Det historiska är att indiannationer sluter ett freds- och handelsavtal med Sverige. Inte på låtsas, utan på allvar. Bältet som syns på bild till höger är det Two Row Wampum-bälte Sverige fått. En liten ceremoni med hälsning på ett språk ingen svensk förstod men ändå lyssnade på skedde i utrikesdepartementets lokaler måndagen den 1 november, och det var fred mellan nationerna.
Bältets linjer med länkar av silver berättar om färden vi gör längs livets flod, om parallella vägar, om vänskap och om att hjälpa varandra när det behövs. Och nu behöver vi verkligen varandra. Världen påstås bestå av främmande länder men vi är alla ett land.
Det första bältet överlämnades år 1614 när indiannationerna hälsade holländarna välkomna i fred och gav bort det land som engelsmännen senare övertog under namnet Manhattan. Sverige är enda landet som fått ett bälte sedan 1794, och även om Mikael Damberg läste innantill och var lite blyg inför det som hände så fanns orden ändå där. Han förklarade Sveriges skuld mot samerna. Han talade om samarbete för hållbarhet. Samarbete för att utveckla städer som kan överleva nu i tider då isen smälter. Hövding Oren Lyons talade några minuter om de gemensamma projekten man har med Sverige om att bygga stora vertikala växthus i städer (Plantagon).
Nationernas flagga förklaras. Fred ska råda och kommande generationers rättigheter ska skyddas. Jag sitter i det svenska rummet, högtidsklädd i kostym, och plötsligt är det som om historien skriker rakt ut i rummet och säger till oss att ta det här på allvar. Så mycket vi gjort fel. Så mycket som måste rättas till. Nu gäller Paris 2015. Efter det alla andra dagar. Håll i bältet.