Samtidigt har kvinnomisshandeln skjutit i höjden. Redan karantänens första vecka ökade antalet anmälningar med 32 procent. Efter en dryg månad är ökningen uppe i 48 procent.

– När vi fick riktlinjerna från apotekarnas centralorganisation trodde jag inte att det skulle hända här men det har hänt två gånger. Ena gången var det mest ett kontakttagande. En kvinna kom hit ensam och vi kunde prata öppet. Den andra kom i sällskap av sin man och hon sa faktiskt kod­ordet, mask19, som om hon bad om att få köpa ett munskydd. Jag blev ställd, tänkte att hon kanske bara råkade använda ordet men så spände hon blicken i mig så att jag skulle förstå, säger Geneviève Martin.

Kvinnodominerad bransch

Alla med fransk sjukförsäkring har ett sjukkort som dras varje gång man handlar på apotek. Där framgår var personen ifråga bor och på så vis går det på så vis att skicka polisen till rätt adress.

Geneviève Martin vet inte vad som hände med kvinnan, polisen tog över efter att hon ringde och hon har inte kommit tillbaka.

Jean-Marc Jouannet administrerar den nationella federationen för kvinnosolidaritet (FNSF) som samordnar 67 kvinnorättsorganisationer. Kvinnor kan även söka hjälp i matbutiker eller direkt hos polis men enligt honom har apoteken varit mest framgångsrika. Han menar att det handlar om att apoteken är en plats man kommer med bekymmer samt att många apotekare är kvinnor.

– Apoteksbranschen är väldigt kvinnodominerad medan poliskåren är mansdominerad. Vi vet sedan länge att en utsatt kvinna drar sig för att kontakta en man, säger Jean-Marc Jouannet

Utbildas i konsten att lyssna

FNSF:s organisationer utbildar nu apotekarna och andra i hur man ska bemöta de kvinnor som ber om hjälp.

– Om det är kvinnan själv som kommer in finns det två olika situationer. Den ena är akut, kanske är hon skadad eller hotad och använder sig av kodordet. Då måste man ringa polisen direkt.

– Den andra situationen är att kvinnan kommer in själv och inleder en dialog. Då kan apotekaren erbjuda henne att använda apotekets telefon och ringa våra kvinnojourer för våldsamma män är ofta nitiska med att kontrollera sin partners telefon. Men det viktigaste är att lyssna.

Geneviève Martins kollega Nina Samar berättar att de båda utbildats av en lokal kvinnoorganisation via videosamtal.

– De lade mycket tyngd på konsten att lyssna, att låta kvinnan prata utan att avbrott och att absolut inte försöka minimera hennes oro för att trösta henne. Du vet hur man brukar säga: ”Så ja, det är ingen fara, det blir bra.” Det är inte rätt sätt, kvinnan ska känna att här finns det en som verkligen lyssnar, tar mig på allvar och dessutom har resurser att hjälpa, säger Nina Samar

Enormt problem sedan länge

Att anmälningarna om våld i hemmet ökade så snabbt blev en chock för Frankrike. Många sjukhus larmade om misstänkta fall och vårdpersonal sa att mörkertalet är stort eftersom kvinnorna sitter isolerade med sina förövare. Kvinnovåld var redan ett enormt problem i Frankrike redan innan. Minst 220 000 kvinnor utsätts varje år för våld eller sexuella övergrepp i hemmet.

Den franska jämställdhetsministern Marlène Schiappa har sett till att öka stödet till kvinno­organisationer samt erbjuder bland annat 20 000 hotellnätter till kvinnor och barn som snabbt behöver fly hemmet. Det går att söka hjälp på apotek, i matbutiker, per sms eller via en hemsida. Ändå fortsätter våldet att öka.

Hundratals män söker hjälp

Regeringens senaste drag blev då att öppna en stödlinje för våldsamma män. Det har väckt protester då även dessa män erbjuds hotellnätter.

– Om du är en man som känner att du har svårt att hantera din ilska eller våldsamma impulser så kan du få stöd att hantera det och även att komma bort från din hemmiljö. Det handlar i slutänden om att skydda kvinnor och barn. Ett hundratal män har redan bett om hjälp, sa Marlène Schiappa i en intervju i fransk public service France Inter.

Geneviève Martin hoppas att det satsas på de här frågorna även fortsättningsvis.

– Det här var ett stort problem redan innan hälsokrisen och nu kanske samhället i stort tar det på större allvar. Det är min förhoppning, säger Geneviève Martin.