Skjutningarna är del av ett större mönster av alt-right-relaterade mord, i regel av unga män, motiverade av en fascistisk ideologi de absorberar online, eller av sin föreställda status som överflödiga människor på botten av samhället, så kallade incels (ofrivilligt celibat), ibland båda. Bland dessa finns mannen som mördade Heather Heyer i Charlottesville, mannen som körde en hyrskåpbil in i en folkmassa i Toronto 2018 (som misstänks ha radikaliserats på 4chan, sajten som 8chan kopierade), förövaren i Charleston-massakern 2015, Parkland-skytten och Isla vista-skytten som identifierade sig som incel. Men listan är mycket längre och sträcker sig tio år tillbaka i tiden.
Jag hade precis avslutat en bok om 4chan, 8chan och hur de gett upphov till masskjutningar och framväxten av alt-right-miljön. Under arbetet med boken pratade jag i timmar med Fredrick Brennan, 8chans grundare. Första gången jag träffade honom förvånades jag över att han avfärdade kulturen han själv bidragit till att skapa som ”giftig”.
– Jag vill inte ha något att göra med chan-sajterna, sa han till mig.
Veckan efter El Paso vädjade han på Twitter om att 8chan skulle stängas ned.
2014, när 8chan bara funnits i ett år och Fredrick Brennan var 20, gjorde han ett antal val som gav sajten den inriktning den kom att få: han valde att låta sajten bli epicenter för en misogyn trakasserikampanj, känd som gamergate, som hade blockats på 8chans föregångare, 4chan. Därefter valde han att hålla liv i 8chan i utbyte mot ett jobb. Dessa val fick konsekvenser för oss alla. Men berättelsen om hur och varför han gjorde dessa val, dröjde sig kvar hos mig. Det kändes som något ur en roman; allt elände som låg bakom valen, och katastroferna som följde. Jag tänker på den historien varje gång en ny alt-right-skjutning inträffar. Jag vill inte höja upp Brennan, eller ursäkta honom. Men för att förstå vad det är som händer så behöver den här delen av historien berättas.
4chan: Från nördar till radikaler
Animeforumet 4chan.org (från början 4chan.net), skapades 2003, av en femtonåring norr om New York, vid namn Christopher ”moot” Poole. Christopher Poole var en tillbakadragen tonåring som tillbringade merparten av sin tid online. Han skapade sajten som ett skämt, för att dela serieteckningar och pornografi med sina online-vänner. Till hans förvåning exploderade sajten och drog till sig miljontals användare. Under de följande fyra åren uppfann 4chans användare det som fortfarande definierar ungdomskulturen online – meme-kulturen. När 4chan populariserade memes under mitten av 2000-talet, blev forumet också navet för en relaterad ungdomsmotkultur – trollande. Trollande var till stor del ett svar på storföretagens övertagande av onlinevärlden och de första sociala medie-företagen som profiterade på att dra in unga människor i spegelkammare av självfascination, följare och mikrotransaktioner. ”Anonymous”, som 4chan-användare kallade sig själva vid den tiden (då majoriteten av posterna på sajten gjordes anonymt), gjorde till en vana att göra räder i forum, sociala medier och dataspel. I praktiken saboterade de kommersiella forum. Ett oväntat resultat av detta var att 4chan växte. Räderna blev rekryteringskampanjer, där tweens fick en ingång i den förbjudna värld av tonårsuppror som 4chan vid denna tid var. Det var så Fredrick Brennan upptäckte 4chan 2006, när han var tolv år gammal. Han surfade i ett forum om tv-spelet Sonic, när det invaderades av en trollarmé från 4chan. 4chan, med sin bisarra mix av mörka bekännelser och anonymt material blev snabbt hans favoritsajt.
Fredrick Brennan bodde vid den här tidpunkten i de norra delarna av staten New York och tillbringade mycket tid vid sin dator. Han hade fötts med en medfödd benskörhet vilket gjorde honom rullstolsburen. Han har brutit hundratals ben under sitt liv. Han är omkring en meter lång, har blont hår och en raspig röst. Hans föräldrar begränsade inte hans tid vid datorn, utan hoppades att programmering kunde bli en väg för honom till oberoende. Hans mamma var född med samma genetiska sjukdom och Brennan menar att hans far skaffade honom och hans syskon för att få pengar från socialen. Under gymnasiet placerades Brennan i fosterhem efter att hans pappa inlett en relation med Brennans personliga assistent. Till slut fick hans mor vårdnaden om honom.
