Utrikes

”Frankrike accepterar inte mig”

Publicerad 2 april, 2018

– Här runt moskén är det inte så mycket poliser, så fort jag är på en plats där jag kan har jag min niqab, säger Asma Ghabi. Bild: Bild: Emma Sofia Dedorson

Dagens ETC

I filmen Burka Songs 2.0 ställer sig regissören Hanna Högstedt på Champs Élysées och sjunger Marseljäsen iförd en niqab – det heltäckande plagg för muslimska kvinnor som är förbjudet på franska gator. Högstedt ifrågasätter dock sitt eget grepp och diskuterar det ur ett postkolonialt perspektiv. Filmkonsulenter och svenska muslimer deltar i diskussionen men ingen fransk niqabbärande kvinna. Dagens ETC har träffat några.

Emma Sofia Dedorson

Text och bild

Det är lätt att känna igen Asma Ghabi på gatorna i Argenteuil utanför Paris. Hon är ensam om att vara klädd i niqab. Ögonen ler när hon hälsar – det enda som syns av hennes ansikte. Efter att ha blivit bötfälld vid ett flertal tillfällen bär hon inte alltid den del som täcker ansiktet – det är förbjudet sedan år 2011.

– Här runt moskén är det inte så mycket poliser, så fort jag är på en plats där jag kan har jag min niqab, säger Asma Ghabi.