Kriget I Ukraina

Julia i Moskva: ”Mamma frågar om jag också är nazist”

Publicerad 24 februari, 2023

Bild: Johan Svensson

Dagens ETC

Hon var med och organiserade de stora demonstrationerna efter invasionen. Skulle landets befolkning resa sig mot hökarna i Kreml? Det kändes fullt möjligt. Men sedan kom poliserna. Sedan kollapsade motståndet. Sedan sänkte sig tystnaden. Och nu förhärskar en utbredd uppgivenhet bland dem som inte sugits upp i den patriotiska psykosen.

– Vi hade fel om Ryssland. Vi hade fel om allt.

Andreas Gustavsson

Text

De första dagarna i slutet av februari drevs hon framåt av både ilska och chock. Inte i mitt namn! Julia organiserade protester som hon själv sedan deltog i. Det kändes just där och då som om regimen vacklade, som om säkerhetspoliserna mest var rädda och osäkra även när de gick på med batongerna, speciellt när gripna forslades vidare till häktet i bepansrade bilar utan insyn.

Det här är galet, minns Julia att hon tänkte. Tror verkligen Vladimir Putin och hans minioner att vi ryssar kommer att tolerera kriget mot vårt grannland? Att vi kommer jubla när våra söner, bröder, vänner och makar återvänder i zink? Har regimen inget lärt från Tjetjenien och Afghanistan?