Demonstranter har länge använt masker, i allt i från demonstrationerna mot invasionen av Irak till toppmötesprotesterna på 90-talet. De har en kommunikativ och performativ makt som hjälper protester att formulera krav, skapa medvetenhet och synlighet, samtidigt som de ger ett visst mått av skydd.
En mask är användbar i auktoritära regimer, då de ger ett mått av anonymitet till de som går ut på gatorna. Hongkongs styre förbjöd masker i början av oktober, med hänvisning till att de slår ut ansiktsigenkänningsteknologin som används för att identifiera demonstranter. Det ledde till att demonstranterna utvecklade en mängd kreativa sätt att kringgå lagen, bland annat genom att använda sitt hår för att dölja sina ansikten.
Att bli någon annan
Men utöver att masker ger människor anonymitet, har masker en transformativ möjlighet för personerna som bär dem. De ger människor möjlighet att vara modigare, starkare och mindre eftergivna i mötet med en politisk makt. När demonstranter bär masker kan det uppmuntra människor att göra extraordinära saker, att gå ut på gatorna och utmana makten, att göra sig själva synliga och sårbara tillsammans med andra som gör samma sak. När vi bär en mask blir vi någon annan – så de hjälper att skydda och inge mod i individen. Men bakom maskerna finns ansikten och kroppar, av kött och blod – som är akut sårbara. De senaste veckorna har människor skjutits i Chile, Irak och Hongkong. En mask erbjuder mycket lite meningsfullt skydd mot statligt våld.
En del i maskernas lockelse är att de är lätta att göra. En Jokermaskering kräver några enkla färger, ett par minuters ansiktsmålning och en relativt stadig hand. De senaste tio årens proteströrelseer, från Sao Paolo till Madrid har präglats av kreativitet och gör-det-själv-anda. Det är ett tecken på att rörelserna är gräsrotsrörelser, och en reaktion mot den politiska eliten.
Guy Fawkes-masken populariserades av hackerkollektivet Anonymous och Occupy-rörelsen och har blivit synonym med 2000-talets protester. Varhelst en protest utbryter kommer någon att sälja massproducerade versioner av denna mask. Masken har blivit en anti-etablissemangssymbol som används av vanliga människor för att uttrycka sitt missnöje med den politiska elitens idéer och politik.
En kamp om att bli sedd
I slutändan är protester en kamp om att bli sedd och hörd. Att använda kulturella artefakter och symboler, som exempelvis den distinkt röda kappan och vita hättan från Margaret Atwoods ”Handmaid’s tale” hjälper människor att nå ut. Masker skapar också en gruppidentitet och kommunicerar styrka gentemot en definierad motståndare.
Min egen pågående forskning fokuserar på protestens estetik: element som masker, användning av färger, konst, symboler, slogans, kläder, grafitti och objekt som har en kvalitet som gör att de fångas på bilder och videos och delas vidare på diverse plattformar. Mainstreammedia tenderar att fokusera på dramatiska och karnevaliska bilder, då detta genererar uppmärksamhet. Demonstranter spelar med i detta, då uppmärksamhet är av högsta vikt för att mobiliseringen inte ska rinna ut i sanden. Masker hjälper till att skapa denna medieuppmärksamhet och gör att demonstranternas idéer får en längre livslängd i rampljuset.
Joker – den underordnade som reser sig
Masker hjälper också demonstranter att visa solidaritet med varandra, masken blir ett gemensamt språk för att uttrycka opposition. Trots att protesterna i Chile, Irak och Libanon har olika ursprung och mål, om det så är att slåss mot korruption eller utmana orättvis politik, har de målat sina ansikten till Jokern av samma anledning: för att visa att de som förtrycks, ignoreras och förbises, inte längre passivt tänker acceptera sin lott.
Tack vare filmens globala release och den berättelsen om huvudkaraktären Arthur Fleck, har Jokermasken snabbt blivit en symbol för den underordnade som tar makten, en symbol för någon som kommer underifrån och reser sig. Det grällt målade ansiktet korsar språkgränser, kulturella bakgrunder och nationella gränser. Det har blivit en symbol för enhet, att människor kommer samman och för en stund lägger sina olikheter åt sidan, överbryggar sociala klyftor och gör sig hörda tillsammans.
Masker som sådana talar åt protesten, samtidigt som varje person förankras i en bredare kamp. Demonstranter använder dessa masker för att bygga en motkultur, uttrycka enhet, kräva synlighet och utmana makten. Och som sådana har masker blivit ett mainstremmedel för att kommunicera revolt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
