Nicolas Schmit, kommissionär för jobb och sociala rättigheter uttalade sig positivt om förslaget:

– Arbetslivet för miljoner européer kommer att förändras de kommande åren. Vi måste agera för att den framtida arbetskraften ska kunna blomstra, sade han.

Lönerna för låga

Trots att 22 av EU:s länder redan idag har nationella minimilöner menar kommissionen att det inte räcker. Dels för att alla trots detta inte omfattas av minimilönenivån, men även för att minimilönerna i vissa länder är för låga.

Danmark och Italien, två länder med kollektivavtalsmodell, pekas ut som de läder som har högst lägstalöner. Där ligger de på 80 procent av medianlönen, medan minimilönerna i de länder som har lagstadgade sådana varierar mellan 40–60 procent av medianlönen.

Johan Danielsson (S) ser risker med ett EU-direktiv om minimilöner – och inte bara för Sverige och andra länder som eventuellt skulle undantas eftersom vi har en kollektivavtalsmodell.

– Vi vill inte ha den här typen av reglering, det sätter begränsningar. Intentionen är ju att länderna inom EU ska närma sig varandra. Rumänien har redan minimilöner som ligger över 60 procent av medianinkomsten, men det betyder inte att deras löner är bra.

Frågetecken för Sverige

Någon gemensam minimilönenivå för hela EU finns inte på EU-kommissionens dagordning. Tanken bakom det diskussionsunderlag kommissionen nu presenterat är att ta fram minimilöner för alla EU-länder som utgår från varje lands tradition och att dessa antingen kan bygga på kollektivavtal eller på lagstadgade minimilöner.

Johan Danielsson tolkar dock inte underlaget som att det därmed finns en garanti för att det inte kommer ett EU-direktiv som omfattar minimilöner även i de länder där en stor del av de anställda omfattas av kollektivavtal.

– Man kan nog tolka det som deras uttalade intention är att länder som har kollektivavtalsmodellen ska kunna fortsätta med den. Men jag är orolig. Det finns frågetecken kvar.

Det finns jurister som hävdat att en skrivning där länder med kollektivavtalsmodell är svår att förena med EU-fördraget, ser du den risken som utredd och överspelad nu?

– Nej, den risken finns kvar och är grunden till oron. Jag försöker att få kommissionen att inte låsa sig för ett direktiv, utan hellre rekommendationer för minimilöner.

EU får makt att reglera lön

Kommissionen diskuterar flera möjliga modeller för att komma fram till vad den kallar adekvata minimilöner. En möjlighet av många är att sätta nivån utifrån vad som är en så kallad levnadslön, en lön som det faktiskt går att leva på i landet man bor. En annan möjlighet är att slå fast att minimilönen ska vara 60 procent av ett medianhushålls inkomst.

Johan Danielsson konstaterar att 60 procent av en medianinkomst är ett etablerat sätt att mäta relativ fattigdom.

– EU-kommissionens syfte är att minska andelen fattiga och vi delar den ambitionen. Men vi vill inte ha den här typen av reglering, det sätter begränsningar. EU ska inte ha makt att reglera löner, den makten ska arbetsmarknadens parter ha.

Vad är problemet om Sverige omfattas?

– Jag tror att man kommer att lämna det öppet för medlemsstaterna att välja. Den största risken för oss är att vi tvingas ”allmängiltiggöra” kollektivavtal, det vill säga att branschens avtal ska gälla även på arbetsplatser som inte har kollektivavtal. Men det undergräver facket, riskerar försämrade löner och omöjliggör i praktiken den svenska modellen. Vi vet att de länder som har kollektivavtalsmodellen presterar bättre löner.

Minimilöner skulle innebära ett skydd för de som inte omfattas av kollektivavtal. Så vad vill du göra i stället för att förhindra svältlöner?

– Facken måste klara av att städa det. Och vi måste få till en myndighetssamverkan för att stoppa arbetslivskriminalitet, som det i många fall handlar om.