Brennan upptäckte 4chan bara några år efter att det grundats, men under en period av massiv förändring. Under åren 2008-2012 muterade trollkollektivet Anonymous till ”Anonymous” – den antiauktoritära vänsterlibertarianska hacktiviströrelse, som bytte måltavla från barns spelforum till Scientologi-krykan, regeringar och storföretag. Brennan återgav för mig den upplyftande känslan av att gå med i de nätverk (chattrum) knutna till Anonymous, där man koordinerade online-attacker mot Paypal och Mastercard som hämnd för att de fryst Julian Assanges tillgångar 2011.
Anonymous-rörelsen imploderade dock 2012, när många av dess drivande medlemmar greps och dömdes för olika cyberattacker. Anonymous stridsrop inkluderade självförbättring. Unga män gick inte bara från likgiltighet till politisk handling, de tog också tag i sig själva. Men när Anonymous kollapsade, kollapsade även detta hopp. Resultatet var en återgång till de marker där 4chan hade börjat. Tillbaka till en nihilistisk filosofi, som gick ut på att vända samhället ryggen och leva livet framför skärmen. Allt detta hade ärvts av 90-talets slacker-generation. Men två saker skiljde sig. För det första växte onlinevärlden sig allt större och allt mer spännande. För det andra hade den verkliga världen, efter 2008 års finanskris, radikalt förändrat framtidsutsikterna för unga människor. De var fast i studieskulder, men satt i kassan i matbutiker. Alltså, samhället hade blivit sämre på att tillfredsställa unga människors verkliga behov av oberoende, boende, jobb med framtidsutsikter, utbildning och meningsfullt politiskt deltagande. Men bättre på att ge unga människor vad de egentligen inte behövde, som fantasiprodukter, eskapistiska spel och skärmvärldar. Generationen som kom efter de ursprungliga nihilisterna på 4chan, blev ännu mer cyniska och bortkopplade från verkligheten.
Från gentlemän till robotar
Som tonåring under åren 2009-2010 var Fredrick Brennans favorit-community på 4chan ett med namn /r9k/ (”robot 9000”). 9000 var ett skämt som betydde högsta möjliga poäng. Robot refererade till en automatiserad moderator som raderade kopior och upprepningar av tidigare inlägg eller memes (detta då forumet fokuserar på originalitet). Tanken var att /r9k/ skulle leda till ett nytt, bättre och mer kreativt 4chan. För att signalera detta började användarna kalla sig själva ”gentlemän”, i kontrast till deras tidigare öknamn på sig själva ”/b/tards” (efter det slumpmässiga communityt /b/). Men det motsatta hände. Den uppsluppna och sorglösa trollkulturen från 2006-2008 började försvinna.
– Vi skrev i elisabetansk stil, därav att vi kallade oss gentlemän, berättade Brennan.
– Istället för ”lol”, skrev vi ”detta gav mig ett sådant utsökt skratt”. Men med tiden utvecklades det till personliga historier. Folk började skriva om sina egna liv (då detta var originellt innehåll raderades det inte av robotmoderatorn.) Vi var alla på 4chan, vilket var beviset för att våra liv sög. Hade våra liv inte sugit hade vi varit på Myspace eller Facebook. Forumen drar till sig vissa personer… det ledde till att /r9k/ utvecklades till mängder av depressiva berättelser. Den gemensamma länken för dessa berättelser? Att vi alla var fula, att vi alla var ensamma.
– Det lättaste sättet att komma förbi filtret (som raderar kopior), var att posta en egen bild. Så människor började göra det. Sitt eget ansikte. Sitt eget rum. Vad hade de gemensamt? De var alla ledsna.
Sedan satte ekokammareffekten in. I kollapsen av den kollektiva eufori som kom från Anonymous politiska aktiviteter, växte en ny generation unga män fram, som var ensamma tillsammans på internet. Övertygade om att de var dömda att leva sina liv i sina föräldrars källare som okyssta oskulder. ”Robotarna” på /r9k/ utvecklade en mängd namn på sig själva som alla betydde samma sak. De var inte bara ”incels”, utan också ”neets” (not in education or employment) eller ”beta” i kontrast till männen som var ”alfa”, eller ”chads”.
