Abiy stiftade också fred med grannlandet Eritrea efter det blodiga kriget och mycket såg positivt ut. Men samtidigt tornade märka moln upp sig i horisonten. De olika regionerna krävde ett allt större självstyre efter att i decennier ha undertryckts av en despotisk regim med ursprung i delstaten Tigray.

De ledande i den gamla förtryckarregimen kunde dra sig tillbaka till sina områden i Tigray utan att ha ställts inför rätta för sina brott mot det etiopiska folket. Det gjorde att det folkliga missnöjet växte. Hatet mot det gamla styret är mycket stort i de flesta provinser som blivit undertryckta till förmån för Tigray.

Gamla sår revs upp

När repressionen och den centrala maktens styrka avtog blev det startpunkten för en rad etniska konflikter. När den federala armén inte ingrep blev det öppet för lokala miliser att attackera gamla fiender och ta för sig av mark som de ansåg rätteligen tillhörde dem.

Allt förändrades dock i början av november förra året då Abiy Ahmed gav den federala regeringen klartecken att inleda krig mot det oppositionella Tigray. Huvudstaden Addis Abeba och centralmakten hade utsatts för provokationer under en längre tid av det lokala styret i Tigray som bestod av samma män som med järnhand hade styrt hela landet; de hade vägrade delta i de planerade nationella valen utan ordnade istället sina egna och de attackerade arméposteringar i Tigray för att komma över moderna vapen.

Sexuell krigföring

Men med krigsförklaringen öppnades dammluckorna, inte bara den federala armén deltog utan också enheter från Eritreas krigsmakt och miliser från den angränsande delstaten Amahra som ansåg sig ha rätt till delar av Tigray. Uppgörelserna och massakrerna var många, från början från båda sidor men med hjälp av sin övermäktiga styrka tog regeringssidan över.

Idag är situationen katastrofal. Sexuell krigföring tillämpas, enligt uppgifter från FN och oberoende organisationer, i mycket hög grad – kvinnor i ålder från 7 till 70 år anses som lovligt byte och våldtas och misshandlas – inte sällan framför ögonen på deras familjer.

Fruktansvärda berättelser cirkulerar om hur eritreanska soldater i etiopiska uniformer tillsammans med kollegor från Etiopien tvingat män att våldta sina döttrar och farföräldrar för att sedan lemlästas.

Samtidigt ingriper nu regeringen i huvudstaden mot journalister som rapporterar om detta, flera har gripits och hållits inspärrade under dagar utan att formellt anklagas och utländska journalister som rapporterat från Tigray har fått sina visum indragna.

Abiy Ahmed har också tvingats erkänna att våldtäkter utförts av etiopiska soldater och har utlovat utredningar och straff, men frågan är om han verkligen kan – eller vill – infria detta löfte.

Och allt detta sker inför att nationella allmänna val skulle ha hållts för första gången den 5 juni i Etiopien. Men valet är framskjutet på obestämd tid, enligt valkommissionen på grund av svårigheter med logistiken och med säkerheten.