Hur har då Ryssland påverkats av sanktionerna?
Inflationen är hög, arbetslösheten likaså, varubristen börjar bli märkbar och snudd på sovjetisk på sina håll, ett gäng oligarker har fått sina lyxyachter beslagtagna och den övre medelklassen kan inte flyga till Europa på semester på samma sätt.
Samtidigt har rubeln stärkts till den högsta nivån sedan 2015, och på det stora hela verkar den ryska ekonomin ändå stå sig relativt väl, trots snart ett halvårs isolering.
– Ja, de klarar sig relativt bra, säger Heinz Sjögren, vd på det som tidigare hette rysk-svenska handelskammaren, men numera går under namnet Svenska handelskammaren för Eurasien.
Han fortsätter:
– En anledning är att sanktionerna inte följs så mangrant av alla länder. Det finns kryphål. De ökande energipriserna, som varit basen för den ryska ekonomin, har fortsatt inbringa inkomster och när EU avsagt sig inköp så har istället andra länder som Kina och Indien börjat handla mer olja med Ryssland.
Kina – stor handelspartner
Torbjörn Becker, chef för Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan, nämner också vikten av Kina som handelspartner för Ryssland.
– Vi vet ju att det är Kina som är den alternativa marknaden för många varor, de har en tillräckligt stor ekonomi. Sedan har ju även Indien köpt betydligt mer olja av Ryssland än tidigare, men de säljer kraftigt rabatterat och det finns begränsningar i hur mycket olja de kan köpa, säger han.
När de stora importvägarna till Ryssland strypts har också den inhemska produktionen ökat.
– Man har mycket medvetet bedrivit en politik i Ryssland sen ett tiotal år tillbaka där man uppmuntrat till inhemsk produktion. Det finns många fördelar med att producera lokalt, men jag är tveksam till att man kan skapa högteknologiska produkter. Ryssarna är fortfarande beroende av chips och halvledare från resten av världen för att kunna ha någon mer avancerad industri, säger Heinz Sjögren.
Sänkta miljökrav
Inom exempelvis bilindustrin har kraven på säkerhet och miljöklassning sänkts när ryssarna ställt om till inhemsk produktion.
– Lagkraven har ändrats så att man kan producera inhemskt. Det kan handla om att ta bort bilbälten och krockkuddar, säger Heinz Sjögren.
– Produktionen gick från cirka 100 000 bilar till 4 000 bilar i maj månad. Den volymändringen säger väl allt, dessutom är det då 4 000 bilar av lägre kvalitet som produceras, säger Torbjörn Becker.
För gemene man i Ryssland är just det kanske inte så kännbart. Högteknologiska varor som en ny bil eller tvättmaskin är inget man köper nytt varje vecka, menar Torbjörn Becker.
– Det är saker man kan skjuta upp. Man kan klara sig ganska bra i en period, men med tiden märker man av det mer. Det kommer att synas i tillväxtsiffrorna och förvärras under året som kommer. Den stora nedgången i BNP har vi inte sett ännu, den förväntas komma under andra halvan av 2022.
”Symboliska” sanktioner
Katerina Hellström, biträdande professor och ansvarig för Handelshögskolans Rysslandsprogram, ser inte att sanktionerna har fungerat.
– Det känns som att sanktionerna är mycket symboliska. Vi har sett tidigare att det inte alltid har fungerat med ekonomiska sanktioner, som mot Iran till exempel. Det som verkligen har fungerat och som ställer till praktiska problem är bank- och betalningssystemen, säger hon.
Totalt har tio ryska banker, däribland den största banken Sberbank, uteslutits från tillgång till Swift, det internationella betalsystemet mellan banker.
Det som gör att Ryssland alltjämt klarar sig relativt väl, trots hårda sanktioner på snart sagt alla områden, är den omfattande importen av rysk fossilgas till flera EU-länder.
– Ja, det är exakt det som är problemet, det är kärnan. Inga sanktioner kan bita om vi fortfarande köper gas och olja, säger Katerina Hellström.
EU spelar en avgörande roll genom att före kriget stå för nära 60 procent av den ryska oljeexporten och 75 procent av ryska gasexporten. Totalt skickade EU-länderna 1 545 miljarder kronor till Ryssland för olja och gas under 2021.
”Vidtar vi inte långtgående åtgärder för att stoppa dessa flöden finansierar vi med berått mod den ryska staten och dess krigsbrott i Ukraina”, skrev Torbjörn Becker i en debattartikel i DN i april.
– Det är ett ömsesidigt beroende och det är svårt för Ryssland att bara rikta om sin pipeline-gas till Kina eller Indien, det måste byggas nya ledningar och det tar lång tid, säger Becker nu.
”Gasen är central"
Diskussionerna om att minska det ryska energiberoendet pågår intensivt inom EU och på ett extrainsatt möte i tisdags kväll fattade EU:s utrikesministrar i tisdags kväll beslut om att minska användningen av ryska gasen med 15 procent, från 1 augusti och fram till 31 mars 2023.
– EU-länderna visar tydligt för Ryssland, för omvärlden och för marknaden att vi är orubbliga i vårt samarbete och vårt agerande för att bli oberoende av rysk fossil energi, säger Sveriges energiminister Khashayar Farmanbar enligt TT.
Heinz Sjögren tror att det är ett importstopp av rysk gas är det enda som faktiskt skulle ha någon ordentlig påverkan på ryska ekonomin. Men är det realistiskt att EU helt slutar importera gas från Ryssland?
– Ja, jag skulle vilja svara ja på det, i synnerhet om vi ser eskalering av kriget. Vad har vi mer för motmedel att ta till då? Du kan föra upp hundra oligarker till på en lista, men det kommer ju inte ha någon avgörande skillnad. Det som har betydelse på sikt för Ryssland är om du kan åsamka ekonomin ännu större skada, och där är gasen mycket central.
Katerina Hellström är betydligt mer skeptisk.
– Europa kan inte klara sig utan rysk gas och olja. Tyvärr är det så, inte inom överskådlig tid, det finns ingen ersättning. Då måste man hitta andra vägar och det tar lång tid. Det är ett jätteproblem.
Hur länge den ryska ekonomin klarar sig trots sanktionspaketen från EU är omöjligt att säga, enligt Torbjörn Becker.
– Det finns ingen sådan gräns, inget tydligt änddatum. Den ryska ekonomin finns ju där och Ryssland kommer fortsätta producera det de kan. Den viktiga frågan är snarare hur länge den ryska befolkningen står ut med att allting bara blir sämre.
