– Du som kommer från Sverige, du vet ju: Magdalena Andersson var en tydlig allierad. Värderingar som den liberala demokratin och ett starkt EU höll oss samman. Och relationerna med Mario Draghi i Italien var även de starka. Det bådade gott. Det som skett i de länderna är ett stort bakslag för Frankrike och Frankrikes ambitioner.

Det säger en person på Élysée­palatsets kommunikationsavdelning till Dagen ETC. Franska tidningar har redan rapporterat om det. Det här är Emmanuel Macrons sista mandatperiod, franska presidenter kan bara sitta i två mandat­perioder, tio år i sträck.

Nationell samling bekräftar

Den största rädslan är att Frankrike år 2027 får en högerextrem president och presidentens besatthet ska vara att förhindra att så sker.

– Ja det stämmer, det har hela tiden varit presidentens uttalade ambition och i och med dagens utveckling är det ­naturligtvis viktigt att ­omvärdera strategin och visa väljarna värdet med öppna värderingar med en demokratisk ryggrad, säger Dagens ETC:s kontakt på Élyséepalatset.

Dagens ETC kontaktar ­Isabelle Charpantier, det ­högerextrema partiet Nationell samlings presstalesperson, för att höra deras version. Hon säger att de känner till Macrons oro och menar att hans farhågor är riktiga.

– Det som skrämmer honom är att det franska folket blivit klarsynt. Fransoserna vet nu vad han och hans regering går för, att de inte bryr sig om våra gemensamma intressen utan bara sina egna. De ser också hur vi i Nationell samling hela tiden stått stadiga vid våra ideal. Och att det nu faktiskt finns ett parti som representerar fransmännen i Nationalförsamlingen. säger Isabelle Charpantier.

Historisk seger

Det var tydligt redan på val­vakan på Champs de Mars framför Eiffeltornet i våras. Dagens ETC var på plats när det räknades ned och visst utbröt ett jubel när det stod klart att Macron vunnit valet. Men det var smolk i segerbägaren. Han gick från början till val med en mittenpolitik ämnad att marginalisera extremhögern men hade nu återigen ställts mot samma högerextrema kandidat. Och han valdes med bara drygt 58 procent av rösterna jämfört med drygt 66 valet dessförinnan.

Macron gav också ett sobert segertal där han sa sig vara medveten om att många inte hade röstat på honom varken den första eller andra valomgången.

Det är å andra sidan vanligt att tappa stöd efter att ha suttit vid makten en mandatperiod. Men efter presidentvalet följde i somras parlamentsvalet där Macrons partigrupp förlorade sin majoritet och det högerextrema Nationell samling gick från att ha några enstaka platser till att få 89 av 577 platser. Det var en historisk seger för det höger­extrema partiet som nu är större än det traditionella högerpartiet Republikanerna som bara har 62 av platserna.

”Samma värderingar”

Enligt vad tidningen Le Monde erfar var det, före valresultaten i Sverige och Italien, en opinions­undersökning från Fondapol (Fondation pour ll’innovation politique) som särskilt väckte Macrons oro. Undersökningen från i början av september visade att mer än 75 procent av väljarna till parlamentet valt att proteströsta snarare än att rösta på det parti de gillade mest. Och det var regeringens och ­presidentens politik de ­protesterade emot.

Fondapols direktör ­Dominique Reynié, som Dagens ETC träffat tidigare, bjöds in till Élyséepalatset för att förklara hur det kunde komma sig. Han svarar också på Dagens ETC:s mejl i frågan:

”Som jag sagt tidigare så går det att läsa detta optimistiskt. Man kan tänka sig att protest­röster är enklare att vända till sin fördel. Men jag menar att tendenserna i Europa visar att det är naivt. Om inflationen fortsätter kommer även den här tendensen att fortsätta. Men det finns andra frågor, som invandring och kulturfrågor. Marine Le Pen har ökat stödet för sitt parti med tiotals procentenheter på tio år. Sverigedemokraterna i ditt land har gått från en till 20 procent på 20 år. Det är den generella tendensen.”

Han menar att Macron inte har haft den rätta strategin för att mota detta och det håller presidenten själv med om, enligt dennes medarbetare. Hen berättar att en annorlunda strategi ”men med samma värderingar” nu utvecklas.

– Vi ska göra allt för att nycklarna till Élyséepalatset inte ska hamna i händerna på extremer.

”Folk kommer inte att glömma”

I och med regeringens avsaknad av majoritet i parlamentet har de nu bestämt sig för att använda den ökända artikeln 44:3 som ger regeringen rätt att anta lagtexter och, i det här fallet, budgetar utan omröstning i nationalförsamlingen. Det är en möjlighet som alltid är kontroversiell. I det här fallet fanns över 1 000 synpunkter på budgeten, och särskilt ett tillägg från vänster som regeringen vägrat väckte ilska: tillägget att företag med extrem vinster skulle beläggas med en särskild skatt inför den ekonomiskt tuffa tid som väntar.

– Frankrike behöver stabilitet, försvarade premiärminister Elisabeth Borne beslutet.

Det har lett till stora folkliga protester och demonstrationer som i vissa fall spårat ur och varit våldsamma, både från polisens och vissa demonstranters håll. Samtidigt har det strejkats på oljeraffinaderierna och det var nyligen generalstrejk.

– Planen tycks vara att genomföra de mest arbetarfientliga reformerna som att slakta arbetsförmedlingen och höja pensionsålder i början av mandatperioden. Sedan hoppas de på att allt ska vända om ett par år, inflationen, ekonomin, allt ska ljusna och då kan en moderat högerpolitiker träda in i Macrons ställe. Men de är naiva, folk kommer inte att glömma den här gången, säger Clémentine Autin från vänsterpartiet Det okuvade Frankrike till Dagens ETC.

Isabelle Charpantier får i uppdrag av Dagens ETC att be Marine Le Pen kommentera valet 2027.

”Det är självklart att efter ­Macron blir det vi som har nycklarna till Élyséepalatset. Fransmännen har fått nog av över­sitteri”, hälsar Marine Le Pen.