I de sena tonåren var Fredrick Brennan helt låst i detta sätt att tänka, som definierades av en känsla av hjälplöshet och hopplöshet. 2011 stängde 4chans grundare, Christopher ”moot” Poole, som vid det laget blivit en framgångsrik tech-entreprenör, ner /r9k/. Som svar skapade Brennan och de andra ”robotarna” egna hemsnickrade chans. Och stämningen blev ännu tyngre.
– Det blev OS i depression, berättade han.
– De mest deprimerade människorna började gadda ihop sig och anklagade alla som hade så mycket som en vän, eller som gick utanför dörren, för att fejka.
Det gryende incel-communityt flyttade till en kopia av 4chan som Brennan var med och administrerade, Wzardchan. Namnet byggde på ett japanskt skämt om att om du fortfarande är oskuld när du fyller 30 blir du en trollkarl. Så småningom öppnade Poole /r9k/ igen, ett beslut som fick ödesdigra konsekvenser.
När trollen från 4chan inte trollade på spelforum för barn, trakasserade de nynazistiska forum under åren 2005-2011. Samma sak som hade hänt med tolvåringarna från spelsajterna (att de upptäckte 4chan), hände med nynazisterna. De kom till 4chan, såg en anarkistisk plats utan regler, älskade det och slog sig ned. Poole försökte ta bort de communitys som nazisterna använde, men utan framgång. Till slut lät han dem vara. Innehållsrestriktioner gick emot den filosofi som Poole och hans vänner hade beslutat om när de grundade 4chan som tonåringar.
Inom kort hade fascisterna tagit över 4chans /pol/-forum (”politiskt inkorrekt”) där de snabbt började omvända de invånarna från /r9k/. Den verkliga brytpunkten skedde under gamergate.
Gamergate: marginaliserade män drevs högerut
2013 började ”wizards” från Wizardchan att trakassera den kvinnliga spelutvecklaren Zoe Quinn. Under 2014 skrev Zoe Quinns före detta pojkvän ett långt gnälligt inlägg om henne, som underblåste elden på 4chan. Kampanjen liknade 4chans trollaktioner mot nynazister och scientologikyrkan och mot tonåringar de inte gillade eller mindre kändisar. Men denna gång var något annorlunda. Den häcklande ironiska tonen var borta. Ilskan var äkta, och kampanjen var större än någon tidigare trollkampanj mot en enskild person.
Varför? 4chan-användarna var upprörda över att Zoe Quinn, och andra med henne, hotade att ”införa feminism” – det vill säga rättvisande skildringar av kvinnor – i misogyna tv-spel. Dessa stukade unga män, incels, wizards och robotar, levde inte längre i den verkliga världen. Allt de kände att de hade var en biljett in i fejkvärldar, där de kunde röra sig i gränslösa världar och förföra medgörliga kvinnor. De inbillade sig att dessa föreställda fiender förstörde deras sista fristad. Gamergate drev en ny grupp av marginaliserade unga män högerut. 2014 stängde Poole alla diskussioner om gamergate på 4chan, för att de bröt mot sajtens regler mot trakasserier. Som svar vände sig användarna emot honom. Inte långt därefter lämnade Poole sajten för gott. Resultatet var ett maktvakuum.
Män i 35-årsåldern, den första generationen som definirats av 4chans nya kultur, av internet, tv-spel och 2008 års ekonomiska kollaps, började fylla detta tomrum, och profitera på det med hjälp av Youtube.
En industri av vloggare och bloggare, som växt fram under gamergate, försökte generera klick och pengar genom vagt antifeministiska kampanjer. Många av dessa märkliga män slog inte igenom på bred front, som Davis Auruni, känd som ”weird skull guy”, eftersom vad som verkade vara en mänsklig skalle ofta syntes i hans videos. Andra gjorde det, och blev hörnstenarna i den framväxande alt-right-rörelsen. Där fanns Milo Yiannopoulos, avhoppare från Cambridge som innan gamergate hade bloggat om tech-skvaller. Och Mike Cernovich, känd som ”based lawyer” i gamergate, trots att han misslyckats med slutproven på juristprogrammet efter att ha anklagats för våldtäkt. Och ”Sargon of Akkad” (Carl Benjamin), en brittisk vloggare som tillbringar sin tid med att hetsa mot feminism och förespråka klassisk liberalism.
