Den gångna helgen träffades ledare för Turkiet, Tyskland, Frankrike och Ryssland för ett möte i Istanbul. Syftet var att diskutera ett fredsavtal för Syrien, med ett särskilt öga till den omstridda Idlibprovinsen.
Målet för samtalet har vid flera liknande toppmöten visat sig vara svårt att uppnå. Den här gången påstår dock USA att mötet resulterade i stora framsteg.
Samtidigt som mötet pågick besköt turkisk militär på söndagen flera syriskkurdiska byar och positioner väster om staden Kobane i det kurdiska självstyret i norra Syrien. Attacken – som ingår i ett mönster av upprepade turkiska beskjutningar – visar hur det kvarstår allvarliga politiska spänningar som än så länge förhindrar fred och vapenvila i landet.
Viktig symbol
Slaget om den syriskkurdiska staden Kobane blev en viktig symbol i kriget mot Islamiska staten åren 2014–2015. Den kurdisk-amerikanska militära alliansen mot IS föddes i Kobane. Idag har det internationella intresset svalnat betydligt – trots att flertalet konflikter kring staden och kurdernas status överlag kvarstår. Störst aggression syns allt jämt från Turkiets president Recep Tayyp Erdogan och hans regering.
– Klockan halv elva under söndagsförmiddagen började den turkiska armén bombardera byarna väster om Kobane. I måndags besköt de även positioner utanför Manbij. Jag ser det här som ett resultat av mötet i Istanbul. Efter det känner den turkiska regeringen att man har större internationellt stöd, säger en anonym person som tidigare ingått i det politiska styret av Kobaneregionen, via telefon från staden.
Erdogan motiverar sitt motstånd mot syrienkurderna med att de har kopplingar till den förbjudna PKK-gerillan, som sedan 1984 krigar mot den turkiska staten för att uppnå ett kurdiskt självstyre. Men Erdogan har visat en likadan aggression mot Kurdistanregionen i Irak – som vanligtvis är hans bundsförvant – när dess ledare i fjol arrangerade en folkomröstning för självständighet. I grunden handlar det om en aversion mot kurdisk autonomi.
Stor flyktingström
Turkiska styrkor gick in i Syrienkriget på sensommaren 2016, främst för att stoppa fortsatta kurdiska framryckningar. I januari 2018 invaderade Erdogan den kurdiska enklaven Afrin väster om floden Eufrat, vilket gav upphov till en stor flyktingström som även nådde Europa. Erdogan har också hotat att invadera och ockupera resten av det syriskkurdiska självstyret, vilket skulle kunna leda till hundratusentals, eller miljontals nya flyktingar. Dagens ETC källa i Kobane tror att Erdogan planerar att göra just detta.
– Turkiet förbereder sig genom deltagandet i internationella möten och genom att försöka skapa någon form av vapenvila i Idlibprovinsen. På så sätt kan extremistgrupper där gå över till att bekämpa det kurdiska självstyret. Erdogan upprepar ständigt hur vi är ett hot mot Turkiets nationella säkerhet.
En ytterligare komplicerande omständighet är att USA har egna militära styrkor, baser och positioner på flera platser i området runt Kobane. Den amerikanska närvaron och den kyliga relationen mellan USA och Turkiet har tidigare hindrat Erdogan från att gå till fullskalig attack mot kurderna öster om Eufrat.
Upptinad relation
Under de senaste veckorna har den amerikansk-turkiska relationen dock tinat. Detta efter att Erdogan frigav en fängslad amerikansk pastor. Den holländske journalisten Wladimir van Wilgenburg, som bevakar Syrienkriget från Kurdistanregionen i Irak, tror att den förbättrade relationen kan ha en viss påverkan på vad USA tillåter Erdogan att göra i regionen.
– Om de planer som har publicerats i turkiska regeringsmedier är korrekta så kommer en turkisk attack även att inkludera Kobane. Men om det ska bli av måste Turkiet ha ett godkännande av USA först, vilket verkar osannolikt idag.
Särskilt som det har visat sig att USA i högsta grad ännu är beroende av syrienkurdernas militära styrkor, förklarar Wladimir van Wilgenburg.
Under den senaste tiden har arabiska styrkor allierade med både kurderna och USA bekämpat de kvarvarande IS-fickorna i Deir Ezzor-provinsen i östra Syrien, men många av dessa soldater dödades nyligen i en motattack av IS. Enligt Wladimir van Wilgenburg har det här ännu en gång visat USA att landet är beroende av kurdiska styrkor, som nu också har anslutit sig till nya operationer mot IS.
Samtidigt är det oklart hur den syriska regimen kommer att agera efter att striderna i Idlibprovinsen har pausats eller avslutats. President Bashar al-Assad har lika svårt som Erdogan att acceptera ett kurdiskt självstyre. Samtidigt har han inte lika starka militära resurser som den turkiske ledaren. Wladimir van Wilgenburg tror på andra strategier.
– Regimen kommer kanske istället att begå strategiska mord, sätta in vissa flyganfall eller låta proxygrupper attackera kurderna. Jag tror inte att det dyker upp en direkt konfrontation mellan kurderna och regimen. Men, precis som vanligt kan vi aldrig veta säkert. Joakim Medin
