Populism-panik

The Guardian slog på stora trumman när de i höstas lanserade sin nya artikelserie om populism. Bidragen inkluderar forskning om framväxten av populistpartier i Europa, utredningar av internationella nätverk som stöttar de nya populistiska krafterna och test där läsarna får veta sin egen plats på populistskalan. Till detta läggs också analyser av ledande politiska forskare inom populismstudier.

Ett framstående namn är Cas Mudde, akademisk fixstjärna inom disciplinen, vars definition av populism utgör det intellektuella ramverket för artikelserien. Populism, anser han, är en flexibel ideologi som kombineras med en ”värdideologi” som kan vara antingen ”till vänster eller höger”, men som i grunden karaktäriseras av anti-elitism. Populister ser enligt detta synsätt, samhället som ”i slutändan uppdelat i två homogena och antagonistiska grupper”, bestående av ”det rena folket” och ”den korrupta eliten”. Denna dikotomi utgör grunden för den populistiska världssynen, där politik blir ett uttryck för den ”allmänna viljan”, och lite plats lämnas för pluralism.