Ett annat reslutat av gamergate var framväxten av 8chan. När Poole förbjöd gamergate på 4chan, letade upprörda användare efter ett annat forum att använda.
Ett år tidigare hade Brennan kodat en experimentell kopia av 4chan som han kallade 8chan eller ”infinity chan”. Idén var att till skillnad från 4chan, där Poole bestämde vilka forum som skulle finnas, så kunde vilken användare som helst starta ett forum på 8chan, precis som på Reddit.
När gamergate förbjöds på 4chan, växte 8chan med tusen poster i timmen. Brennan var 20 år och hade, trots sitt funktionshinder, sina familjeproblem och sin besatthet vid chan-sajterna, lyckats mot alla odds. Han hade flyttat till en egen lägenhet i Brooklyn, och försörjde sig inom den ekonomiskt osäkra gig-ekonomin. Innan gamergate var Brennan känd som någon som lärde andra wizards hur man kunde få små gigjobb via Amazons Mechanical Turk och tjäna några kronor. Brennan själv tjänade något bättre då hans uppdrag handlade om specialiserad kodning. Han hade ett uppdrag för ett företag, men hade ändå svårt att få ekonomin att gå ihop. Han hade nyligen porträtterats i artiklar om livet som funktionshindrad och svårigheterna att få den offentliga hjälp som krävs för ett oberoende liv. I Aljazeera-artikeln ”The Other America”, syns han i sin Super Mario-pyjamas, väntandes på färdtjänst som inte dyker upp. I New York Times artikel berättade Brennan om hur han rånats på tunnelbanan när han skulle in till Manhattan och köpa en ny rullstol.
När jag frågade Brennan under 2018 om han ångrade att han gav plats för gamergate på 8chan, ville han inte använda ordet ångra, vilket förvånade mig. Då han hade tagit avstånd från 4chan och 8chan hade jag väntat mig ett ja. Men istället berättade han att han aldrig riktigt brydde sig om gamergate. Men han behövde en väg ut, något som kunde hjälpa honom att ta sig bort ifrån sin situation och han använde sig av gamergate.
– Mitt liv stod stilla… I USA har du som funktionshindrad i princip två val, att sluta arbeta helt, eller att själv betala för en personlig assistent.
Trots de miljontals nya användarna gav 8chan inte Brennan någon inkomst, tvärtom. Han förlorade tusentals dollar på serverkostnader. Detta är ett märkligt faktum med chan-sajterna, de förlorar pengar. I åratal förlorade Poole tusentals dollar för att driva 4chan.
När 8chan växte efter gamergate, blev det något mycket värre än 4chan. Möjligheten att skapa egna forum, genererade en labyrint av råttbon av minisajter med lite eller ingen moderering. Den kriminella aktivitet som Poole jobbat hårt för att stävja på 4chan, som trakasserier och barnpornografi, hittade en plats i alla försummade hörn av 8chan. Detta skapade problem för Brennan, precis som det hade gjort för Poole. Han hade svårt att hitta donationer, reklamintäkter och serverplats. Men Brennan han lyckades göra gamergate till ett sätt att själv ta sig loss.
Hela havet stormar av chan-ägare
När den femtonårige Poole skapade 4chan 2003 kopierade han helt enkelt koden från en framgångsrik japansk sajt som kallades 2channel (eller rättare sagt från en kopia av 2channel som kallades 2chan).
2014 var 2channel en av de populäraste sajterna i Japan på grund av sin mix av underground-nörderi och ny och kreativ popkultur. Men vid den tidpunkten var forumet också fullt av åldrande otakus (term för nördar som är besatta av japansk popkultur), som också var på väg att radikaliseras högerut. Sajtens ägare, Hiro Nishimura, tappade kontrollen efter att det blivit känt att han ingått hemliga avtal med Japans konservativa parti, LDP, om att radera radikala poster. I spåren av skandalen togs 2channels servrar över av en excentrisk och högervriden affärsman och arméveteran vid namn Jim Watkins, som bodde i Filipinerna. Och Nishimura gick vidare till att istället ta över 4chan.
