När skottlossningen till slut upphörde och de boende i slumområdet Vila Cruzeiro på morgonen den 28 oktober vågade sig ut efter en skräcknatt, såg de till sin chock hur raden av kroppar som lades upp på det centrala torget blev längre och längre. Över 130 personer, inklusive fyra poliser, dödades i Rio de Janeiro-polisens räd, en siffra nästan fem gånger så hög som den dittills blodigaste sammandrabbningen mellan polisen och narkotikakartellerna.

De 2 500 poliserna från BOPE, en elitgrupp inom militärpolisen, uppbackade av tiotals pansarfordon, attackerade gängmedlemmar från Comando Vermelho, Brasiliens största kriminella organisation efter konkurrenten Primeir Comando do Capital. Gängen har i praktiken tagit över flera favelor kring Brasiliens storstäder, med vägspärrar kring infarterna och ibland sina egna rättskipningssystem; andra områden kontrolleras istället av ”miliser” vars medlemmar ofta är expoliser eller militärer. 

I och runt kåkstaden Vila Cruzeiro verkade majoriteten av invånarna föga tacksamma över vad delstaten Rio de Janeiros guvernör, Claudio Castro, som beordrade insatsen kallade för en operation för att ”befria” området. Några dagar efter massakern samlades tusentals boende till en protest. ”Vare sig de var inblandade i droghandeln eller inte har vi inte dödsstraff i Brasilien, de borde ha gripits istället”, sade Raull Santiago, en lokal aktivist, till The Guardians reporter.

Många av de döda hittades med skott i bakhuvudet eller halsen avskuren, vilket verkar peka på att de avrättats snarare än dödats i strid. En man fick till och med huvudet avhugget och upphängt utanför favelan, också enligt The Guardian.

I det övriga samhället har reaktionerna varit mer blandade. Flera högerguvernörer, som liksom Castro är allierade med expresident Bolsonaro, har uttryckt sitt stöd och rentav önskan att kopiera operationen. President Luiz Inácio ”Lula” da Silva har snarare undvikit att direkt kritisera händelsen och bara sagt att en utredning måste ”klargöra” vad som egentligen hänt.

Runtom i Latinamerika finns ett ökande stöd för extrema åtgärder mot brottsligheten, pådrivet av narkotikakartellernas växande makt i länder som Ecuador och Uruguay och vad som uppfattas som en framgångsrik kampanj mot gängen i Nayib Bukeles El Salvador. Men receptet där kan bli svårt att kopiera, menar brottsexperterna Jordana Timerman och Juan Elman i en artikel i tidskriften Cenital: El Salvadors gäng Maras är inte mycket mer än lokala hantlangare åt mycket mäktigare och mer sofistikerade organisationer. Kontinentens ledande karteller däremot är sammanvävda med både politiken och företagsvärlden och har ”en kapacitet att infiltrera statsapparaten liksom att svara med krig när de sätts under press”.

Exempel på det plockades omedelbart fram av kritiker efter massakern i Rio de Janeiro. Claudio Castro som alltså beordrat operationen är vän med Thiego Raimundo dos Santos Silva, parlamentariker som sitter i fängelse för att ha försett just Comando Vermelho med vapen, och Brasiliens största dagstidning O Globo publicerade i september en serie foton på dem tillsammans. Castro är också under utredning för att ha tagit emot mutor. San Paulos Tarcísio de Freitas, en av de första av landets guvernörer att uttrycka sitt stöd för räden, avslöjades nyligen ha tagit emot motsvarande en miljon kronor i kampanjbidrag från kriminella.

”Detta var inget annat än en show för opinionen”, skriver Elizabeth Yang, vänsterpolitiker och kolumnist i tidningen La Izquierda Diario och påpekar att om delstaten haft en ärlig vilja att bekämpa narkotikakartellerna hade det varit mer meningsfullt att spåra deras finanser och ingripa mot nätverken för penningtvätt. I augusti avslöjade just en sådan operation kopplingar till 42 fonder och finansbolag. Men det var ett sällsynt undantag när rättsväsendet slog till mot toppen i de kriminella organisationerna istället för mot deras fotsoldater i slummen.