imam Mahmoud Dicko, en wahhabi som studerat i Saudiarabien och Mauretanien och är HCI:s president. Fattigdomen, korruptionen och regeringens misslyckande med att besegra de väpnade grupperna, trots stöd från FN, gör att folket vänder sig till de religiösa ledarna, och inte politikerna, för råd och ekonomiskt stöd, konstaterar han.
– De religiösa ledarna borde få mer att säga till om. Nu försöker man istället begränsa deras inflytande.
Hans telefon ringer oavbrutet. Den är aldrig avstängd, inte ens när han sover.
– Det är viktigt att mina anhängare alltid kan nå mig, säger han.
Det gäller även president Ibrahim Boubacar Keita. Presidenten, mer känd som IBK, och Mahmoud Dicko hörs flera gånger i veckan. Det är helt naturligt att presidenten frågar de religiösa ledarna om råd, menar Mahmoud Dicko eftersom befolkningen har större tilltro till imamen än politikerna.
– Folket har förstått att det lönar sig mer att be än att rösta, säger han.
Påminnelse i fredagsbönen
Muezzin, böneutroparen, har redan kallat Banconi-borna till fredagsbönen när Cherif Ousmane Madani Haidara korsar gårdsplanen med den långa bouboun svepande efter sig. Två anhängare hjälper honom av med skorna innan han stiger in i moskén. Där slår han sig ner på en pall med sina anhängare i en ring runt omkring och två tv-kameror riktade mot sig. Imamen har en egen tv-kanal. Video och kassetter med hans budskap säljs tillsammans med T-shirts och affischer på marknaden bredvid moskén. Medan en av hans anhängare fläktar honom med en solfjäder i nacken inleder han fredagsbönen, först på arabiska och sedan på bamana.
Högtalarsystemet bär hans röst hela väggen upp till byggnadens fjärde våning där kvinnor och barn ber under en enorm kristallkrona. Trots hettan i början av regnsäsongen tar han sig tid att förklara de arabiska koranverserna på lokalspråket. Han drar till och med några skämt. Att möta hoten från de religiösa extremisterna handlar inte bara om att kontrollera imamer och samfund, men om att ge fler möjlighet att förstå Koranens budskap, menar Cherif Ousmane Madani Haidara.
– Det är viktigt att inte döma eller kritisera men att försöka lyssna och förklara islams budskap. Majoriteten av Malis befolkning är muslimer. De vet att en muslim inte tar till vapen i religionens namn, men ibland kan det vara viktigt att påminna dem.
Mali har en lång tradition av religiös tolerans. Fram till 2012 när extrema religiösa grupper ockuperade de tre största städerna i norra Mali – Gao, Kidal och Timbuktu – levde muslimer, kristna och judar sida vid sida.
Över 96 procent av befolkningen räknar sig som muslimer. Majoriteten av dem är Maliki Sunni influerade av sufismen. Drygt 11 procent av muslimerna i södra Mali räknar sig till sahabismen, eller salafismen. Andra inriktningar som ahmadiyya, shia och dawa är också representerade.
Både wahabismen och dawa, i Bamako sedan 1940 respektive 1980, förespråkar en strikt tolkning av Koranen, till skillnad från sufismen som bygger på meditation och studier av Koranen och i Mali inspirerats av afrikanska traditioner.
I Mali är wahabismen en reformistisk rörelse som vill avskaffa vad anhängarna anser är icke-muslimska seder. En del salafister, inklusive Mahmoud Dicko, förespråkar ett närmande mellan religionen och staten.
När regeringen 2012 försökte förhandla med extremisterna skickade de Mahmoud Dicko, en inflytelserik wahabi och ledare för Malis höga islamska råd (HCI), som samlar över 400 islamska organisationer. Rådets inflytande har ökat under Mahmoud Dickos ledning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Flera attacker mot bland annat hotell och restauranger i Bamako av extrema islamistiska grupper som al-Mourabitoune har ökat misstänksamheten mot wahabisterna. Inflytelserika religiösa ledare spär på rädslan genom att jämföra dem med Boko Haram och al-Qaidas Nordafrikagren AQIM.
I september 2012 skött militären ihjäl 16 sawa-medlemmar i tron att deras långa skägg var bevis på kopplingar till jihadisterna.