Watkins, som just lyckats ta över 2channel, lade märke till 8chans tillväxt under gamergate och kontaktade Brennan för att köpa det. Till skillnad från 4chan och 8chan gav 2channel avkastning då det inte hade plats för bilder, vilket höll serverkostnaderna nere. Brennan berättade att Watkins inte ville ha 8chan för att tjäna pengar, utan för sin 8chantokiga sons skull.
– Du vet hur rika män köper båtar bara för kicken? Det var ungefär så. 8chan lever för att det är en leksak. Det går back, men jag tror att det är kul för honom att ha det.
Bennan sålde snabbt 8chan till Watkins. Priset: Att Watkins lovade Brennan ett fast programmerings jobb på hans företag NT Technologies. Med det nya jobbet och de låga kostnaderna i Filippinerna, kunde Brennan ha råd med den personliga assistent han alltid behövt.
Brennan stod vid den här tiden nära alternativhögern. I intervjuer hade han ett budskap: människor med hans tillstånd borde underkastas obligatoriska gentester. Det han påstod att hans pappa gjort – att producera barn med funktionshinder för att kunna få socialhjälp – borde förhindras. Han var frustrerad över att ingen journalist rapporterade hans budskap, så han skrev en debattartikel på temat. Enligt Brennan var den enda tidning som tog in artikeln en nynazistisk sajt: The Daily Stormer (samma sajt som radikaliserade Dylann Roof, Charleston-terroristen), som bland annat grundats av det ökända 4chan-trollet, Andrew ”weev” Aurenheimer. I artikeln kallade Brennan sig själv för en funktionshindrad förespråkare av rasbiologi.
Men de kommande åren började Brennan sakta frigöra sig från chan-miljöerna. Han trivdes i Filippinerna. Han hade sedan länge sparkats ut från Wizardchan för att han ”inte längre var en wizard”. Första gången vi talades vid betonade han hur han försökte leva i den verkliga världen. Han var engagerad i kyrkan och med socialkonservatism som guide hade han hittat ett sammanhang av människor i den fysiska verkligheten.
Post-gamergate: konservatism och Youtube-pappor
Brennan tog sig loss från chan-sajternas nät med hjälp av gamergate, men den form alt-right-rörelsen tog under gamergate är med oss än idag. Den definieras av Youtube, där påstridiga äldre män ger råd till yngre män i samma position, om hur de ska ta tag i sina liv. Vissa växte fram under gamergate, andra är nya.
Men varför predikar de socialkonservatism? Det är för att deras publik består av unga män, som gått vilse i det dimmiga hav av kommersiella nöjen. Pojkar som spelar tv-spel hela dagarna och söker bekräftelse i att köpa fantasiprodukter. Som den socialistiska filosofen Slajvoj Zizek påtalar i sin bok ”Trouble in paradise”, så skapar konservatismen en ”skyddande bubbla” från kapitalismen, runt individen. De ständiga budskapen om en materialistisk men tom livsstil, kan hållas på avstånd genom religiösa värden, som ger en helare och mer optimistisk syn på existensen. Kapitalismens inneboende isolering av individer, som river isär sociala relationer, kan motarbetas genom att hålla fast vi traditionalism. För ensamma människor på drift i konsumtionssamhällets nihilism, är traditionalism en livlina. De var skeppsbrutna, men står äntligen på fast mark.
För generationen som följde efter Brennan erbjuder surrogatpapporna på Youtube en uppsättning konservativa värden att hålla fast vid. När Milo Yiannopoulos föll i onåd, ersattes han av den konservativa självhjälps-youtubern Jordan Peterson, som skriver instruktionsböcker för livet med titlar som ”12 livsregler”, för att guida dessa pojkar ut från sina mödrars källare.
Efter gamergate centrerades chankulturen på /pol/ och /r9k/. Den nya chanfilosofin var en mix av konservatism, att ta ”det röda pillret”(som beskriver ett ideologiskt uppvaknande, ofta misogynt och högerradikalt) och att ta ”det svarta pillret” (alltså stanna i din mammas källare och fortsätt konsumera fantasier och porr).
