Människorättsorganisationen och analysgruppen Crisis group har gjort en översyn över hur Zimbabwes guldindustri fungerar och kommit fram till att det är regeringens bristande reglering och korruption som bäddat för situationen idag. Detta blir extra allvarligt eftersom Zimbabwes ekonomi är beroende av guldexporten.
Gruvindustri i spillror
Före de stora ekonomiska kriserna var Zimbabwe känt för sin bördiga mark och sitt starka jordbruk tillsammans med en lönsam brytning av olika metaller. Nu är också gruvindustrin slagen i spillror och olika grupper med politiska kontakter smugglar ut guldet istället, i hög grad till Dubai. Anledningen är att regeringen infört nya regler för betalning av guld som utvinns i landet. Nu betalar man långt under världsmarknadspriset och betalning erläggs till häften i USA-dollar och till hälften i den lokala valutan som är värd ungefär hälften av den officiella kursen.
Men trots att många gruvor som drivits av mer seriösa bolag tvingats stänga, så är produktionen av guld högre än tidigare – även om den officiella statistiken säger tvärtom. De nedlagda gruvorna tas istället över av en blandning av kriminella gäng, arbetslösa gruvarbetare och fattiga guldsökare som sedan storskaligt smugglar ut den värdefulla metallen ur landet.
Desperata män samlas
I utkanterna av brytningsplatserna bildas parallella skuggsamhällen, uppbyggda kring barer och bordeller.
– Där samlas unga, desperata, män utan tillgång till social och ekonomisk trygghet eller infrastruktur. Övergrepp mot kvinnor och barn är vanligt förekommande konsekvenser, säger Louise Lindfors, generalsekreterare på Afrikagrupperna.
Hon pekar på att detta egentligen är en migrationsproblematik.
– Mängder av människor tvingas flytta runt i landet för att försöka hitta en inkomst. Att hitta ett legalt jobb är mycket svårt.
Pandemin förvärrar
Situationen i Zimbabwe har inte blivit bättre sedan den korrupte förre presidenten Robert Mugabe avsattes 2017 av militären och ersattes av sin vicepresident Morgan Tsvangirai. De ekonomiska kriserna avlöser varandra och den demokratiska situationen har inte blivit bättre. Restriktioner i samband med corona-pandemin bidrar också.
Afrikagrupperna som samarbetar med ett antal partners inom civilsamhället ser svårigheterna:
– Vi har sett hur extremt väder som torka och oväder förstör för det jordbruk som finns och tillsammans med finanskriserna och en nedbruten infrastrukturen leder det till matbrist med svåra konsekvenser. När covid-19 kom införde regeringen också ett mötesförbud direkt, som försvårat ytterligare för civilsamhället. Man förbjöd till exempel mejl till ambassader och utländska organisationer, säger Louise Lindfors.
Det är svårt att se någon ljusning för Zimbabwe inom en överskådlig framtid.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