Att bli en hjälte
Slutligen konsoliderades den masskjutningstrend som växt fram ur /r9k/, efter gamergate. Sedan starten har 4chans nihilistiskt idoliserat massmord som en maktfantasi. Under 2005 var det vanligt med memes med Nevada-tan, en ung japansk flicka som knivhögg flera klasskamrater, iklädd en tröja med texten ”Nevada” på. Hon påminde om den typiska skolflicksmördarkaraktären, en arketyp populär i japansk anime och i Hollywood, en blandning av den manliga blicken och de maktlösas våldsamma maktfantasier.
När Seung-Hui Cho dödade 32 människor på Virginia Tech 2007 dök memes upp kring hur ingen kunde slå Chos ”high score”. När Elliot Rodger iscensatte sin mordvåg i Isla Vista, Kalifornien, menade han att det var för att han var dömd till ett liv som en hopplös oskuld. Rodger, var så vitt det är känt, inte aktiv på 4chan, utan på Redditforumet ”Forever alone” och relaterade incel- och ”Pick up artist”-sammanhang.
Efter Rodgers attack började det florera memes på /r9k/ och /pol/ om hur beta-upproret var här och hur beta-männen nu skulle stiga upp ur sina mödrars källare och gå ut i krig mot normisarna.
I takt med att 4chan blev mörkare, blev fantasin i skärmens dunkla ljus allt mer verklig. Självmord, som hyllades och uppmuntrades på forumen, ökade. I november 2013 skrev en ung man på /b/-forumet att han tänkte ”bli en hjälte” (4chan-slang för att begå självmord), genom att tända eld på sitt rum och sända det via webbkameran, för att ”ge tillbaka till communityt på bästa möjliga sätt”. 4chan-användare flockades i chattrummet. Videofeeden fylldes med eld och rök tills omkring 15 minuter senare räddningsarbetare dök upp i sista minuten och drog den unge mannen i säkerhet.
Snart växte en hel kultur kring depression och självmord fram.
– Det finns fler forum om självmord än jag kan räkna, berättade Brennan.
– Jag kan komma på fyra eller fem tillfällen jag själv såg självmordsmeddelandet eller livestreamen. Tänk då alla som gjorde det utan att posta om det.
Allt detta skulle dock ta ytterligare en oväntad sväng – den mot Donald Trump.
”De kommer in via gamergate”
Gamergate hade ebbat ut mot slutet av 2014, men nätverket av vloggare som riktade sig till marginaliserade unga män som föraktade kvinnor hade inte upplösts, utan behövde ett nytt ämne. De hittade det i Trump, som talade till förlorare om att vinna och förlora, om att ta tillbaka en livstid av förluster (för vita män) och ”vinna igen”. Det var dock inte bara en gräsrotskampanj. Steve Bannon hade bekantat sig med chanmiljön via Breitbartanställda Milo Yiannopoulos. Som Bannon beskrev det: ”Milo kunde få kontakt med dessa ungdomar. Det går att aktivera den armén. De kommer in via gamergate och sedan blir de intresserade av politik och Trump”.
För att aktivera denna armé, skickade Bannon Yiannopoulos till högskolor för att predika memes och de idéer han plockat upp från 4chan och 8chan. Resultatet var en serie våldsbrott och våldsamma upplopp under 2016 och 2017. Stärkta av Trumps framgångar organiserades fantasypräglade gäng, med svärd, sköldar och medeltida fanor, för att bråka med Antifa. Först i anslutning till Yiannopoulus tal, sedan över hela landet.
Detta ledde fram till Charlottesville i augusti 2017, med det nu ökända mordet av Heather Heyer. Charlottesville var ett pinsamt nederlag för alt-right-rörelsen. Den hade föreställt sig att dess IRL-manifestationer skulle samla fler, men manifestationen framstod som löjlig (minns facklorna) och monstruös.
Efter Charlottesville drog sig alt-right rörelsen åter tillbaka till onlinemiljöerna på 8chan, Discord och Youtube. Där försökte de skapa en ny lightversion av sig själva.
Alt-right efter Charlottesville
En månad efter Charlottesville intervjuade jag en pojke i tidiga 20-årsåldern vid ett pro-Trumpmöte. Han bar en stor 4chan-flagga, som byggde på en nynazistisk symbol. Men han var inte nynazist, menade han, han protesterade mot identitetspolitik. När jag frågade om 4chan gav han ett svar som förvånade mig. Han var aldrig på 4chan, sajten förvirrade honom. Men, varför har du då en enorm 4chan-flagga, frågade jag. Han svarade att det berodde på att Sargon of Akkad, hans favoritvloggare, hade uppfunnit flaggan (det hade han inte).
– Han är jätterolig, berättade den unge mannen.
– Det är inte bara politik. Han har en massa andra videos om andra saker. Han har kul och larvar sig.
New York Times porträtterade nyligen en ung man vid namn Caleb Cain, från Berkely Springs, som berättade om hur han radikaliserats av Youtube. 2014 bodde han med sina farföräldrar, han hade inte råd att återgå till högskolan och han isolerade sig själv på internet. I hopp om att ta tag i sig själv drogs han in i nätet av de konservativa självhjälpsgurus på Youtube som fungerade som auktoritetsfigurer för honom. Han hade bevistat 4chan sedan 2008, men det var mestadels Youtube som radikaliserade honom.
Kort innan New York Times porträtt hade jag också pratat med Caleb om hans upplevelse av att falla in i och sedan ut ur alternativhögern.
– Många börjar på Youtube, de snubblar över någon sida för att algoritmen rekommenderar så mycket till dig, berättade han för mig.
– Därifrån bli folk indragna i Discord-grupper, där 18-19 snubbar försöker ge ”det röda pillret” till ungdomar och förvandla dem till små nazister. De ”kärleksbombar” en… Många inom alt-right har problem med självförtroendet, ekonomin eller har olika skitjobb. Alla har dåliga familjeförhållanden.
Den nya generationen, liksom den förra, uppfostrar sig själva online. De greppar efter ett sammanhang, en självbild eller bara sällskap, och de dras till virtuella versioner av dessa saker. Det som den rödhåriga pojken som höll i 4chan-flaggan berättade var att Sargon of Akkad inte bara gav politiska insikter, han var också kul att hänga med.
En annan källa jag pratade med, två år yngre än Brennan, hittade 4chan när han var 11 år, 2008. 2012 hade han börjat gymnasiet och var allt mer isolerad. Hans förbittring gentemot kvinnor knuffade honom högerut. Han minns att han hittade en video från en mansrättsaktivist med titeln ”Feminism and the disposable male”.
– Sedan gjorde Youtubealgoritmen resten, berättade han.
Han förklarade att incelmiljöns grupptänk övertygade honom att hans enda alternativ var självmord, eller att dö som martyr i en terrorattack mot vem som helst. Han beskrev bilden av sig själv som ett monster, vars öde var att skada människor.
Är det Youtubes fel?
När jag spårade historien av motkulturer på internet och hur det drev fram 4chan, 8chan, gamergate, sedan alt-right, trädde en större berättelse fram: hur det öppna internet, designat för att decentralisera makt har blivit totalt inverterat. Majoriteten av internettrafiken flödar nu genom ett fåtal massiva företag. De har uppnått detta genom att uppfinna tekniker som får människor att hela tiden återvända till deras sajter och sedan exploatera dem maximalt. Tekniken är kalibrerad för att ge dig en kick av pavlovisk tillfredsställelse som håller dig klistrad vis skärmen. Vissa saker, som memes, gilla och ogilla-markeringar med mera, är delvis snott från 4chan.
Mogna, välmående och utbildade vuxna kan ofta motstå detta. De som är mest mottagliga för detta är fattiga barn.
Min generation såg med nyfikenhet på hur storföretagen åt sig in i det hemmagjorda internet, för att bygga upp en labyrint av vinster och beroende. Det var därför trollandet – att förstöra dessa fantasivärldar – blev en egen kultur som föddes på 4chan under mitten av 2000-talet.
Generationen efter hade inte lika tur. De ser inte labyrinten som byggs för dem. De föddes i dess centrum.
I min redogörelse för hela havet stormar av ägarbyten bland chan-sajterna, som ägde rum efter gamergate, utelämnade jag en berättelse: Var tog grundaren av 4chan, Christopher ”moot” Poole, vägen efter att han lämnat sajten?
Han anställdes av Google, företaget som äger Youtube.
Varför? Det vet jag inte. Jag bad Google svara på det, men de uppgav att de inte tänkte svara på den frågan.
Poole svarade mig inte överhuvudtaget. Men jag vågar mig på en gissning: Poole var fantastisk på att göra roliga, beroendeframkallande sajter för unga människor. 4chans uppfinning av att autoradera innehåll, något som ger tonåringar en ingång i den förbjudna världen av utmanande beteenden, har utvecklats till Wall Streets älskling, Snapchat.
På detta sätt säljs den kultur som utvecklades som en reaktion mot reklam och storföretag, nu tillbaka till ungdomar.
Det har den senaste tiden diskuterats hur Youtube kan förändra sina algoritmer för att motverka extremhögern. Youtube är inte utan skuld i detta, men att försöka åtgärda alt-rightmiljöerna genom att vikta algoritmer är djupt naivt.
”De-plattforming” (att sparka ut högerextremister från sociala medieplattformar), som det kallas, fungerar kortsiktigt, precis som Antifas strategi att slå nazister på käften har fungerat för att skrämma bort nazister från gatan. Men rörelsen försvann inte när den drog sig tillbaka från gatan, den gick bara någon annanstans.
Så, vad är lösningen på problemet med alt-right-miljöns framväxt? Om det nu krävs mer än att be stora företag att vikta sina algoritmer?
Caleb Cain beskrev hur han, när han hånades och möttes av ilska under sin radikalisering, bara föll djupare ner i kaninhålet. Det krävdes en annan vloggare, som förstod 4chans kultur och vägen till radikalisering, för att dra honom ur det. I en egen vlogg säger han:
– Jag tror att empati är ett viktigt verktyg här… Jag tror att människor kan förändras, jag gjorde ju uppenbarligen det.
Nu driver han ett eget avradikaliseringsprojekt på sajten Discord. Caleb Cains insikter lyfter fram en lösning till alt-right som folk, enligt min upplevelse, inte brukar vilja höra: bemöt och avradikalisera.
Att adressera de systemiska orsakerna till fascism, snarare än att hoppas driva bort fascismen från internet, kan kännas som ett oöverstigligt projekt. Men denna nya fascistiska koalition har visat sig vara lika skör och lättkränkt som männen som ingår i den. Charlottesville och Trumps clowneri har redan orsakat fragmentering och splittring i rörelsen. Det har också dykt upp en ny miljö på Youtube, ”left-tube”, som tilltalar unga människor som inser att vänsterns tankearv ger bättre svar på deras personliga och politiska problem.
Brennan beskriver sig själv som socialkonservativ. Men, som många andra människor jag har pratat med i chanmiljön, ser han stora problem med den råa otyglade kapitalismen.
– Universell basinkomst, 50-procentig inkomstskatt på den rikaste promillen, allt sådant ser jag inga skäl att inte prova, givet hur ojämlikt USA är, och ojämlikhet leder ofta till konflikter och kollaps, sa han.
Förra året slutade Brennan jobba för Jim Watkins, som han menade blivit allt mer oberäknelig och fick rasistiska utbrott. Brennan menar att 8chan överlever endast som ett fåfängt projekt för en affärsman, vars verkliga inkomster kommer från den japanska sajten 2channel.
– 8chan är inte lönsamt, det är en anledning till att det borde stängas ned, menade han.
– Men en lyxyacht är inte heller lönsam, Trumps helikopter är inte lönsam. De här sakerna är leksaker, och det kan räcka.
Att stänga 8chan kan riskera att leda användare till ännu mer radikaliserade platser på nätet, och bli en upprepning av vägen från /r9k/ till Wizardchan, eller från 4chan till 8chan. Och denna gång kanske forumen växer fram på darknet, tror Brennan.
Att hantera de underliggande ekonomiska och kulturella orsakerna kommer att vara mer effektivt för att bekämpa alt-right. Rekordhög ojämlikhet underblåste fascismen på 1920- och 30-talet, och ojämlikhet underblåser åter samma vindar i onlinemiljöer. Men i ett kortsiktigt perspektiv är det dags att få Jim Watkins att slutligen lägga ned 8chan.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
